fredag 12 september 2008

Mose som en skugga av messias ...

Genom tron vägrade Mose att kallas Faraos dotterson, när han hade blivit stor, och ville hellre lida bedrövelse med Guds folk än för en tid njuta av synden. Och höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten, ty han såg efter lönen. Hb.11:24-26 (RB)

Mose var barn till Amram och Jokebed, två lsraeliter av Levi stam. Genom Guds försyn blir han fostrad av sina föräldrar till att senare bli antagen som faraos dotterson. Mose som hade möjlighet att rikligen ta del av all kunskap och alla skatter i Egypten och säkert kunde leva ett angenämt liv vid faraos hov, valde bort den möjligheten. Den korta fostran hos sin egen mamma hade präglat honom för livet! Han ville på något sätt göra saker som skulle gynna sina landsmän som levde under Egyptiernas slavok.

Även om bibeln inte berättar hur saker och ting gick till så skriver författaren till hebréerbrevet att Mose tydligen avstod att kallas för faros dotterson när han blivit vuxen. Han ville göra sig ett med sitt eget folk Israel. Om han verkligen lidit bedrövelse med sitt folk medan han fortfarande var kvar i Egypten berättar inte bibeln, men tydligen var hans inre inställning sådan att var beredd att göra det. Att vara kvar som faraos dotterson betydde så klart också att han skulle delta i avgudadyrkan för att behålla sin ställning. Jag anar att just detta var en viktig del som gjorde att han avstod från att gälla som prins vid hovet.

Mose måste ha begripit att Israels Gud var verkligen Gud och inte någon av Egyptens avgudar. Dessutom måste han förstått att någon gång så skulle Guds löfte till Abraham, Isak och Jakob bli verklighet. Inte bara det, för vad hjälper det om man inte själv kommer att kunna ta del av detta. Mose och i alla fall hans föräldrar måste ha förstått att Gud skulle uppfylla löftet men också genom uppståndelse låta dem få leva i riket det Gud lovat.

Nu talar författaren till hebréerbrevet om att Mose höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten. Men visste han något om Kristus (messias) över huvud taget då, kan man undra. Tror inte att bibeln säger mer om det än Hebréerbrevet gör.
Dock kan man säga att Mose gör det Messias senare skulle göra på ett fullkomligt sätt, nämligen att göra sig till ett med sitt folk Israel. Som Mose kom från ett kungligt hov så kom Messias från "högsta hovet", utifrån guds direkta närhet (Joh.1:18). Om Messias skriver Paulus i Fil.2 " Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset." Detta tror jag är Kristi smälek. Jesus var beredd att lida för sitt folk och lämna härligheten. Mose gör detta redan som i en skuggbild. Genom det Mose gjorde pekade han framåt mot messias som skulle göra det så fullkomligt!
Mose var villig att tjäna folket när han blir till folkets ledare och till medlare mellan Gud och folket. På ett mycket djupare sett kom Jesus att fullborda lagen genom att vara den verkliga medlare för sitt folk inför Gud.

Författaren till Hebréerbrevet ser liksom själv hur Moses väg var en skugga av Messias väg som inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mk.10:45)

Lönen då? Jo, det var ju inte ute med Mose när han dog och inte fick komma in i löftets land! Där är Mose lagens gestalt som aldrig kan införa en människa i Löftets land, Guds Rike.
Men ändå läser vi att Mose talade med Jesus om hans utgång....(Mk.9) Mose lever och får leva i all evighet med Messias som han hänvisat till med sitt liv. Vi som är troende ska också hellre uthärda smädelse och förtryck om det handlar om att hålla fast vid det som Gud sagt än att följa med i samhällets politiskt-korrekta tvångstänkande som ändrar sig alltefter vinden blåser. För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. 2Kor.5:10