Läste äntlingen Stävares reaktion på Göran Lennartssons tidigare inlägg. Ärligt sagt blev jag bekymrad när jag läst den och förstår att förmodligen många anser att Stävare har helt rätt. 
utifrån frågan om syndafallet verkligen var en historisk händelse. Denna fråga tar jag inte upp här. För mig är det självklart att syndafallet verkligen har inträffat.
På E24 fanns idag en artikel om Jesus som chef och han ansågs inte vara så väldigt lyckad även om jag anar lite humor ibland. Det var i alla fall roligt att läsa samtidigt som det också blev anledning till att ge belägg för kanske lite andra vinklingar... Om jag lyckats med mina kommentarer som jag återger härunder får väl läsaren avgöra!Frikyrkofolkets antal befinner sig i nedförsbacken som vi alla vet. Från år till år minskar antalen och skulle den här trenden hålla i sig så skulle frikyrkan dö ut inom snar framtid. Det är en allvarlig kris. Många kyrkoledare är väl medvetna om att trenden behöver ändras.
I en hel del församlingar stiger genomsnittsåldern från år till år och allt för ofta behöver församlingar slåss ihop för att antalet medlemmar minskat eller medlemmarna blivit för gamla att hålla igång. Jag upplever det som djupt tragiskt.
För att stoppa trenden har många kyrkor moderniserats mer och mer och anpassat sig efter yngres åsikter och nog låter det rimligt.... men i vilken mån har Bibelns tankar fått styra tankarna i anpassningen eller har Bibelns värde förminskat så att den egentligen bara innehåller sanningen om evangeliet, om frälsning? Har Guds övriga tankar i Bibeln kanske obemärkt fått ge vika för modernare åsikter som i mångt och mycket påminner oss om samhällets tillvägagångssätt? Problemet är väl att förändringarna smyger sig in sakteligen. Har vi dessutom dålig bibelkunskap då är det lätt att vi inte ens förstår att vi växer ifrån bibelns tankar.
Jag tänker på en liknelse i det här sammanhanget. Det finns en gryta som står på elden. Medan vattnet fortfarande var kallt hoppade en groda in i grytan. Vattnet i grytan blir varmare och varmare även om det inte går fort. Som vi vet anpassar grodan sin kroppstemperatur till omgivningen och grodan märker inte att vattnet blir varmare. I början skulle det varit ganska lätt att hoppa ur grytan men ju varmare det blir desto slöare blir grodan. När den sist vill hoppa ut så orkar den inte längre och dör ….
Jag menar så klart inte att vi ska ”hoppa ur” genom att lämna församlingen utan att vi behöver förstå att vi kommer längre och längre från Ordet... Vi behöver ändra oss innan det är för sent!
Vi skulle ju inte anpassa oss efter den här världen, utan låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse, i enlighet med Rom.12:2? Har den ärliga längtan att få in nya människor till våra möten kanske gjort att vi avstod från att hålla fast vid Ordets tankar och tyckt att det blir bäst med en lite friare tolkningar i förkunnelsen och gudtjänstens ramar? Jag tycker att det är svårt att säga vad det är som gör att det känns som om vi är i patriarken Isaks sits då han känner sig förvirrad och säger: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus” (1 Mos.27).
När hände det sist att vi blev djupt berörda av ett bibelord som kom till oss i predikan, ett ord som gjorde att vi blev förkrossade inuti?
Jag tror att Nils-Olof Nilsson sätter pricken på i:et i en artikel i Dagen där han påpekar att bibelkritiken har gjort sitt inträde bland frikyrkopastorerna. När jag läste artikeln kände jag en djup oro att det här nog kunde vara sant!
Jag anklagar ingen, men jag känner ändå en inre förvissning om att vi återigen behöver upptäcka bibelns makt och auktoritet över våra liv. Jesus svarade Satan när Han frestades i öknen genom att tre gånger på rad svara med ett bibelcitat! Inte för vara "duktig" utan därför att Ordet är som ett svärd. På samma sätt behöver vi kunna hantera Ordet, inte genom att vräka ur oss för att vinna en diskussion utan såsom Jesus och apostlarna använde skriften. Vi lär oss inte längre att hantera Skriften! Har vi lyssnat för mycket på dem som varnar för fundamentalisterna i skolorna, i medierna? Har det blivit viktigare med högskolepoäng än helig gudsfruktan för att inte behöva skämmas bland släkt och vänner? Har pastorerna ändrat sig i språkbruket och tankarna för att bara inte stöta sig med dem där ute? Håller de låg profil när det gäller bibelns aktoritet för att inte få kritiken att vara oseriösa och bokstavstroende?
Men om inte de visar vägen för fåren hur man håller sig nära till Herrens Ord, hur ska de då lära sig det? Risken är att de börjar irra runt och tappar fotfästet. Pastorns intressanta vältaliga predikningar tar över Ordets auktoritet... Det är dock fel väg! Låt Ordet få tillbaka sin centrala plats i predikan och våra liv!
Rene Paches bok ”Bibelns inspiration och auktoritet” är bland det bästa jag läst på det området och finns alltjämt att få tag på i secondhandbutiker. Min önskan är att alla pastorer och förkunnare skulle läsa den och tillämpa den.
Ena gruppen tar olika bibelverser till sitt försvar och fastställer att så här är det bara. En annan grupp åberopar sig på andra bibelverser och hävdar motsatsen. Bägge partner står för en viss teologi. Ska vi förkasta teologi, därför att det ju aldrig kan bli riktigt bra?
Vi ser dock aldrig guds sanning som en helhet utan ser den i delar; vi ser fragmentariskt enl. 1 Kor.13:9. Vi gör dock saken värre om vi blandar in en massa utombibliskt tankebråte i vår teoligi som gör bilden grumlig och igenkännbar för andra troende.
Tyvärr, det kan vi inte, det är en illusion! .. men om man oftare läser själva bibeln i stället för att man (bara) läser teologi får man i alla fall ett bra skydd mot grovkornig teologi. Det är en ganska enkel sanning men få verkar hålla sig till den. De flesta tycker att det är mera intressant att begrunda människotankar än guds eget ord. Det sista är dock livsnödvändigt för att kunna hålla oss i förbindelse med den sanna vinstocken, Jesus.... (Jh15) Han själv är den analoga bilden! Han ÄR sanningen! Vi behöver vara nära honom!
