Så lyder Herrens ord - eller?

Citerar härunder en mycket intressant artikel av Stefan Gustavsson som jag läste igår i nyhetsbrevet från Svenska Evangeliska Alliansen. Du kan också få SEA:s nyhetsbrev! 

Den svenska evangelieboken från 2003 används i allt fler kyrkor i Sverige, med tema och textläsningar för kyrkoårets alla firningsdagar. Som kanske noterades i söndags var GT-läsningen hämtad från apokryferna; det sker så fem söndagar per år. Det är texter från Tobits bok, Manasses bön, Salomos Vishet och Jesu Syraks vishet.

Anledningen till detta är bland annat att apokryferna finns med i den senaste svenska bibelöversättningen, Bibel 2000. Antalet böcker i Bibeln har därmed ökat mellan 1917 års översättning och Bibel 2000: från 66 till 77 böcker.

Apokryferna är böcker som tillkom i tidsperioden mellan GT och NT. De liknar till stil och innehåll ofta GT och har genom historien haft stor betydelse i folklig fromhet. Men har vi anledning att läsa dem som Herrens Ord? På den frågan ger kyrkor olika svar. Den ortodoxa och den romersk-katolska kyrkan svarar ja; den senare väljer också att efter kyrkomötet i Trient på 1500-talet benämna dem deuterokanoniska ("den andra kanon") istället för apokryfer.

De reformatoriska kyrkorna svarar nej. Även om de med Luthers välkända ord kan säga att apokryferna i mångt och mycket är "god och nyttig läsning", så är de inte Herrens Ord och har ingen  förpliktigande auktoritet. Eller som det sägs i den anglikanska kyrkans 39 artiklar: "not apply them to establish any doctrine".

Varför denna avvisande hållning? Det finns flera goda skäl.

För det första ingick apokryferna inte i Jesu Bibel och vi som kristna tar emot GT på hans auktoritet. GT:s kanon var avslutad vid Jesu tid. Den bestod av de 39 böckerna vi fortfarande idag har i GT.

Det finns en intressant indirekt bekräftelse från Jesus på kanons omfång. I Luk 11:51 talar Jesus om det blod som utgjutits "alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset". Den Sakarja Jesus syftar på omnämns i slutet av 2 Krönikeboken - som stod sist i den hebreiska bibeln! Jesus refererar alltså till det första och det sista mordet i GT och verkar alltså se de 39 kanoniska böckerna som en egen enhet.

För det andra har judarna aldrig accepterat apokryferna som helig skrift. Fortfarande idag om man köper en hebreisk bibel i Israel innehåller den GT:s 39 kanoniska böcker och inga apokryfer. De har, för att använda den judiske historieskrivaren Josefus ord, "not been thought worthy of equal credit" jämfört med de kanoniska böckerna.

För det tredje citeras apokryferna inte direkt i NT, än mindre introduceras som "Skriften" eller med orden "det står skrivet", vilket regelmässigt sker med GT. Författarna kände väl till apokryferna och anspelar många gånger på texter därifrån (i t ex Hebr 11) men likställer dem inte med GT.

För det fjärde har apokryferna hela tiden varit omstridda i den kristna kyrkan, både till omfånget (Vulgata har med 10 böcker, Bibel 2000 11 böcker, King James 13 böcker...) och till status.

Utifrån denna bakgrund är det beklagligt att apokryferna i den svenska evangelieboken fått status av Herrens ord. För kyrkor som följer evangelieboken finns det anledning att de fem söndagar som har läsningar från apokryferna byta ut dem mot den psaltarpsalm som också finns föreslagen för dagen.

Om Gud har talat och gett oss sitt Ord är det en viktig fråga att kunna dra gränsen mellan vad Gud backar upp helt och fullt och vad som saknar denna hans unika legitimering.

Vart har bibelns auktoritet tagit vägen?

Frikyrkofolkets antal befinner sig i nedförsbacken som vi alla vet. Från år till år minskar antalen och skulle den här trenden hålla i sig så skulle frikyrkan dö ut inom snar framtid. Det är en allvarlig kris. Många kyrkoledare är väl medvetna om att trenden behöver ändras.

I en hel del församlingar stiger genomsnittsåldern från år till år och allt för ofta behöver församlingar slåss ihop för att antalet medlemmar minskat eller medlemmarna blivit för gamla att hålla igång. Jag upplever det som djupt tragiskt.

För att stoppa trenden har många kyrkor moderniserats mer och mer och anpassat sig efter yngres åsikter och nog låter det rimligt.... men i vilken mån har Bibelns tankar fått styra tankarna i anpassningen eller har Bibelns värde förminskat så att den egentligen bara innehåller sanningen om evangeliet, om frälsning? Har Guds övriga tankar i Bibeln kanske obemärkt fått ge vika för modernare åsikter som i mångt och mycket påminner oss om samhällets tillvägagångssätt? Problemet är väl att förändringarna smyger sig in sakteligen. Har vi dessutom dålig bibelkunskap då är det lätt att vi inte ens förstår att vi växer ifrån bibelns tankar.

Jag tänker på en liknelse i det här sammanhanget. Det finns en gryta som står på elden. Medan vattnet fortfarande var kallt hoppade en groda in i grytan. Vattnet i grytan blir varmare och varmare även om det inte går fort. Som vi vet anpassar grodan sin kroppstemperatur till omgivningen och grodan märker inte att vattnet blir varmare. I början skulle det varit ganska lätt att hoppa ur grytan men ju varmare det blir desto slöare blir grodan. När den sist vill hoppa ut så orkar den inte längre och dör ….

Jag menar så klart inte att vi ska ”hoppa ur” genom att lämna församlingen utan att vi behöver förstå att vi kommer längre och längre från Ordet... Vi behöver ändra oss innan det är för sent!

Vi skulle ju inte anpassa oss efter den här världen, utan låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse, i enlighet med Rom.12:2? Har den ärliga längtan att få in nya människor till våra möten kanske gjort att vi avstod från att hålla fast vid Ordets tankar och tyckt att det blir bäst med en lite friare tolkningar i förkunnelsen och gudtjänstens ramar? Jag tycker att det är svårt att säga vad det är som gör att det känns som om vi är i patriarken Isaks sits då han känner sig förvirrad och säger: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus” (1 Mos.27).

När hände det sist att vi blev djupt berörda av ett bibelord som kom till oss i predikan, ett ord som gjorde att vi blev förkrossade inuti?

Jag tror att Nils-Olof Nilsson sätter pricken på i:et i en artikel i Dagen där han påpekar att bibelkritiken har gjort sitt inträde bland frikyrkopastorerna. När jag läste artikeln kände jag en djup oro att det här nog kunde vara sant!

Jag anklagar ingen, men jag känner ändå en inre förvissning om att vi återigen behöver upptäcka bibelns makt och auktoritet över våra liv. Jesus svarade Satan när Han frestades i öknen genom att tre gånger på rad svara med ett bibelcitat! Inte för vara "duktig" utan därför att Ordet är som ett svärd. På samma sätt behöver vi kunna hantera Ordet, inte genom att vräka ur oss för att vinna en diskussion utan såsom Jesus och apostlarna använde skriften. Vi lär oss inte längre att hantera Skriften! Har vi lyssnat för mycket på dem som varnar för fundamentalisterna i skolorna, i medierna? Har det blivit viktigare med högskolepoäng än helig gudsfruktan för att inte behöva skämmas bland släkt och vänner? Har pastorerna ändrat sig i språkbruket och tankarna för att bara inte stöta sig med dem där ute? Håller de låg profil när det gäller bibelns aktoritet för att inte få kritiken att vara oseriösa och bokstavstroende?

Men om inte de visar vägen för fåren hur man håller sig nära till Herrens Ord, hur ska de då lära sig det? Risken är att de börjar irra runt och tappar fotfästet. Pastorns intressanta vältaliga predikningar tar över Ordets auktoritet... Det är dock fel väg! Låt Ordet få tillbaka sin centrala plats i predikan och våra liv!

Rene Paches bok ”Bibelns inspiration och auktoritet” är bland det bästa jag läst på det området och finns alltjämt att få tag på i secondhandbutiker. Min önskan är att alla pastorer och förkunnare skulle läsa den och tillämpa den.

Våra "digitala" teologier

Under årens lopp har jag läst en hel del teologiska diskussioner, bl.a. kring frågan om Jesus är gud eller ej. Ena gruppen tar olika bibelverser till sitt försvar och fastställer att så här är det bara. En annan grupp åberopar sig på andra bibelverser och hävdar motsatsen. Bägge partner står för en viss teologi. Ska vi förkasta teologi, därför att det ju aldrig kan bli riktigt bra?

Jag har grubblat kring detta en del och kommit fram till att varje teologi på något sätt gör avkall på Bibelns ord och framställer sin egen "bild" på sanningen, samtidigt som det hjälper oss att tänka igenom vår tro. Det är dock viktigt att inse att vår teologi alltid har sin begränsning. Det är som en digital bild som i grunden alltid är hackig som bilden bredvid. Sann teologi borde vara "analog" för att hålla oss till bilden, men är inte uppnåbar. Och här haltar så klart också jämförelsen med en digital bild, för vi har möjlighet att se en vanlig original bild som helhet. Vi ser dock aldrig guds sanning som en helhet utan ser den i delar; vi ser fragmentariskt enl. 1 Kor.13:9. Vi gör dock saken värre om vi blandar in en massa utombibliskt tankebråte i vår teoligi som gör bilden grumlig och igenkännbar för andra troende.

Somliga påstår att de inte har någon teologi alls, de håller sig endast till Ordet. Vore det bara så enkelt!! Ingen klarar dock detta. Alla har vi teologiska uppfattningar och utgångspunkter. Vissa detaljer ser vi kanske rätt så bra men ju mer vi fokuserar på dessa detaljer och gör dem till stommen i vår teologi desto mer blir den deformerad som helhet. Frågan är hur man kan komma runt detta. Tyvärr, det kan vi inte, det är en illusion! .. men om man oftare läser själva bibeln i stället för att man (bara) läser teologi får man i alla fall ett bra skydd mot grovkornig teologi. Det är en ganska enkel sanning men få verkar hålla sig till den. De flesta tycker att det är mera intressant att begrunda människotankar än guds eget ord. Det sista är dock livsnödvändigt för att kunna hålla oss i förbindelse med den sanna vinstocken, Jesus.... (Jh15) Han själv är den analoga bilden! Han ÄR sanningen! Vi behöver vara nära honom!

Om NT's tillförlitlighet

På olika hemsidor avfärdas Bibeln som en bronsålderns sagobok. Finns det skäl för det eller kan vi betrakta det som oseriös retorik?

Det är uppenbart att historiens sannolikhet inte kan betraktas som om det handlade om fysik eller mattematik. Historien har att göra med källor som ska granskas utifrån en mängd olika perspektiv.
Bekräftas uppgifter i andra källor t.ex. Hur är berättelsens inre uppbyggnad? Knytas an till verkligheten eller är det sägner eller också uppenbar lögn alternativt lurendrejeri?

Vad kan då sägas om Bibeln?

Frågan är huruvida Bibeln - jag begränsar mig här till Nya Testamentet - kan jämföras med andra gamla historiska dokument.
Kan vi tro att Plato (ca 400 f.Kr) och Tacitus, Romersk historiker (55-117 e Kr.) skrev sina verk och har vi dessutom anledning att det vi har kvar i form av kopior verkligen är det som skrevs av dem? Och hur ser det ut med Nya Testamentet som så många har så svårt att betrakta som historiskt sannolikt?

Plato skrev sitt verk ca 400 f.Kr.men den äldsta kopian av hans verk är från 900 e Kr!! Det finns alltså 1300 år mellan originalet och de äldsta kopiorna! Det finns 7 sådana gamla kopior!

Tacitus (55-117), romersk historiker, skrev sitt verk under första århundradet. Äldsta kopian är dock från ca 1100 e Kr. Det är alltså 1000 år mellan originalet och äldsta kopian!! Det finns ca 20 ex. från 1100-talet.
Vad tycker historikerna om det Plato och Tacitus skrev? Ifrågasätter de att Plato och Tacitus verkligen skrev detta? Nej, inte alls! Utifrån ett historiskt perspektiv finns det inga orsaker att tvivla på det.

Nya Testamentet då?
Det kom till mellan år 40 - 100 e Kr. Men... äldsta NT-exemplaret i sammansatt form är från ca 350 e Kr. Därav finns det 10.000 ex. på latin och 9.300 ex. på andra språk! Tidsintervallen är alltså betydligt mindre här. Därutöver finns det dessutom över 5000 NT-fragment på grekiska som är ännu äldre! Äldsta fragmentet är från ca 130 e Kr.
Utifrån ett historiskt perspektiv finns det alltså långt mer anledning att tro på NT's historieskrivning än att Plato och Tacitus skrifter är tillförlitliga som historiska dokument.

Tacitus (som avskydde kristna) berättar ändå om att Jesus avrättades av Pontius Pilatus helt i enlighet med det NT skriver.
Josefus, en judisk historiker (som levde 37 - ca 100 e Kr) skriver utförligt om Jesus och den första tiden och om hur kristna avrättades på grund av sin tro. I stort sett betraktas hans beskrivning allmänt som trovärdig.

NT berättar att den lilla grupp av Jesu lärljungar satt ihop förtvivlade och jätterädda för Judarna. Men så visade sig Jesus som den uppståndne Herre sig plötsligt för dem. De fick röra vid hans sår, han talade till dem, visar sig åter igen en vecka senare när även Tomas är med.
Apostlagärningarna berättar att den lilla gruppen enkla lärljungar blir fullständigt förvandlade! De går runt och vittnar om Jesu uppståndelse till alla som vill höra det. Paulus skriver ca 20 år senare till en grupp troende i staden Korinth (1Kor.15) att Jesus dessutom visade sig efter sin uppståndelse vid olika tillfällen, en gång till och med för 500 personer samtidigt av vilka de flesta fortfarande är vid liv (när han skriver detta) men somliga har avlidit... Han ville alltså klargöra att korintierna hade grund att tro det han sa. De kunde kolla med de m som fortfarande levde om det var sant det han påstådde om Jesu uppståndelse.

Finns det anledning att tro att de kristna var villiga att bli avrättade pga egna lögner och uppdiktade berättelser om Jesus, hans uppståndelse och under? Är det trovärdigt? Absolut inte!

Hela NT vittnar på ett sällsynt ärligt sett om sanning och äkthet i dess beskrivning om hur allt gått till utifrån olika perspektiv.

Johannes skriver: "Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende".

Min slutsats är att vi människor även år 2008 har all anledning att betrakta NT historiskt tillförlitligt. Det finns därför ingen anledning att avfärda det som en oseriös sagobok!
källa: FF Bruce, internationell bibelforskare

Sola skriptura eller?

På Aletheia har det varit olika inlägg om katolska kyrkans Mariateologin.

Efter att ha läst en del där skulle jag vilja uttala mig om den.

Om man läser om RKKs katakes om Maria så ser man hur flera dogmer om henne helt saknar skriftord. De har tänkts fram utan skriftbelägg.

I synnerhet kan då nämnas nr 508 i katakesen som säger att Maria aldrig syndat. Det är helt uppenbart att Bibeln motsäger detta.

Det verkar alltså som om den tidiga kyrkan inte tagit notis av Petrus ord där han säger :“Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.” (2Pet.1:16)
Det är viktigt att konstatera att Petrus talar om det han sett med egna ögon! Det då man kan tas på alvar som verklig vittne.

Den tidiga kyrka har mot Petrus varning börjat tro sig kunna “tänka” sig fram till sanningen, men.... då blir det aldrig mer än “hemsnickrat” om än så vackert i våra ögon.... men därför inte sant! Hela Maria-teologin vittnar om detta. Fast man tror sig vara i evangeliets spår har man hamnat långt utanför….

Alla vi behöver erkänna vår ringhet när det gäller vår tankeförmåga… Släpp för all del eventuella positivistiska tankar om den… de är bara lögner från lögnens fader som ju djävulen kallas för!

Paulus skriver i 2 Tim.4:4: “Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” Mariateologin (tankar om Maria förutom det Skriften säger om henne) i är just bara sådana myter som Paulus har varnat oss för!

Till Titus skriver han (1:14): “Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.” Om redan judar hade svårt att hålla sig till sanningen fast de har så mycket mer kunskap om GT borde väl vi hednatroende vara än mer försiktiga och vägra gå en endaste millimeter utanför det Skriften säger. Endast så står man på Klippan!

När Jesus frestades i öknen av djävulen svarade han inte utan orsak med endast skriftord! (Matt.4) Det är enda sättet att få tyst på djävulen!! Innan man vet ordet av hamnar man i diskussion med djävulen och den kan du vara viss om att du förlorar… Ordet har vi fått som ett svärd först och främst mot djävulen själv när han försöker förleda oss i våra tankar. Du kommer att obemärkt ändra din livskurs i fel riktning om du tar strid med honom och tänker dig kunna resonera dig fram till sanningen… Djävulen har tusentals år med erfarenhet. Det har inte du!! Därför: håll dig till Ordet och släpp inte en endaste jota…

Min slutsats är därför: sola skriptura!

Mina älskade katolska trossyskon: jag tror mig med denna kommentar ha gett bevis för “sola skriptura”.Ta emot denna gudsvälsignelse….

Har vi skäl att tro på bibeln?

Hur ska man kunna tro på en sådan gammal bok som Bibeln?
Och hur vet man om Jesus verkligen levde och gjorde det det skrivs om i bibeln?
Kan det verkligen ha hänt det som står i bibeln? Frågorna är många! Och alla har vi nog en del fler frågor därutöver.

Hur vet vi förresten att det var Michelangelo som målade Sixtinska kapellet? Eller hur vet vi att Napoleon förlorade slaget vid Waterloo (1815)? Det står i historieböckerna!

Det är mycket som händer idag som vi antar har hänt, därför att det står i tidningen, därför att det pratas om det på radion. Men kan vi vara säker på det då?
Många anser nog att de förstnämnda exemplen är mer tillförlitliga fakta än det vi hör på radion eller läser i tidningen om t.ex. saker som hänt i Irak. Nyheter kan ju vara rätt så färgade av förmedlarens uppfattningar, eller hur?

Hur ligger det till med gamla egentligen? Hur tillförlitliga är t.ex. beskrivningen om Caesars galliska krig (år 58-50 f Kr.). Enligt F.F. Bruce finns det ca 20 beskrivningar kvar om Caesars galliska krig. De äldsta är från ca 900 e Kr. Det ligger alltså 950 år mellan det som hände och källan som beskriver händelserna i fråga. Det är ganska lång tid emellan, men tvivlar vi på att det verkligen hänt det det står? Antagligen inte!

Tittar vi nu på fakta om bibeln då ser det ut så här: Bibeln skrevs år 40 - 100 e kr. Vetenskapen förfogar i nuläget över mer än 5000 fragment av Nya Testamentet från första halvan på etthundratalet. Bilden bredvid visar det äldsta NT-fragmentet från år 130. Äldsta Nya Testamentet som komplett exemplar finns kvar från år 350. Därutöver har både Tacitus, en romersk historiker, och Josefus, en judisk historiker, skrivit om Jesus och det som hänt kring hans person.

Så visst finns det anledning att tro på att det som står i bibeln är sant, om du nu tror på berättelsen om Caesars Galliska krig, eller hur?

Reagera gärna!

"Fynd och fusk" Per Beskow

Läste Per Beskows nya bok om falsarier och mystifikationer omkring Jesus. Ärligt sagt är det väl ingen bok som man bara läser rakt igenom som roman eller så fast jag gjorde det ändå. Tyckte väl att jag kände till för lite på det här området och då kan det vara bra att i alla fall vara någorlunda påläst . Jag är i alla fall glad att den här boken finns på svenska, där författaren enligt min bedömning utifrån stor kunnighet uttalar sig om ämnet och även om en del namnnämnda skrifter.

Den som tror att boken bara skulle handla om Dan Browns Davincikoden har alltså hamnat fel även om det ändå sägs något om den. Den här boken är mycket bredare än en bok om Browns fantasiprodukt.

Bokens inledning (där jag nu ska citera ifrån) förklarar snabbt att boken handlar om en mycket speciell literaturgenre genom vilken rykten sprids om att man funnit en tidigare handskrift med sensationella uppgifter om Jesus. I sådana skrifter får många oklara punkter i hans liv och kring hans död och uppstandelse nu sin definitiva förklaring. De nya uppgifterna sägs ofta vara omstörtande och visar att Jesus var helt annorlunda än vad de fyra evangelierna berättar i Nya Testamentet. Den utmanar kristenheten att revidera hela grunden för sin tro. Den kristna kyrkan sägs sedan länge förfalskat bilden av Jesus och har försökt dölja sanningen om honom, men den har nu äntligen kommit i dagen.
Ganska snart brukar dessa rykten blekna. Det visar sig att den sensationella handskriften inte alls finns till, eller att den är en förfalskning, eller att det står något helt annat i den än vad ryktet ger vid handen.

Boken är en uppdaterad version av en bok som 1979 kom ut med titeln Fynd och fusk i bibelns värld och som också hade en amerikansk version Strange Tales about Jesus (1983).

I inledningen ger Per Beskow en del förklaringar till orsaken att sådan litteratur över huvudtaget finns. Författaren tar bara upp ett antal publikationer bland väldigt många och hänvisar vidare till Ingemar Carlssons uttömmande bok På lögnens väg (1999).

Förr brukade man påstå att falsarier var hämtade ur gamla handskrifter, men att det var som tryckta böcker de nådde sin publik och blev trodda. Nu är dock inte böckerna det viktigaste källmaterialet utan nätet. Falsariet har ersatts av mystifikationen, som det kostar en långt större ansträngning att bestrida.

nagrå exempel på skrifter som behandlas i boken:

Enligt Barnabasevangeliet är Jesus inte Messias och Muhammed anses som guds budbärare. Originalet skulle ha upptäckts i början av 1700-talet och skulle enligt de engelska utgivarna kommit till mellan 1300 och 1500-talet, författat av en förutvarande kristen, som övergått till islam och nu ville åstadkomma en evangeliskrift som överensstämde med Koranens utsagor om Jesus.

flygblad från himlen
Olika skrifter talar om sig själva att de är brev från himlen till mänskligheten med oftast Jesus om avsändare, brev som hänger i luften och ska skrivas av varefter brevet försvinner igen. En vanlig uppmaning i himmelsbreven är att man ska börja fira söndagen redan på lördagskvällen.
En variant på det här temat är Mormons bok som var skriven på guldplåtar . Ängeln Moroni visade dem för Joseph Smith men skulle ha tagit tillbaka boken srdan Smith hade genomfört sin "översättning". Även här finns alltså heller inget original tillgängligt. En del uppgifter i Mormons bok stämmer inte alls överens med det man vet om Amerikas äldre förhållanden.

I boken upptas också skrifter som Esséerbrevet, Pilatus rapport, den heliga Issas liv, de tolv heligas evangelium, den nya tidsålderns evangelium, Esséernas fredsevangelium, Targum Jmmanuel (Mästarens lära och liv: Judas Iskariot), det hemligaMarkusevangeliet och Mariaevangeliet.
Skrifterna analyseras och det framgår oftast väldigt klart att inget original finns åtkommligt eller så finns det andra tydliga fakta som gör att det inte finns anledning att sätta värde på sådana skrifter. Den som vill fördjupa sig i detaljerna om de olika skrifterna kan säkert dra nytta av att läsa boken.

Per Beskow är docent samt religions- och kyrkohistoriker.