Räcker det med tro eller ska en även vara döpt?

Fortsättning på frågan om man ska vara döpt för att vara ett gudsbarn

I förra inlägget har jag poängterat att dopet inte är avgörande för att kunna vara ett gudsbarn. Men frågan är naturligtvis också om jag har en grund för denna tanken. Vad säger bibeln?

Jag börjar med Mark.16:16 "Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd". Många tycker sig kunna avfärda mina tankar just på grund av denna vers. Det finns dock en hel del bibelverser där inte dopet krävs för att bli frälst. Om man dessutom tittar på den versen i Mk.16 så står det på slutet "men den som inte tror skall bli fördömd". Det står inte samma sak om den som inte blir döpt.

Är inte dopet viktigt då? Jesus själv ger oss ju order om att döpa nya lärjungar? Jo, dopet är viktigt för den som tror! Den som tror ska också bli döpt, dopet är som ringen på den giftes ringfinger. Man kan dock vara gift utan att ha en ring på fingret. Men inte kan man väl vända på saken? Man är ju inte gift bara därför att man har en ring på fingret! Likadant är det med dopet. Det är ett yttre tecken på att man vill tillhöra Herren som dog för en. Rövaren på korset hann aldrig bli döpt, men visst blev han ett guds barn när han i all enkelhet vände sig till Jesus. Ingen som vänder sig till honom och erkänner att vara i behov av Guds nåd stöter han bort! Därför tror jag att dopet i bibeln först o främst ska betraktas som en bekräftelse på något som hänt inuti.

1 Petr.1:22-23 säger: "Ni har renat era själar genom att lyda sanningen ... Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består." Detta bekräftas också av Jesus i samtalet med Nikodemus (Joh.3).

Det finns en del fler bibelställen som klargör att själva frälsningsfrågan avgörs av enbart tro :

Apg.2:21 säger så här. "Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst".

Fångvaktaren frågar Paulus och Silas i Apg 16: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" "De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." (16:30,31). Visst blev de döpta sen också, men avgörande var tydligen själva tron!

Rom.10:9,10 säger tydligt: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."

Paulus skriver också till Timoteus: "och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus."

Till Titus skriver Paulus: "frälste han oss, ... genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande" (3:5) Men är inte det badet här tecken på dopet då? kan man undra. Läs här: "Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse," 1 Petr.3:21. Här poängteras att personen i fråga redan har ett gott samvete (genom tron) och utifrån detta bekänner sin tro genom en offentlig överlåtelsehandling.

Självklart ska en person som kommit till tro också låta döpa sig. Det är ett viktigt tecken på vår tro och Jesus vår Herre vill att vi gör så, men ändå är inte dopet avgörande för vår frälsning. Det är dock tron!

Bättre och sämre gudsbarn...

Ibland så kan man undra om Gud betraktar det ena gudsbarnet som bättre eller sämre än något annat. I alla fall så är det lätt att jämföra sig själv med andra och tycker man lätt att man betraktas som bättre eller också sämre barn. Är det riktigt att tänka så? Jag tror inte det! Vad tycker vi om en far som skiljer på sina barn på det sättet? Vad tycker vi om en pappa som har sina älsklingsbarn? Vad ger detta för signaler till barn som inte råkar vara älsklingsbarnet? Det finns även i bibeln exempel på pappor som gjorde skillnad på sina barn, men det har bara orsakat elände!
Tänk på Isak som föredrog Esau framför Jakob, därför att han hade smak för vilt och Esau var ju jägare. Stackars Jakob, men inte blev det väl så mycket bättre för att hans mamma föredrog honom över Esau som motvikt? Och vad hände när Jakob var stor och hade många barn själv? Då gör han samma sak! Han tyckte bättre om Josef än om de andra bröderna och gav honom ett mycket vackert och kostsamt klädesplagg. Och visst förde även detta mycket elände med sig! Nej, vilken tur att inte Gud är sådan! Gud är som Fadern av den förlorade sonen! Han älskade bägge söner lika mycket fast den ene hade lämnat Fadern. Det viktigaste är så klart att vi vänder oss mot Gud, vi behöver omvända oss till Honom och när vi gör det då börjar vi lyssna på det Han säger i sitt Ord.
Vi behöver aldrig vara rädd att bli av med vårt barnaskap. Ingen sund förälder nekar ett barn sitt barnaskap. Det vore hemskt. Så gör inte Gud heller!

Saved2save?

Tanken som ligger i namnet Saved2save är besynnerlig!
Är vi (troende) frälsta för att nya människor i sin tur ska bli frälsta (räddade) tror ni? Visst tanken verkar radikal om än rätt så förlegad. Och så klart anser väl varje Kristusälskande kristen att det är till stor glädje om han/hon kan vara redskap till att en vän, bekant eller också vem som helst skulle bli frälst genom att tro på Jesus som frälsare... Inget ont med det så klart! MEN ... det kan väl aldrig vara rätt tänkt att tro att vi blev frälsta bara för att även andra skulle bli frälsta? Helt teoretiskt kan man nämligen säga att då behöver den sista hedningen ju inte bli frälst, för det finns ju inga fler som kan bli frälsta.... Okay, inte direkt trovärdigt att det skulle bli så, men slutsatsen stämmer väl ändå, eller?
Nej, vi blir frälsta ur vårt andliga mörker för att lära känna Gud och hans underbara kärlek som kommer att leda till att vi brister ut i stor vördnadsfull lovsång. Läs t.ex. Ef.1:4 och framåt där det bl.a. står att vi ska "stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med Honom — det var Hans viljas beslut —". (Det är slutmålet även om det finns en del mer att säga om det.) Om vi tänker efter kan vi ändå förstå lite gran av den tanken om vi bara föreställer oss en brud och en brudgum som längtar att få bli förenade med varandra.... Men äktenskapets kärleksförening på jorden är ändå ganska bristfällig. Det syns först och främst i statistikerna om antalet skilsmässor. Så annorlunda det kommer att bli när Jesus, den himmelska brudgummen ska förenas med Guds församling av alla pånyttfödda kristna, som är Hans brud.

Denna föreningen ska leda till en gränslös beundran (tillbedjan) av den himmelska brudgummen: människosonen Jesus Kristus. Upp.4:11,12
Saved2save? Tack och lov går det mycket, mycket längre än så! Ett opassande namn alltså!
Dagen: Frälsningsarmén öppnar träningsskola, 2007-10-31