Abrahams val efter Guds löfteskallelse

1 Mos 12. En känd story! På grund av Herrens uppmaning och löften lämnar Abram (75 år) släkt och land för att gå en okänd framtid till mötes. Gudsuppenbarelsen med dess löfte om att bli till ett stort folk, få ett stort namn och att bli till välsignelse för andra gör att en barnlös gamling på 75 år fullständigt ändrar sin livsinriktning. Ditt och mitt liv ändrade troligen också vår livsinriktning när vi lärde känna Gud....

Abram kommer slutligen till Shekems område (lite öster om nutida Nablus) och där uppenbarar Gud sig för Abram igen. Här bygger han ett altare åt Herren, han tillber Herren mitt bland Kanaans avgudsdyrkare! Vilken underbar plats att få möta Herren!  Märkligt nog stannar inte Abram där utan drar längre söderut men så drabbas han av svält. Var det Gud som ville att han skulle vända tillbaka till Shekem kanske? Abram hittar i alla fall en egen lösning: han lämnar löfteslandet för att bosätta sig i Egypten och på så sätt slippa svält.

Nu är han dock ännu längre bort från Shekem. Det leder till nya problem. Hans fru är vacker och han bedömer att han löper risk att bli dödad för att Egyptierna ska kunna komma åt hans vackra fru. Han intas av rädsla. Han tänkte kanske inte på Guds löfte att han skulle bli ett stort folk och att Saraj var den som skulle bli mor till hans avkommor. Återigen kommer han på en egen lösning som dock bygger på en blandning av halvsanning och lögn. Han säger till Saraj: "säg att du är min syster - hon var faktiskt hans halvsyster! - och inte min hustru" : lögn! Fruktan för eget skinn gör att han överger troheten mot sin hustru hellre än att tro på Guds löfte. Lögnen leder visserligen till att han blir rik men denna rikedom ingick inte i Guds löften och gör att Lot och Abram senare blir tvingade att gå skilda vägar (se kap.13), något som får negativa konsekvenser för hans brorson Lot som då väljer att bo i Sodom!

Men trots hans brist på tro på Guds löfte, räddar Gud honom ur problemen. Hans och våra problem blir Guds möjligheter att visa vem Han är och att Han är tålmodig och trofast. Känner vi igen oss i hur Gud har haft fördrag med oss precis såsom med Abram?  Låt oss tacka Gud för hans trofasthet mot oss. Gud är god!

Slutsats: Vi ska aldrig överge vår andliga plats där vi möter Gud i tillbedjan. Den platsen behöver vara centrum i vårt (andliga) liv. Shekem betyder axel och genom att ständigt ha ett bönealtare så kan vi axla alla problem vi kommer att möta under vårt liv! Och har hjärtat svalnat genom att vi valt fel väg i vårt liv och Gud kallar oss tillbaka till sig genom att vi möter problem, så ska vi vända om, ropa till Gud igen! Han vill vara nära oss! Alltid!

Kan det finnas en koppling mellan tefillin och odjurets märke?

I 5 Mose 6:4 finns judendomens viktigaste bekännelse:

"HÖR, ISRAEL! HERREN, VÅR GUD, HERREN ÄR EN."

Den tanke är så fundamental att Gud ville att den tanken skulle finnas med i judens hela liv! Fortsättningen på denna bekännelsen lyder nämligen så här: " Och du skall älska Herren , din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.  Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat.  Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.  Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna." (5-8)

Lägg speciellt märke till sista meningen där juden uppmanas att ha bekännelsen som ett tecken på handen och på pannan. Inom judendomen har detta lett till vad som kallas tefillin.  På bilden här bredvid kan man se att denna israeliska militär tagit på sig en liten svart ask som fästs på pannan och en likadan på handen/armen.

I dessa askar finns de på perkament skrivna orden från torahn som finns i 2 Mos.13:1-16, 5 Mos. 6:4-9 samt 5 Mos. 11:13-21. I dessa avsnitt finns också påbudet till att ha dessa tankar som en påminnelse på handen och på pannan. 

I Uppenbarelseboken 13:16 finns ett ord som omtalats mycket :
"Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra HANDEN eller PANNAN". 

Ordet anti-krist betyder också i-stället-för-kristus. Antikristen ska alltså likna den sanne Kristus (=Messias) i väldigt mycket. Som tecken på att man tjänar antikrist (men egentligen Satan!) ska man ha en påminnelse på pannan eller handen vem man tror på! 

I denna tid som jag tror rusar mot den sista delen av den yttersta tiden före Jesu återkomst tror jag att väldigt mycket talar för att islam kommer att stå för ersättningen av tillbedjan till Gud. Inom Islam finns också en känd bekännelse JÄMFÖRBAR med Israels bekännelse om JHWH som den ende sanne guden. Den kallas för shahada och säger: 

"Det finns ingen Gud utom Allah, och Mohammad är Hans sändebud"

Redan nu finns dessa tecken tillgängliga om än inte som ett påbud att ha det på pannan eller handen/armen som jag tror kan komma att ske under tiden då antikrist trätt fram. Det kan kännas avlägset att alla ska ha denna islamiska (antikristliga) bekännelsen på pannan eller handen men den är långt ifrån otänkbar. 

Ärligt sagt tror jag nog inte på den populära tron att tecknet ska finnas i form av en chip som inplanteras i handen eller på pannan. Snarare tror jag att alla ska tvingas ha den islamiska bekännelsen på antingen handen eller pannan, utan vilka ingen kommer att kunna köpa eller sälja.

Det finns också en bra förklaring till hur man ska se på nummer 666 som jag dock inte förklarar här. Jag hänvisar till en annan blogg där detta förklarats mycket tydligt. 

Som sagt, jag tror att denna förklaring verkar trovärdig, mer än så kan jag inte säga. Det viktigaste var att peka på kopplingen som verkar finnas mellan att proklamera JHWH som den ende guden i form av tefillin och det att dessa platser också omnämns i Upp 13 samt att islam redan nu känner till dessa anti-kristliga bekännelser i form av en pannbindel och en armbindel. 

Om du som läser detta har viktiga invändningar är du självklart välkommen att kommentera.

Ängeln Gabriels möte med Sakarias och Maria

Ängeln Gabriel spelar en viktig roll i kommunikationen mellan Gud och de människor som direkt berörs av frälsarens födelse och tjänaren Johannes Döparen. I Lukas 1 ser vi hur han inom ett knappt halvår lämnar två hälsningar, den första till en äldre man och präst som heter Sakarias, den andra gäller tonårstjejen Maria.
Det är lärorikt att jämföra hur dessa två möten går till utifrån den enkla beskrivningen vi finner i kapitlet. Det är inte troligt att Maria hade vetskap om ängelns hälsning till Sakarias, då hon först får veta om att Elisabet, hennes släkting, är gravid under hennes eget möte med ängeln senare.

Först ut är Sakarias och han får sin hälsning medan han utför sin heliga prästtjänst i templet och frambär rökelseoffret inför Gud. Och så plötsligt visade sig ängeln Gabriel för honom.

Utifrån jämförelsen sammanfattar jag mötet

Späbarn som krossas mot klippan.... Ps 137

Det finns en bibelvers som speciellt ateister är riktigt förtjusta i och som av dem citeras väldigt flitigt. Det handlar om Ps 137:9 "Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan."

Hur ska man se på den versen egentligen?

Den här bloggposten har jag använt för att begrunda den frågan lite närmare. Självklart är det då viktigt att se på
1) hela psalmen för att förstå sammanhanget.
2) En viktig fråga är också hur de tidigaste kristna uppfattade denna psalms sista vers.
3) Men det finns mer än det. Även profetböckerna behöver vi kolla för att förstå om psalmisten möjligtvis med sina kraftiga ord hänsyftade till vissa profetior. Jag kommer att titta speciellt på profetböckerna Obadja, Jesaja och Jeremia. 

Först av allt citerar jag Psalm 137 i sin helhet :

1 Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, 
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag, hur de ropade: "Riv ner, riv ner ända till grunden!"
8 Du Babels dotter, dömd till undergång, salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan.

 
1) Psalm 137 som kontext till vers 9
 
Psalmen börjar så här: "Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 

Psalmförfattaren ger här uttryck för hur de (fromma) israeliterna mådde medan de befann sig i Babel, dit kung Nebukadnessar hade fört dem i fångenskap. De grät medan de tänkte på Herrens stad Jerusalem och dess heliga tempel!

Förr hade de hade rest till Jerusalem tre gånger om året för att fira Herrens högtider/fester: påsk, pingst och lövhyddohögtiden. Hur trogen de varit att göra så är kanske inte så säker att säga men i nuläget längtar de innerligt att få göra och leva så. Nu var dock både Jerusalem och själva tempeln helt förstörda och själva var de i fångenskap utan möjlighet att återvända.
Förr hade de spelat på sina harpor och sjungit om Jerusalem och sin Gud när de vandrade från sina hem mot Jerusalem för att fira festerna. Det var många glädjerop på väg dit och psaltarpsalmerna 120-134 räknas som de psalmer man sjöng när de vandrade mot målet: templet, där de skulle vara nära Gud och glädja sig inför hans ansikte. Inte undra på att de grät alltså!

Troligtvis var det långt ifrån alla som upplevde Psalm 137 som just sin sång för många judar hade byggt upp ett helt nytt liv i Babel precis som kungen önskat sig och när efter 70 år tiden är inne då judarna ska få återvända till Jerusalem är det inte speciellt många som lämnar fångenskapen. Många blir kvar i Babel!

Psalmen säger att man inte längre sjöng sina sånger om Sion trots att Babylonierna bad dem att sjunga dem. Hur skulle kunna sjunga såna sånger när allt det som var deras glädje tillhörde det förflutna. Både staden och tempeln var ju förstörda! 
Kanske var det t o m en elakmenad uppmaning att sjunga dessa sånger? Det vet vi inte. I alla fall ger sista verserna utlopp för enormt kraftiga känslor där sista versen utgör en tydlig klimax.


2) Hur tolkade de tidiga kristna vers 9

Vi som lever så mycket senare och undrar över hur man ska tänka och tolka känner säkert att vi skulle vilja veta hur de tidiga kristna uppfattade psalmens sista vers?
Innehållet strider ju klart och tydligt mot uppmaningen att älska sina fiender som man läser om i den så kallade bergspredikan i Mat 5-7.

Topp tio myter om Jesu uppståndelse

När man diskuterar Nya testamentets redogörelse av påskdramat kommer oundvikligen en rad frågor upp. Hur vet vi att evangeliernas vittnesskildringar stämmer? Är inte Jesu död och uppståndelse en kopia av andra samtida religioner? Kanske Jesus bara verkade död för att sedan uppfattas som uppstånden? Var inte lärjungarnas möte med den uppståndne Kristus egentligen inget annat än en hallucination?

Frågorna från kristendomens kritiker, nyfikna skeptiker och även enskilda kristna, behöver tas på allvar. Som aposteln Paulus skriver i sitt första brev till församlingen i Korinth, hänger den kristna tron på Jesu historiska och kroppsliga uppståndelse. Som en evangelisk allians vill vi därför förse kristna och församlingar regelbundet med resurser och material kring de goda skälen för att Jesus från Nasaret var en historisk person och verkligen uppstod från de döda.

Mike Licona, med en doktorsgrad i nytestamentliga studier och en världens ledande experter på de historiska skälen för Jesu uppståndelse, medverkar här i 10 stycken tvåminuters filmer om de vanligaste myterna kring uppståndelsen:

Myt 01: Motsägelser i evangelierna

Myt 02: Hedniska paralleller i andra religioner

Myt 03: Bluffteorin

Myt 04: Hallucinationer

Myt 05: Det handlar om tro

Myt 06: Skenbar död

Myt 07: Det var bara en legend

Myt 08: Vetenskapen bevisar att uppståndelsen inte ägde rum
 
Myt 09: Inga tillräckliga bevis

Myt 10: Försvunna evangelier

För den som vill ha något längre att bita i höll SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson nyligen den välbesökta föreläsningen "Varför tro att Jesus uppstod från de döda?". Under föredraget gav han en utförlig redogörelse för det historiska materialet kring uppståndelsen och visade att den bästa förklaringen är just vad kristna har hävdat sedan dag 1: att Gud uppväckte Jesus från döden!

Tack till SEA som jag lånade texten ifrån.

Förblev Maria jungfru?

Förblev Maria jungfru?

Det är alltid intressant när man hittar en webbsida där ens motargument kommenteras med kontraargument. Det ger en något att tänka över.

Jag har tänkt att här bemöta dessa kontraargument.

På sidan bemöter man fyra motargument mot den katolska tanken att Maria förblev jungfru. Dessutom formuleras grunden till denna tro utifrån Bibeln (skriver man).
Från min sida vill jag nu ge en reaktion på både kontraargumenten och stödet man tror sig ha funnit i Bibeln.

Mitt tillvägagångssätt blir som följande:

a) jag återger de fyra motargument som har getts som ifrågasätter tanken att Maria skulle förblivit jungfru och

b) återger därefter de kontrargument som man har gett från katolskt håll.

c) Sedan ger jag min egen reflektion där jag bemöter dessa kontraargument.

1:a motargument : Matt 1:24,25

a) ”24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.”

Ordet ”förrän” visar att det handlar om ett tidsvillkor. När tidsvillkoret inte längre gäller så gäller heller inte det som omnämnts tidigare: ej röra vid = ha samlag med. Med andra ord: så länge villkoret (Jesus var ännu inte född) gäller, gällde att Josef och Maria inte hade sexuell gemenskap med varandra. Efter detta tidsvillkor inträdde det äktenskapliga normaltillståndet, nämligen att efter att Maria födde Jesus hade Maria och Josef normala äktenskapliga kroppsliga förbindelser: sex vill säga.

Kontraargument (från katolskt håll)

Problemet beror på att vår västerländska språkgrupp uppfattar ordet ”förrän” på ett annorlunda sätt än man gör i grekiskan och hebreiskan i Bibeln. Bibelforskare är överens om det. Dr Hendriksen , tidigare professor vid Calvin Seminary skriver : this conclusion cannot be based merely upon the negative plus ”until”. That wording does not always introduce an event (in this case: she gave birth to a son) whereby the earlier situation (the couple had no sexual relations) is reversed (they now begin to have sexual relations)." From The Gospel of Matthew, p. 144.

Flera exempel nämns t.ex Mikal som var barnlös till sin död, och nej hon födde inga barn efter sin död. (2 Sam.6:23). Och 1 Mos 8:7, 5 Mos 23:6.

Min reflektion

Det är ingen tvekan om att ordet ”tills” i vissa situationer inte alltid betyder att själva situationen ändrar sig. Det är alltså korrekt.

Framtidslöften utifrån bibelns perspektiv

Det är många domscenarier som liksom hänger i luften och som diskuteras i medierna. Det handlar om krigshot och speciellt mellanöstern, miljön och den finansiella krisen som tydligen ingen kan råda bot på.

Finns det hopp? Hur ser kristna utifrån Bibeln på framtiden?

Det här inlägget ska handla om det.

Vilka löften finns det i Bibeln som klargör hur framtiden kommer att se ut?

Börjar med Jes 46: 9-11:

”9 Kom ihåg det som har hänt i det förgångna,ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud,

ingen som jag. 10 Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan,allt vad jag vill kommer jag att göra.

11 Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut. Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.”

Redan direkt efter syndafallet i 1 Mos 3 lovar Gud att han ska skicka en frälsare, en som krossa ormens huvud. Ormen vet vi står för djävulen, en mycket högt uppsatt ängel som genom högmod blev just en fallen ängel som kallas Satan och det ordet betyder motståndare.

Hela världshistorien handlar om denna kamp mellan Gud och djävulen, men en sak är säker. Det blir såsom Gud har bestämt innan något ens börjat.

Vi kan inte greppa detta hur gärna vi än skulle vilja det. Vi kan endast läsa oss till det Gud i Bibeln har uppenbarat om framtiden som han velat berätta. Dessutom är det inte så lätt att förstå det. Vi behöver gräva och studera och fördjupa oss i Ordet för att få en inblick i det som rör framtiden.

För att förstå behöver vi faktiskt också kunna se helheten. Gud fanns från all evighet och han valde att skapa universum och bara genom att tala sitt Ord så blev den till! Himlen och jorden. Människan valde bort att lita på Gud och litade på ormen... den första synden.

Löftet om efterkommande och världsvid välsignelse

Vi läser 1 Mos 12:1-3

”HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Darby och uppryckandet

Nu och då kommer Darby:s tankar om framtiden till tals i tidningen Dagen, (klicka på bilden till höger härunder) oftast på ett rätt så negativt sätt. Hans tankar om ett plötsligt uppryckande av Guds församling innan Gud dömer världen med Uppenbarelsebokens många plågor känns konstiga eller besvärande. Personligen undrar jag om man verkligen förstått Darby:s tankar på riktigt eller ens tagit mödan att läsa dem. För det mesta förknippas de dock med 50-70-talet då tron på Jesu snara ankomst hade gjort att uppryckandet och möjligheten att då inte få vara med blev något hotfullt. 

Det är viktigt att förstå bakgrunden. Det faktum att staten Israel blivit till år 1948,  det att den nya staten hade fått utkämpa en kamp mot dess arabiska grannar och gång på gång besegrat dem upplevdes som ett mycket kraftigt tecken på att Jesus inte skulle dröja länge till. Det blev självklart ännu mera angeläget när hela Jerusalem kom i Israels makt och blev till dess huvudstad.... Snart så skulle Jesus komma!

Detta fantastiska löfte om Jesu återkomst blev dock samtidigt till en om möjligt ännu mera brännande fråga hur alla släktingar och grannar kunde få lockas med på den smala vägen mot Sions eviga glädjetoner. Varenda söndagsförmiddagsmöte skulle ofrälsta konfronteras med detta om de var redo att följa med när Jesus skulle komma och hämta sin brud för att föra henne till Sions saler för att fira bröllop.... Tänk hur förskräckligt att behöva vara kvar! 
Detta som skulle vara till stor tröst för Guds barn blev på det sättet till ett nästintill manipulativt vädjande till alla som inte var säkra på sin andliga status.... 

Personligen befann jag mig utanför Sverige under 60-70-talet och har där alls inte upplevt samma känslomässiga strupgrepp som vissa erfarit här i Sverige. Boken "Som en tjuv om natten" av Lena Ringqvist är en uppgörelse med det som drabbat henne och många fler. Många frikyrkotroende som kanske också själva upplevde denna tid som jobbig, skäms oerhört över den förkunnelsen och vill klart ta avstånd från den. Jag har väl mycket förståelse för det egentligen utifrån det som hände då. 

Som jag redan skrev behöver vi dock tänka mera utförligt vad som ligger till grunden till läran om uppryckandet som i pingströrelsen ingick i hur man tänkte. Stora män som Lewi Pethrus förkunnade detta vitt och brett och hans lilla bok "Jesus kommer" finns även nuförtiden i en ny upplaga. Att bara avfärda dessa tankar som galna uppfattar jag därför som förhastat. Vi behöver förstå vad dessa tankar byggde på.
I detta sammanhang hänvisar jag till ett antal skrifter som Darby, den kända engelska predikant bland Plymouthbröderna, skrev i detta ämne redan år 1840.
Läs själv hans 11 små kapitel som han författade i detta ämne:

Darbys lectures on "The Hopes of the Church of God": 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 

Ifall det skulle finnas anledning att skriva om detta ämne mera urförligt, kan jag säkert tänka mig det om eventuella seriösa reaktioner ger anledning till det. 

Katolska Kyrkans katekes och Maria

Jag har tidigare skrivit ett antal meditationer om Maria utifrån det Bibeln berättar oss. Där har jag försökt måla upp bilden hur Bibeln ser på Maria som Jesu mor.
Att Katolska Kyrkan förmedlar helt andra bilder på henne lär nog de flesta veta.
Alldeles nyligen råkade jag läsa ett litet avsnitt i Katolska Kyrkans Katekes (2677). 

Så här står det: "Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss... Tillsammans med Elisabet frågar vi med förundran: ”Hur kan detta hända mig, att min Herres mor kommer till mig?” (Luk 1:43). Eftersom hon ger oss sin Son Jesus, är Maria Guds Moder och vår Moder. Vi kan anförtro henne alla våra behov och önskemål. Hon ber för oss på samma sätt som hon bad för sig själv: ”Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Då vi anförtror oss åt hennes förbön, överlämnar vi oss själva tillsammans med henne åt Guds vilja: ”Ske din vilja”. [495]
               Bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. När vi bönfaller Maria om att be för oss, erkänner vi att vi är arma syndare, och vi vänder oss till henne, hon som är ”Barmhärtighetens Moder”, den helt igenom heliga. Vi anbefaller oss åt henne ”nu”, i vårt livs idag. Och vår förtröstan växer, så att vi redan nu kan överlämna ”vår dödsstund” åt henne. Må hon vara närvarande då, liksom hon var det vid sin Sons död på korset, och må hon i den stund då vi går över gränsen, ta emot oss som vår moder,[18] för att föra oss till sin Son Jesus i paradiset.

Denna paragraf 2677 handlar alltså om Maria, Jesu mor och innehåller den katolska kyrkans officiella läran.
Frågan är i vilken mån dessa tankar överensstämmer med det Bibeln lär. "...pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont.", lär oss Skriften i 1 Tess 5:21,22. 

Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss...
Är Maria helig? Ja, det har vi anledning till att tro. Hon räknas bland de troende som vi läser i Apg 1:14 "Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder."

Det talas här om de församlade apostlarna som bad endräktigt tillsammans med några kvinnor och bland dessa kvinnor omnämns också Jesu mor Maria.
Hon kallas inte Jesu heliga mor Maria, utan bara Maria. Inget märkvärdigt. Hon räknas bland de heliga. Och heligt betyder då att man är avskild för Gud, något som gäller alla de som tror på Jesus som Herre och frälsare.
Ordet helig förekommer dock aldrig ihop med ett personsnamn, utan endast som beteckning på Guds Ande: den Helige Ande. Jesus kallas också Guds helige och Fadern antyds som Helige Fader. Aldrig om någon annan!
Vi har alltså ingen grund att betrakta Maria som speciellt helig utöver andra troende. Visst, hon var avskild från alla andra kvinnor till att få föda Messias, ett oerhört hedersuppdrag! Det är också därför hon tilltalas med orden "Gläd dig, du benådade." Lk.1 Hon var benådad till detta uppdrag. Benådad betyder dock att man fått nåd, dvs något man fått utan att man förtjänat det. Maria fick alltså inte modersuppdraget därför att hon var helig i sig själv. Det är det ingen av oss människor, inte Maria heller. Hon fick uppdraget av oförtjänt ynnest, säger Bibeln här: inget annat!!
Att kalla någon för helig såsom RKK gör här "alltigenom helig!!!" är därför i det närmaste att likställa henne med Guds Ande, Fadern och Jesus själv därför att bara de tilltalas på det sättet och detta måste därför betraktas som ytterst allvarligt! 2 Mos.20:3 säger nämligen "Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig."

Det stannar dock inte här, för Maria kallas också för "Guds Moder". Ytligt sätt ser det ut att vara detsamma som att säga att Maria är Jesu mor, och tanken är följande: därför att Jesus är Gud kan man också säga att Maria är "Guds Mor". Men det är inte samma sak det!! Att vara Jesu mor betyder att det var hon som hade fött Jesus, precis som alla andra mödrar fött sina barn. "Guds Mor" måste dock betraktas som titel. Därav också att Mor stavas med stort "m". Med denna titel upphöjs hon till "nästan"-Gud! Och det är till det RKK upphöjt henne, dock utan biblisk grund, det är enbart ett mänskligt, filosofiskt tänkande som lett till denna tanke. Inget i Bibeln tyder på detta utan vi måste nog betrakta att man helt enkelt ändrar på Skriftens mening i detta avseende! 

Maria är också mycket medveten om sin enkla person, något som visar sig i hennes lovsång till Gud: " Hon kallar Gud för "min Frälsare" och säger: "Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet." (Lk.1:47,48) Maria erkänner att hon behövde Guds frälsning! Hon erkände därmed också att hon behövde Guds nåd! 

Maria är alltså inte mor till Gud för då skulle hon också varit gudomlig! Det framkommer tydligt från 1:35 där ängeln förklarar för henne varför barnet ska kallas heligt och Guds Son: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son." Allt berodde alltså på den Helige Andes verkan i henne.
Det är viktigt att vi läser vad Bibeln själv säger och hela tiden jämför Ordet med det som behöver prövas. Att kalla Maria för Guds Mor som exklusiv titel för Maria bekräftas alltså inte av Bibeln. Hon har ingen egen titel!!

...Bed för oss!
Ja, så kan man fråga någon som lever här på jorden som också tillhör Guds församling, men aldrig omtalas det i Bibeln någon person som ombeds att be för oss medan personen redan har avlidit. Bibeln avvisar detta kraftigt! Jesaja säger:  "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" (8:19,20)

Personligen anser jag därför att man vänder sig till fel person när man vänder sig i bön till Maria. Då berövar man liksom sig själv från det Jesus själv vill vara för oss. Han är vår överstepräst. Och han har själv uttalat dessa ord:
"Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. 28 Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor* så skall jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. 30 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt 11.
Om Jesus nu själv säger att vi ska vända oss till honom själv, den Ende som känner Fadern! varför skulle vi då vända oss till Maria, en människa som ju är så ojämförbart mindre än Jesus själv. Tror vi att Jesus är upptagen kanske, inte vill lyssna eller vad är det egentligen?

Tillsammans med Elisabet frågar vi med förundran: ”Hur kan detta hända mig, att min Herres mor kommer till mig?” (Luk 1:43).
Jag är förvånad över denna form av tillämpning som jag inte tror att Bibeln ger stöd för. anser att denna tanke liksom har hamnat utan för Bibelns ram. Elisabeth är förundrad att få Denna paragraf tillämpar denna vers utan minsta grund på ett sätt att Maria kommer till oss troende fast Maria inte alls bär sitt barn längre. Att överföra tanken på det sättet saknar därför grund. Jesus kommer inte till oss genom sin mor helt enkelt. Bibeln bekräftar detta synsätt inte på något sätt. Meningen med Bibeln är att lära sig vad Bibeln vill säga oss; det behövs exeges. Det som händer här är dock ren eiseges! Man för in något i Skriften utifrån som är främmande för Skriften!

Eftersom hon ger oss sin Son Jesus, är Maria Guds Moder och vår Moder.
Ger Maria oss sin Son Jesus?? Var står det? Det är en mänsklig tanke som inte har något stöd i Skriften. Det verkar vara viljan att kunna lyfta Maria till något mer än det hon faktiskt är, som gör att hon framställs så. Bibeln säger dock inte på något sätt att Maria ger sin Son till oss! Hela frasen står för enbart mänsklig påfund och måste därför avvisas. Ingenstans i Bibeln framställs Maria som moder till de troende. Det är enbart resultatet av mänskligt tänkande. Däremot står det att det himmelska Jerusalem är vår moder (Gal.4:26).

Vi kan anförtro henne alla våra behov och önskemål. Hon ber för oss på samma sätt som hon bad för sig själv: ”Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Då vi anförtror oss åt hennes förbön, överlämnar vi oss själva tillsammans med henne åt Guds vilja: ”Ske din vilja”.
Det behövs knappast tillägga mer än det som skrevs förut! Det är djupt tragiskt att Katolska Kyrkan berövar sina medlemmar från det bästa som finns: att få vända sig med stor tillit till Gud Fadern genom Jesus Kristus som gav sitt liv för oss. Att på grund av mänskliga tankar upphöja Maria till en slags halvgudinna är inte bara en stor hädelse mot Gud men också djupt hedniskt. Det var så det såg ut i Grekernas tankevärld, där gudinnor spelade en stor roll som stod för det mjuka, varma. Katolska Kyrkan har helt sonika inkorporerat dessa hedniska tankar och gett dem ett quasikristet utseende.

Läs hur Gud i sitt Ord inbjuder oss att vända oss till Honom själv istället för till Maria som aldrig varit den person som Katolska Kyrkan gjort henne till och t o m påstår att hon skulle sitta som himlens drottning på Jesus högra hand!
Rm 8:26,27 "men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, 27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill." Om Anden själv ber för oss, varför vänder vi oss då till en död människa?
Rm 8:34 "Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss." Jesus själv som också är Nya Förbundets överstepräst ber för oss. Kan man önska sig något bättre? Är det inte en stor vanära om man istället vänder sig till en så kallad helig som redan avlidit? Tanken är helt förkastlig!
Hb.7:25 "Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom!! kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem." Så varför skulle vi be till Maria?

Bibeln ger alltså ingen som helst anledning att vända oss till en fiktiv Maria som RKK målat upp, vi får vända oss till den sanne Guden genom Jesus själv, säger Ordet.

"Barmhärtighetens Moder" är även den en titel på Maria som inte förekommer i Bibeln och att hon skulle behöva uträtta något i vår dödsstund klargör mer vilken bedrövlig syn RKK har på vem Gud och Jesus är och framförallt vad frälsningen innehåller. "Men hos Herren finns barmhärtighet och förlåtelse" står det i Dan.9:9! Låt oss vända oss till Honom i stället för till Maria.

Jag vill uppmana varenda katolskt troende att verkligen undersöka detta och jämföra det RKK säger med det Bibeln lär. Du kommer att bli förvånad hur otroligt dessa två skiljer sig ifrån varandra!
Kom ihåg att de tidiga "kyrkofäderna" helt och hållet hade samma ståndpunkt att all kristen lära skulle ha sin grund i Bibeln och inte gå utöver den!

Imamer predikar Jesus i moskén...

Dagen rapporterade om något oerhört genom att berätta att imamer i något strängt muslimskt land förkunnar Jesus i moskén, utifrån koranen och detta tydligen redan i två år!! Det låter helt omöjligt men Lars Anderås från Pingst Internationellt har varit där och träffat dessa imamer själv under en hel vecka. 

Frågorna bara poppar upp efter varandra så klart: vilka koranord är något att ha för att kunna förkunna om Jesus är min första fråga. Jag kollade snabbt upp alla koranverser där Isa (Jesus) förekommer men jag vet verkligen inte hur man ska kunna förkunna Jesus utifrån dessa verser.... Hur gör dessa imamer då? 

Naturligtvis tycker vi också att det är viktigt att man kommer ut som kristen ..... offrar sitt liv.... Ja är det det som vi förväntar de göra? Att bekänna Jesus som Messias (Kristus) är naturligtvis väldigt viktigt men kanske inte det första man tänker på i ett extremt slutet muslimland... Låt oss inte döma direkt...  Paulus skriver: "Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt." Rm.14:4 Avvakta vad detta får för följder medan vi ber för det måste ändå vara bättre tror jag.

Några fler bibelord ramlar in i tankarna på mig och jag minns hur det står om fariseerna att de sa åt Jesus att Han i sin tur skulle förbjuda folk att ropa "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" Men Jesus svarar :  "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa." Lk 19:37ff
Jag vet ärligt sagt inte om hur vi ska tolka "stenarna". Kanske  som människor utan andligt liv, men klart är att Gud kan använda helt andra sätt att komma till målet än vi anser vara de rätta... Vi behöver vara försiktiga helt enkelt att yttra oss allt för tvärsäkert! Det kan skada i onödan!

Gamaliel var av samma åsikt i Apg 5 och svarar: "Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. 39 Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud." 
Denna försiktighet ingavs säkert genom Guds Ande. Då har vi alltså orsak till efterföljelse här!
Vi behöver helt enkelt invänta frukten! Är det bra träd de där imamerna så lär det bli bra frukt bland nya Jesustroende muslimer där också... Det vet vi kanske inte riktigt än... Frukter mognar ju inte över bara en natt! Det att imamerna predikade om försoningen på ett sätt som man gjorde på 1800-talet talar dock för att de verkligen förstår sig på evangeliet. Är det det de också förkunnar i moskén? Spännande men konstigt att de inte hämmas av andra imamer eller andra korankännare... Stänger Gud deras öron?? som Gud stängde männen ögon utanför Lots ytterdörr??

Lite fånigt PK tycker jag att Jan Hjärpe, islamologen kallar detta imambeteende för "ohederligt". Hur hederligt är det att bli dödat därför att man bekänner sig till kristen tro som f.d. muslim i muslimländer... Nej snack om ohederlighet känns väldigt avlägset i detta sammanhang...

Tänker till sist på berättelsen om Naaman som lärt känna Israels Gud och fortsättningsvis enbart ville tillbe honom. Samtidigt vet han dock att han skulle behöva följa sin kung in i avgudatempeln: "Då sade Naaman: "..., så låt din tjänare få så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. Ty din tjänare vill inte mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan endast åt HERREN. 18 Detta må dock HERREN förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons tempel för att där böja knä och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då HERREN förlåta din tjänare när jag böjer knä i Rimmons tempel." 19 Elisa sade till honom: "GÅ I FRID." (2 Kung 5)

Vi kan väl lära oss av Gudsmannen Elisa att inte bekymra oss för hur Naaman skulle hantera detta. Gud var ju med honom... Det räcker. Men han kanske bad för Naaman. Det kan vi också göra genom att be för dessa imamer och för muslimerna som lyssnar på dem! Sådant borde vi kunna komma överens om som kristna, tycker jag :)

Ha en skön himmelsfärd!

På mitt språk holländska kallas Kristi himmelfärdsdag enbart för himmelfärdsdag. Jag har hört flera gånger att någon som inte vet så mycket om kristen tro har önskat mig en skön himmelsfärd... Låter kanske lite konstigt för oss i Sverige, men det gör det också för holländska troende. 

I en del kristna sammanhang känns det liksom lite världsfrånvänt att tänka kring himlen... Nää, vet du inte hur den kristna kyrkan bara minskar hela tiden och är på väg att dö ut? Att drömma kring himlen är det alltför många kristna som gjort tidigare. Vi behöver faktiskt göra allt för att vi kristna ska vara förankrade i livet här och nu. Vi måste kunna  möta nutidsmänniskan och dennes behov och visa honom att vi kristna lever i nuet precis som alla andra: fikar, grillar, you name it... Jag kanske överdriver något... men kanske känner du igen något i alla fall.... 

Ibland sägs det också att tänkandet kring himlen faktiskt kan vara ett sätt att fly undan problemen här på jorden. Och visst så kan det vara också, så klart. Ändå tror jag att vi kristna har all anledning att regelbundet tänka på himlen och inte bara därför att några kära har dött..... 

Jesus for till himlen läser vi i Apostlagärningarna kap. 1. Några veckor innan, kvällen innan Jesus skulle dö på korset, hade Han sagt till sina lärjungar: "om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är." (Joh 14:3)
Jesu himmelfärd är alltså första steget.... Och vi väntar alltjämt på andra steget, då Han ska komma tillbaka och hämta oss för att ta oss till Faderhuset för att vi ska få vara där Han är. 

Vi har aldrig varit så nära den dagen då detta ska bli verklighet. Visst, jag är inte den förste som säger det, men det är faktiskt viktigt att verkligen tänka den tanken! 
Kommer vi att invänta honom från himlen eller är vi kanske för upptagna med allt som tillhör livet? Hur roligt kan det vara för en brudgum att komma till en brud som faktiskt inte alls inväntar sin brudgum? Kanske är det anledning att grunna över vår egen himmelsfärd på Kristi Himmelfärdsdag.

Lyssna på sången "I can't wait to get to heaven" av Keith Green.

Seaside sunset, silver linings round the clouds,

Birds fly, singing, making such a joyful sound.

Thoughts of heaven somehow seem to fill my mind,

But I can't even imagine, what it is I'm gonna find.

I can't wait to get to Heaven, when you'll wipe away all my fears. 

In six days you created everything,

But you've been working on Heaven two thousand years.

Deep green forests, mountains reaching for the sky, 

Grasslands and deserts, your creation fills my eye.

Thank you, thank you Jesus, though this beauty is just a taste,

Of all your glory I'll see when I pass through those gates.

I can't wait to get to Heaven, when you'll wipe away all my fears. 

In six days you created everything,

But you've been working on Heaven two thousand years.

I can't wait to get to Heaven, when you'll wipe away all my fears.

In six days you created all of the world,

But you've been working on Heaven,

You've been working on heaven, Holy Spirit,

You've been working on Heaven, two thousand years.

Krav på bevisdokument om Jesu uppståndelse

Visst skulle det vara intressant om vi hade fler bevisskrifter från Jesu tid som skulle berättat om hans uppståndelse. Frågan är hur realistiskt det är att begära att såna vittnesbörd i skriftlig form skulle finnas kvar efter så många år! Inte en bibelböckerna finns kvar i original! Vid den tiden användes papyrus för att skriva, men den var dyr så man var inte van att skriva ner saker som vi gör numera, speciellt inte gemene man. Speciellt i den judiska kulturen använde man sig av personliga vittnesbörd av vilka det var avgörande om de överensstämde, något som också framgår vid processdetaljerna kring Jesu avrättning Matt 26-57 ff. Se även 5 Mos 19:15.

Det är alltså inte rimligt att avvisa Jesu uppståndelse på grund av avsaknaden av andra skriftliga bevis från den tiden.

Att någon kanske inte känner sig nöjd över det, är en helt annan sak.
Bibeln själv ger dock tillräckligt med detaljer som ger anledning till att tro att Jesus verkligen uppstått.

Vi kommer få se Jesus sådan som Han ÄR!

"Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." 1 Joh.3:1-2

Dessa ord har en enorm spänst. De sätter igång tankarna fast det kan vara svårt också att forma sig tankar kring dessa ord. När jag i morse mötte dem igen, så fick jag en ny tanke....

Johannes, lärljungen som Jesus älskade börjar med att glädja sig över Faderns kärlek som visar sig däri att vi inte bara kallas Guds barn men verkligen får veta att vi också är det! Den som är förälder vet hur det är att ha barn som man älskar. Fast de inte alltid beter sig som älskvärda, så älskar man ändå. Gud är likadan och än "värre"! :) Han som ÄR kärlek, skulle inte Han älska sina barn? Ja, men det vet vi ju, tänker vi .... Något mer? 

Visst, vi har svårt att verkligen på djupet förstå detta och Paulus är också djupt övertygad om vår brist att verkligen förstå detta när han skriver till Efesierna i 3:e kapitlet: 
"Därför böjer jag mina knän för Fadern, 15 han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16 Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18 Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå."
Det behövs liksom kraft och styrka i vårt hjärta och att Kristus genom tron verkligen bor i vårt hjärta.  Och så behöver vi i allt vi är och gör sträcka våra inre rötter längre in i kärleken.... Nej detta handlar absolut inte om att ha ett visst antal högskolepoäng... Inte alls! Det handlar om en inre längtan att helt och fullt få tillhöra och leva med Herren! Utifrån ett sådant sinnelag ska vi i gemenskap med våra trossyson kunna lära känna Kristi kärlek i alla dess dimensioner, denna kärlek som är så oändligt mycket härligare än vad vi med vårt förstånd kan tänka och förstå.

Inför detta lär vi alla kanske känna oss som nybörjare. Denna kärlek och kunskapen om den är dock värt att ge upp allting för (läs Fil 3:7 ff!). 
Nej, vi lär aldrig bli fullkomliga i denna kunskap om Jesus, men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är, läste vi ju i början här uppe.

När vi ska möta Honom i rymden som vi är utlovade (1 Tess 4:13-17) ska vi få se Honom.... All vår ängslan, tvivel och känsla av evig otillräcklighet kommer bara att försvinna per direkten. Tror inte att det handlar om att vi plötsligt blir så fäst vid hans kärleksfulla ansikte, utsidan så att säga, utan om att vi kommer kunna se in i hans kärleksfulla hjärta....! 
Här på jorden ser vi inte längre än till ytan och bedömer människor utifrån vad de säger eller (inte) gör, mer kan vi inte. Gud ser dock till hjärtat. Det har vi ett bra exempel på när Samuel skulle smörja den nya kungen bland Isais söner.... Gud såg inte till det yttre utan till det inre...(1 Sam.16) Han såg Davids hjärta och Gud kallade David : "en man efter mitt hjärta" (Apg 13:22). Det som vi nu ännu inte kan se, Jesu inre, kommer vi att få se när vi möter Jesus! Inga ord kan uttrycka den härlighet vi kommer att få del av då! 

Om vi nu försöker läsa texten noggrant så ser vi att vi kommer att bli lika Honom, för att .... Detta "för att" antyder orsaken varför vi blir lika Honom. Varför kommer vi då bli lika Honom? Jo, vi ska få se Honom sådan Han ÄR! Denna insikt, denna upplevelse att få kunna se hans kärleksfulla inre, tror jag, kommer att helt förvandla oss så att vi kommer att utstråla Jesu kärlek, precis såsom Jesus gör själv! Såsom månen återger solens ljus, fast bara till ytan! så kommer vi att stråla som stjärnor uppfyllda av Jesu inre kärlek. 

Att tänka kring detta är som att suga på världens goaste karamell... fast nej.., den duger ändå inte att jämföras med att få möta Herren. Men kanske har du fått såsom jag en (större) längtan att få möta Herren och börjar ännu mer att se framemot vårt kärleksmöte med Honom..... Snart är Han där!! Jordens glänsande iphones och andra leksaker kanske ändå inte är så spännande när vi jämför det med att få möta Herren..... Det betyder något för Honom när vi ser framemot hans ankomst!

Så lyder Herrens ord - eller?

Citerar härunder en mycket intressant artikel av Stefan Gustavsson som jag läste igår i nyhetsbrevet från Svenska Evangeliska Alliansen. Du kan också få SEA:s nyhetsbrev! 

Den svenska evangelieboken från 2003 används i allt fler kyrkor i Sverige, med tema och textläsningar för kyrkoårets alla firningsdagar. Som kanske noterades i söndags var GT-läsningen hämtad från apokryferna; det sker så fem söndagar per år. Det är texter från Tobits bok, Manasses bön, Salomos Vishet och Jesu Syraks vishet.

Anledningen till detta är bland annat att apokryferna finns med i den senaste svenska bibelöversättningen, Bibel 2000. Antalet böcker i Bibeln har därmed ökat mellan 1917 års översättning och Bibel 2000: från 66 till 77 böcker.

Apokryferna är böcker som tillkom i tidsperioden mellan GT och NT. De liknar till stil och innehåll ofta GT och har genom historien haft stor betydelse i folklig fromhet. Men har vi anledning att läsa dem som Herrens Ord? På den frågan ger kyrkor olika svar. Den ortodoxa och den romersk-katolska kyrkan svarar ja; den senare väljer också att efter kyrkomötet i Trient på 1500-talet benämna dem deuterokanoniska ("den andra kanon") istället för apokryfer.

De reformatoriska kyrkorna svarar nej. Även om de med Luthers välkända ord kan säga att apokryferna i mångt och mycket är "god och nyttig läsning", så är de inte Herrens Ord och har ingen  förpliktigande auktoritet. Eller som det sägs i den anglikanska kyrkans 39 artiklar: "not apply them to establish any doctrine".

Varför denna avvisande hållning? Det finns flera goda skäl.

För det första ingick apokryferna inte i Jesu Bibel och vi som kristna tar emot GT på hans auktoritet. GT:s kanon var avslutad vid Jesu tid. Den bestod av de 39 böckerna vi fortfarande idag har i GT.

Det finns en intressant indirekt bekräftelse från Jesus på kanons omfång. I Luk 11:51 talar Jesus om det blod som utgjutits "alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset". Den Sakarja Jesus syftar på omnämns i slutet av 2 Krönikeboken - som stod sist i den hebreiska bibeln! Jesus refererar alltså till det första och det sista mordet i GT och verkar alltså se de 39 kanoniska böckerna som en egen enhet.

För det andra har judarna aldrig accepterat apokryferna som helig skrift. Fortfarande idag om man köper en hebreisk bibel i Israel innehåller den GT:s 39 kanoniska böcker och inga apokryfer. De har, för att använda den judiske historieskrivaren Josefus ord, "not been thought worthy of equal credit" jämfört med de kanoniska böckerna.

För det tredje citeras apokryferna inte direkt i NT, än mindre introduceras som "Skriften" eller med orden "det står skrivet", vilket regelmässigt sker med GT. Författarna kände väl till apokryferna och anspelar många gånger på texter därifrån (i t ex Hebr 11) men likställer dem inte med GT.

För det fjärde har apokryferna hela tiden varit omstridda i den kristna kyrkan, både till omfånget (Vulgata har med 10 böcker, Bibel 2000 11 böcker, King James 13 böcker...) och till status.

Utifrån denna bakgrund är det beklagligt att apokryferna i den svenska evangelieboken fått status av Herrens ord. För kyrkor som följer evangelieboken finns det anledning att de fem söndagar som har läsningar från apokryferna byta ut dem mot den psaltarpsalm som också finns föreslagen för dagen.

Om Gud har talat och gett oss sitt Ord är det en viktig fråga att kunna dra gränsen mellan vad Gud backar upp helt och fullt och vad som saknar denna hans unika legitimering.

Exklusiva löften för Guds folk Israel?

Läste äntlingen Stävares reaktion på Göran Lennartssons tidigare inlägg. Ärligt sagt blev jag bekymrad när jag läst den och förstår att förmodligen många anser att Stävare har helt rätt.

Han anser att det inte finns någon skillnad mellan en Jude, Norrman eller vilket folkslag som helst utifrån Gal.3:28....

Det bekräftar jag fullständigt, men .... det gör jag enbart utifrån mitt sätt att förstå Bibeln som helhet där jag anser att vi nu lever i församlingens era. Inom församlingen är det ingen skillnad mellan en slav eller en fri, en jude eller en palestinier : båda får de profetera i församlingen och deras dagliga verklighet får inte ha någon som helst inverkan på det!

Jag erkänner att Nya Testamentet inte är så väldigt tydligt själv om exklusiva löften för Israel. NT ersätter dock inte Gamla Testamentet! Observera dock att även Upp.7 handlar om 12 grupper av Judar!!! Eller har Upp.7 redan gått i uppfyllelse? När då i så fall? Eller vill man omforma dessa judiska stamnamn till något som har med församlingen att göra! Då blir det ett rejält hopkok, kan jag säga redan nu. Då blir man tvungen att i likhet med Tellbes bok om "Lammet och Odjuret" förklara uppenbarelseboken i stora penseldrag och låta bli att se på några detaljer för då blir det stop i det eskatologiska maskineriet! Då blir det teologi som styr i stället att Guds Ord själv får visa oss vägen!

GT visar dock hur det formligen kryllar av profetior om hur Israel som folk ska bli återställt, hur Jerusalem ska bli världens centrum när Jesus återvänt som Messias och ska regera över inte enbart Israel utan över hela världen. Vi kan väl inte påstå att att alla dessa messianska profetiorna efter Jesu död och uppståndelsen ska förvisas till bibelhistoriens skräpkammare? Eller vill man förandliga alla dessa ord om Israels framtid? :(

Utifrån mitt sätt att se på Skriften kan jag säga så här:
Ingen kan bli frälst utan att tro på Jesus som frälsare, men under den här tiden kan man bli del av Guds församling! Det är ett fantastiskt förmån! Både palestinier och judar som tror på Jesus nu ingår i NT-församlingen. Även i NT skilljs ju de olika grupperna åt som framgår av bl.a. 1 Ko.10:32 "Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling." Och hur ofta läser vi inte " först juden, sedan greken" (Rm.1:16)?
Israels tidsklocka har stannat av då församlingens tid började på pingstdagen. När dock församlingen ska ryckas bort i enlighet med Skriften så ska hela Israel bli frälst enl. Rom.11:26... Jesus återvänder till Israel !! - han ska komma tillbaka till Olivberget som änglarna utlovade i Apg.1:11 och bekräftas av Sak. 14:4. Att Jesus därefter upprättar sitt Messianska Rike enl. Jes.11 kan inte vara svårt att tro, antar jag. Det är väl självklart att just under denna fredsperiod som också Upp.20 vittnar om orden från Sak.8:22,23 ska gå i uppfyllelse: "... många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem, och de skall åkalla HERREN. Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."
Och läs Jes 9:6,7 "På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. 7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta."

Kan det sägas tydligare att det finns en löftesstrålande framtid för Guds folk Israel?