Om NT's tillförlitlighet

På olika hemsidor avfärdas Bibeln som en bronsålderns sagobok. Finns det skäl för det eller kan vi betrakta det som oseriös retorik?

Det är uppenbart att historiens sannolikhet inte kan betraktas som om det handlade om fysik eller mattematik. Historien har att göra med källor som ska granskas utifrån en mängd olika perspektiv.
Bekräftas uppgifter i andra källor t.ex. Hur är berättelsens inre uppbyggnad? Knytas an till verkligheten eller är det sägner eller också uppenbar lögn alternativt lurendrejeri?

Vad kan då sägas om Bibeln?

Frågan är huruvida Bibeln - jag begränsar mig här till Nya Testamentet - kan jämföras med andra gamla historiska dokument.
Kan vi tro att Plato (ca 400 f.Kr) och Tacitus, Romersk historiker (55-117 e Kr.) skrev sina verk och har vi dessutom anledning att det vi har kvar i form av kopior verkligen är det som skrevs av dem? Och hur ser det ut med Nya Testamentet som så många har så svårt att betrakta som historiskt sannolikt?

Plato skrev sitt verk ca 400 f.Kr.men den äldsta kopian av hans verk är från 900 e Kr!! Det finns alltså 1300 år mellan originalet och de äldsta kopiorna! Det finns 7 sådana gamla kopior!

Tacitus (55-117), romersk historiker, skrev sitt verk under första århundradet. Äldsta kopian är dock från ca 1100 e Kr. Det är alltså 1000 år mellan originalet och äldsta kopian!! Det finns ca 20 ex. från 1100-talet.
Vad tycker historikerna om det Plato och Tacitus skrev? Ifrågasätter de att Plato och Tacitus verkligen skrev detta? Nej, inte alls! Utifrån ett historiskt perspektiv finns det inga orsaker att tvivla på det.

Nya Testamentet då?
Det kom till mellan år 40 - 100 e Kr. Men... äldsta NT-exemplaret i sammansatt form är från ca 350 e Kr. Därav finns det 10.000 ex. på latin och 9.300 ex. på andra språk! Tidsintervallen är alltså betydligt mindre här. Därutöver finns det dessutom över 5000 NT-fragment på grekiska som är ännu äldre! Äldsta fragmentet är från ca 130 e Kr.
Utifrån ett historiskt perspektiv finns det alltså långt mer anledning att tro på NT's historieskrivning än att Plato och Tacitus skrifter är tillförlitliga som historiska dokument.

Tacitus (som avskydde kristna) berättar ändå om att Jesus avrättades av Pontius Pilatus helt i enlighet med det NT skriver.
Josefus, en judisk historiker (som levde 37 - ca 100 e Kr) skriver utförligt om Jesus och den första tiden och om hur kristna avrättades på grund av sin tro. I stort sett betraktas hans beskrivning allmänt som trovärdig.

NT berättar att den lilla grupp av Jesu lärljungar satt ihop förtvivlade och jätterädda för Judarna. Men så visade sig Jesus som den uppståndne Herre sig plötsligt för dem. De fick röra vid hans sår, han talade till dem, visar sig åter igen en vecka senare när även Tomas är med.
Apostlagärningarna berättar att den lilla gruppen enkla lärljungar blir fullständigt förvandlade! De går runt och vittnar om Jesu uppståndelse till alla som vill höra det. Paulus skriver ca 20 år senare till en grupp troende i staden Korinth (1Kor.15) att Jesus dessutom visade sig efter sin uppståndelse vid olika tillfällen, en gång till och med för 500 personer samtidigt av vilka de flesta fortfarande är vid liv (när han skriver detta) men somliga har avlidit... Han ville alltså klargöra att korintierna hade grund att tro det han sa. De kunde kolla med de m som fortfarande levde om det var sant det han påstådde om Jesu uppståndelse.

Finns det anledning att tro att de kristna var villiga att bli avrättade pga egna lögner och uppdiktade berättelser om Jesus, hans uppståndelse och under? Är det trovärdigt? Absolut inte!

Hela NT vittnar på ett sällsynt ärligt sett om sanning och äkthet i dess beskrivning om hur allt gått till utifrån olika perspektiv.

Johannes skriver: "Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende".

Min slutsats är att vi människor även år 2008 har all anledning att betrakta NT historiskt tillförlitligt. Det finns därför ingen anledning att avfärda det som en oseriös sagobok!
källa: FF Bruce, internationell bibelforskare

Sola skriptura eller?

På Aletheia har det varit olika inlägg om katolska kyrkans Mariateologin.

Efter att ha läst en del där skulle jag vilja uttala mig om den.

Om man läser om RKKs katakes om Maria så ser man hur flera dogmer om henne helt saknar skriftord. De har tänkts fram utan skriftbelägg.

I synnerhet kan då nämnas nr 508 i katakesen som säger att Maria aldrig syndat. Det är helt uppenbart att Bibeln motsäger detta.

Det verkar alltså som om den tidiga kyrkan inte tagit notis av Petrus ord där han säger :“Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.” (2Pet.1:16)
Det är viktigt att konstatera att Petrus talar om det han sett med egna ögon! Det då man kan tas på alvar som verklig vittne.

Den tidiga kyrka har mot Petrus varning börjat tro sig kunna “tänka” sig fram till sanningen, men.... då blir det aldrig mer än “hemsnickrat” om än så vackert i våra ögon.... men därför inte sant! Hela Maria-teologin vittnar om detta. Fast man tror sig vara i evangeliets spår har man hamnat långt utanför….

Alla vi behöver erkänna vår ringhet när det gäller vår tankeförmåga… Släpp för all del eventuella positivistiska tankar om den… de är bara lögner från lögnens fader som ju djävulen kallas för!

Paulus skriver i 2 Tim.4:4: “Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” Mariateologin (tankar om Maria förutom det Skriften säger om henne) i är just bara sådana myter som Paulus har varnat oss för!

Till Titus skriver han (1:14): “Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.” Om redan judar hade svårt att hålla sig till sanningen fast de har så mycket mer kunskap om GT borde väl vi hednatroende vara än mer försiktiga och vägra gå en endaste millimeter utanför det Skriften säger. Endast så står man på Klippan!

När Jesus frestades i öknen av djävulen svarade han inte utan orsak med endast skriftord! (Matt.4) Det är enda sättet att få tyst på djävulen!! Innan man vet ordet av hamnar man i diskussion med djävulen och den kan du vara viss om att du förlorar… Ordet har vi fått som ett svärd först och främst mot djävulen själv när han försöker förleda oss i våra tankar. Du kommer att obemärkt ändra din livskurs i fel riktning om du tar strid med honom och tänker dig kunna resonera dig fram till sanningen… Djävulen har tusentals år med erfarenhet. Det har inte du!! Därför: håll dig till Ordet och släpp inte en endaste jota…

Min slutsats är därför: sola skriptura!

Mina älskade katolska trossyskon: jag tror mig med denna kommentar ha gett bevis för “sola skriptura”.Ta emot denna gudsvälsignelse….

mina åsikter och en nallebjörn

Tror att det är mänskligt att söka sanning som passar oss. Sanning som bekräftar våra åsikter, som bekräftar att vi har rätt. Vi är oftast så förtjusta i våra egna uppfattningar att vi är beredda att strida för dem. Det sista brukar innehålla också att vi gärna förklarar för andra hur vi tänkar. För tänk den saliga tanken att våra läsare blir övertygade att vi faktiskt har rätt och bekräftar detta genom tydligt bifall! Finns det något bättre? Knappast, va? Det spelar nog ingen roll om vi är protestanter, ortodoxa, pingstvänner, katoliker, baptister, plymouthbröder eller vad vi nu alla kan ha för bakgrund.

Dessutom är det det vi tycker just nu vad som gäller. För några år(tionden) hade vi kanske lite andra tankar men dem har vi kunnat förbättra och det vi tycker just nu det förkunnar vi för alla som bara vill höra eller - i bloggarnas värld - vill läsa det. Rätt konstigt egentligen när man tänker efter. För tio femton år kämpade vi ju lika inbitet för våra åsikter fast de var aningen eller mer annorlunda än dem vi hyllar nu. Frågan som omedelbart tränger sig på är naturligtvis hur det kommer att se ut om återigen tio femton år? Vilka tankar är det då som är de rätta? Dem som jag hade för tio år, tankarna jag har nu eller dem om tio femton år......?

När jag upptäckte detta i mitt eget liv - det är faktiskt så där tio år sedan - började jag förstå lite gran av det predikaren sa för så där 3000 år sen: "Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind." (2:17).
Kanske detta jagande efter rätt insikt också var ett jagande efter vind. Även om det gäller än så kristna insikter! Det är då även ordet om att kunskapen ska förgå och att vår kunskap i nuläget aldrig kommer längre än ett förstående till "en del". (1 Kor.13:7,8) Denna sidan evigheten kommer vi nog aldrig att kunna greppa kunskapets helhet! Vi kommer alltid att behöva lyssna på andra, tacka för det Guds Ande har gett dem för att betjäna mig och andra, för att vi tillsammans ska växa upp i förundran om vem vår Herre Jesus Kristus och Gud Fadern är. Men tro inte att det är tankens spetsfundigheter som du betjänar andra med, det bästa är det som är ett enkelt och anspråkslöst begrundande! Glädjen ligger i att få lära känna Jesus och Fadern mer och mer och bejubla dem på grund av hurdana de är i gränslös kärlek, vishet, makt och nåd.
Då liksom försvinner detta enträgna och mödosamma strävande efter "mer kunskap" som ibland kan få samma avgudsegenskaper som "mer-pengar-längtan". Det är själva källan som är målet, inte din och min vattenbehållare som vi beskyddar som om det gällde våra liv.

Tänk på flickan som bara inte kunde skillja sig från sin nallebjörn men på grund av en allvarlig sjukdom snart skulle dö. Hon frågade sina föräldrar om hon kunde få ta med sig nallebjörnen in i himlen. Föräldrarna ville inte göra henne ledsen och svarade: du får fråga Jesus själv när du kommer till himlen... Flickan dog och när hon närmade sig himlens port tryckte hon nallebjörnen tätt intill sig och frågade ängeln hon mötte om hon fick behålla nallebjörnen. Ängeln log men svarade likadant som hennes föräldrar: Fråga Jesus själv, där kommer Han.... Flickan tittade och såg hur Jesus kom och sprang emot henne. Flickans ögon började stråla som de aldrig gjort förut. Hon sprang emot sin älskade vän. Nallebjörnen tappade hon hos ängeln när hon fått se Jesus. Den låg där kvarglömd. Hon tänkte inte längre på den.....