Wegner och bibelkritiken (1)

I boken "Textual Criticism of the Bible" tar Wegner upp olika problem kring bibeltexter.
Jag tar upp följande exempel där han påpekar ett "problem" i 1 Sam.13:1,2a
Så här står det i :
* NASB: Saul was forty years old when he began to reign, and he reigned thirty-two years over Israel.
* NIV: "Saul was thirty years old when he became king, and he reigned over Israel forty-two years.
* KJV: "Saul reigned one year; and when he had reigned two years over Israel, 2 Saul chose him three thousand [men] of Israel;

kommentar Wegner:
I Sam.13:1 har antalet år som Saul regerade utelämnats. Moderna översättningar har därför avvikit från texten. Man tror helt enkelt att de ålder har fallit bort och den borttappade informationen har nu genom logiskt tänkande lagts till. Så gör dock inte King James Version (KJV).

diskussion
Kollar vi upp hur det står i svenska översättningar då ser det ut så här:
* 1917: " Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel på andra året"
* B2000: " Saul var … år då han blev kung, och han regerade två år över Israel."
* Folkbibeln: " Saul hade nu varit kung ett år. När han regerade över Israel det andra året"

Här framgår att 1917 och FB liknar mest KJV, medan B2000 går att jämföra med NIV och NASB som följer modernt tänkande.
Ser vi lite närmare på formuleringen om kungarnas regeringsframträdande då blir det tydligt att det oftast sker enligt ett visst mönster och ungefär så här:
"Kunganamnet var X år gammal, när han blev kung, och han regerade Y år i Z (Jerusalem).

Utifrån det speciella mönstret om hur kungainformationen ofta ser ut samt ett analogt tänkande kan 1 Sam.13:1 låta lite märkligt. Varför står det inte hur gammal han var när det står så om så många andra kungar?
För att väga detta problem ville jag veta om det förekommer oftare att just denna åldersinformation utelämnas och hur pass ofta det förekommer avvikelser från ovannämnda speciella mönstret.
Utifrån översättningarna är det kanske inte alltid lika lätt att se hur det ska se ut, så bäst är då att kolla upp texten i grundspråket. I det här fallet tyckte jag att jag kunde begränsa mig till att kolla en del texter i Kunga- och Krönikeboken.

Jag börjar med konstaterandet att Saul faktiskt är första kungen. Det är inte säkert att det alltid är på ett visst sätt direkt från början. Så faktum att åldersinformationen inte tas med ska bedömmas annorlunda när det inträffar som ett riktigt undantag än när det är första gången en kung framförs.
Standardformuleringen stämmer rätt så bra om David (2Sam.5:4) men inte om Salomo (ingen information om hur gammal han var när han blev kung, 1 Kung 11:42)
Om Rehabiam står det hur gammal han var och hur länge han regerade men inte om hans son Abiam och heller inte om Abiams som Asa.
Först om Josafat (7e kungen) står det " Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem." 1 kung 22:42
Jag kollade upp hur det står i 1 Krön. också men där är det likadant som i 1 kungaboken.
Jag konkluderar därför att mönsterformuleringen inte tillämpades så här tidigt om kungarna, förmodligen därför att det också fanns så mycket annat som skulle berättas om dem. Att ändra en text utifrån dessa fakta betraktar jag därför som absolut felaktigt!

Hur tokigt det kan bli må för övrigt bli klart om man jämför NIV och NASB som ändrar på var sitt eget sätt. Hur trovärdigt tror man bibeltexten blir om man gör så här?

Ett skäl till (för troende)
Det finns dock ett viktigare skäl till som gör att jag avvisar en sådan ändring.
Bibeltexten är ju inte vilken text som helst. Troende tror att Gud talat till oss genom de här orden. Då ska man inte (lättsinnigt) ändra på texter. Bibeln är ingen historiebok som är till för att lära ut årtal m.m. Skriften är ett gudsbudskap i vilket inte logik spelar huvudrollen. Dessutom ansåg Jesus själv att varje tittel och jota har betydelse (Luk.16:17), något som bekräftas av 2Tim.3:16. Jesus säger "Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Fader, detta var din goda vilja. " (Mat.11).

Välkommen med kommentar om du som läser det här har något att bidra.

Maktmänniskan

Boken (av Edin Lövås) upplever jag som inte så strukturerad som man skulle önska sig. Den består utav 23 små kapitel, där olika egenskaper av maktmänniskor framgår! Jag har försökt att härunder plocka fram det som kan skapa ett helhetsintryck som jag hoppas kan vara till nytta även för den som inte läst boken, men kanske ändå inspireras till att göra det efteråt!

Maktmänniskan kan karakteriseras så här: • Vill vara i centrum för uppmärksamheten.
• Är alltid stridslysten. Ar en riktig debattör och vinner oftast genom sina skarpa iakttagelser och taktiska metoder.
• Har skuldkänslan som främsta vapen: de angriper verkliga fel, men de dramatiserar och överdriver. Maktmänniskor förkunnar inte guds nåd, hur mycket de än predikar med Bibeln i hand. Moralistens största glädje är att vara grym med gott samvete.
• Hot mot självkänslan. Maktmänniskan försöker bryta ner den andres sunda självkänsla och framhäver sig själv som oumbärlig oftast i den grad att de andra helt beroende av en själv och i minsta detalj. Ofta är det män som blir maktmänniskor men i äktenskap har det hänt många män som drivits till sådan desperation att de utnyttjat sin fysiska överlägsenhet och slagit sina plågoandar. Därefter kan hustrun hota med vad hon vill – även polisen. Tyvärr förekommer detta också i kristna kretsar. Även där finns människor som inte känner annat än sin egen oskuld.
• En maktmänniska ångrar sig inte. Det är alltid en annan som är skyldig.
• Hanterar farliga ledarmodeller där han anser sig själv vara guds smordes företrädare. Jämför sig ofta med Mose.
• Oförstående för andras behov. De uppträder som herdar som bara tänker på sig själva (Jud.12)
• I stort behov av stimulans. Angriper vad han kallar livlös och död kristendom i river ner den atmosfär som präglar Andens frukter. Det är inte lätt att genomskåda dessa attacker. Han försöker få fart på församlingen på ett sådant sätt att han själv blir föremål för beundran och vinner mer makt i församlingen.
• Orimliga förväntningar. Maktmänniskan kräver fullt engagemang och vet oftast att manipulera folk så att de ger efter för hans (orimliga) förväntningar. Levande kristendom är annorlunda. Mitt i vår ofullkomlighet och synd kan vi alltid glädja oss åt Jesu Kristi storhet.
• De lurar de flesta. De knyter förbindelser som ser ut som vänskapsband, och de skapar förutsättningar för beroende. Judas säger att de ”är stora i orden samtidigt som de smickrar dem som de kan ha nytta av” (Jud.16) Paulus kallar dem för ”hycklande lögnare” (1 Tm 4:2)
• De förorsakar splittring. De har ordet i sin makt. De börjar klokt och ibland försiktigt. De döljer sin falskhet och lurar dem flesta. Efter en tid börjar oron och splittringen. Människor delas upp i medspelare och motståndare. Fienden pekas ut och striden är igång. De har dubbelspel som livsstil.
• Favoriserar underordningssystem där han som man i familjen skoningslöst kräver att kvinnan och barn ska lyda honom i allt. Det är bara att viljelöst följa efter. Frigörelsen kan vara oerhört smärtsamt. Den som under längre tid har kommit ur vanan att tänka självständigt, göra egna bedömningar, fatta egna beslut och ta ansvar för sitt liv, upplever ofta att världen har blivit en ytterst osäker plats att leva på.
• Driven av maktrus och de svagaste är mest utsatta! De följer satans fotspår när han försöker fresta Jesus ”Om du tillber mig, skall allt detta bli ditt” (Luk.4:6-7)

Varför blir kristna kretsar miljö för maktmänniskor?
• Till Korintierna skriver Paulus som är förvånad över dem ”Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet” (2 Kor.11:20)
• Många förkunnare har hamrat in att kärleken, tålamodet och förståelsen är gränslös. De har inte nyanserat, inte förklarat att man kan löpa risk att bli skamligt utnyttjad i kärlekens och toleransens namn.
• En annan orsak är att folk i alltför hög grad har vant sig vid att vara åskådare i kyrkan. Guds barn är oerhört godtrogna. De flesta är fostrade så att de inte kan fatta att somliga ”är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv” (Fil.1:17)
• Oftast använder de bibeln i sin argumentation och bygger då upp ett enkelt, teologiskt lärosystem med en mängd orubbliga principer. Detta system kräver deras absoluta lydnad under sken av trohet mot den rätta läran. De människor han får i sitt våld upplever det som att de står emot gud om de protesterar. Tjugo, trettio bibelställen och ett antal specialuttryck som fungerar som slagord får dem att tro att de hittat det centrala i Skriften så att de nästan inte behöver mer. Det är så sekter föds, och det är så sektledare får makt.
Vi behöver förstå att vi ska följa församlingsledare som Gud har satt att tjäna och som avhåller sig från allt skamligt smussel och inte använder knep eller förfalskar guds ord (jfr 2 Kor 4:2).

Hjälp för maktmänniskornas offer
Edin skriver: ”Vi som ger råd får absolut inte vara för snabba att komma med allt för enkla förmaningar. Det är lätt att säga till en stackars människa: ”Håll ut bara, jag ska be för dig, det blir nog bra” och så vidare. Men det räcker inte med goda råd om att stå emot och inte låta sig brytas ner. Den som använder den tonen och skickar i väg en maktmänniskas offer med en klapp på axeln, trycker bara henne ännu längre ner i skorna. Att fly har varit lösningen för de flesta." Kom ihåg att även Josef fick Guds uppdrag att ta med sig Jesusbarnet och Maria för att fly för en despot. (Mt.2:13)
Bästa tips för den som råkat för en maktmänniska är alltså: bryt förbindelserna totalt!
Räkna inte med att maktmänniskor bättrar sig! Skriv inte några brev till dem. All erfarenhet visar att det bara gör saken värre. Maktmänniskan stortrivs som har hur lätt som helst att vända och vrida på det som skrevs så det i slutändan blir brevskrivaren som är värst. Ska man skriva, så skriv rent formellt.

Finns det förlåtelse för maktmänniskor?
Ska barn och äkta makar förlåta sina plågoandar? Ska terroriserade församlingsmedlemmar förlåta dessa maktmänniskor? Ja, det ska de! Jesus har lärt oss att förlåtelsen är gränslös. Men anser man att det är nödvändigt att uttrycka förlåtelsen i ord till maktmänniskan själv, ska man akta sig mycket noga för att ge honom ett nytt redskap i sin maktkamp. Tyvärr har det ofta blivit så att maktmänniskan slår till, fysiskt eller psykiskt. När offret sätter sig till motvärn, får hon höra: ”Du lovade att förlåta allt. Du sade att du skulle vara tolerant. Visa nu ödmjukhet!” Etc etc. ”Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket” Gal.5:1.

Om NT's tillförlitlighet

På olika hemsidor avfärdas Bibeln som en bronsålderns sagobok. Finns det skäl för det eller kan vi betrakta det som oseriös retorik?

Det är uppenbart att historiens sannolikhet inte kan betraktas som om det handlade om fysik eller mattematik. Historien har att göra med källor som ska granskas utifrån en mängd olika perspektiv.
Bekräftas uppgifter i andra källor t.ex. Hur är berättelsens inre uppbyggnad? Knytas an till verkligheten eller är det sägner eller också uppenbar lögn alternativt lurendrejeri?

Vad kan då sägas om Bibeln?

Frågan är huruvida Bibeln - jag begränsar mig här till Nya Testamentet - kan jämföras med andra gamla historiska dokument.
Kan vi tro att Plato (ca 400 f.Kr) och Tacitus, Romersk historiker (55-117 e Kr.) skrev sina verk och har vi dessutom anledning att det vi har kvar i form av kopior verkligen är det som skrevs av dem? Och hur ser det ut med Nya Testamentet som så många har så svårt att betrakta som historiskt sannolikt?

Plato skrev sitt verk ca 400 f.Kr.men den äldsta kopian av hans verk är från 900 e Kr!! Det finns alltså 1300 år mellan originalet och de äldsta kopiorna! Det finns 7 sådana gamla kopior!

Tacitus (55-117), romersk historiker, skrev sitt verk under första århundradet. Äldsta kopian är dock från ca 1100 e Kr. Det är alltså 1000 år mellan originalet och äldsta kopian!! Det finns ca 20 ex. från 1100-talet.
Vad tycker historikerna om det Plato och Tacitus skrev? Ifrågasätter de att Plato och Tacitus verkligen skrev detta? Nej, inte alls! Utifrån ett historiskt perspektiv finns det inga orsaker att tvivla på det.

Nya Testamentet då?
Det kom till mellan år 40 - 100 e Kr. Men... äldsta NT-exemplaret i sammansatt form är från ca 350 e Kr. Därav finns det 10.000 ex. på latin och 9.300 ex. på andra språk! Tidsintervallen är alltså betydligt mindre här. Därutöver finns det dessutom över 5000 NT-fragment på grekiska som är ännu äldre! Äldsta fragmentet är från ca 130 e Kr.
Utifrån ett historiskt perspektiv finns det alltså långt mer anledning att tro på NT's historieskrivning än att Plato och Tacitus skrifter är tillförlitliga som historiska dokument.

Tacitus (som avskydde kristna) berättar ändå om att Jesus avrättades av Pontius Pilatus helt i enlighet med det NT skriver.
Josefus, en judisk historiker (som levde 37 - ca 100 e Kr) skriver utförligt om Jesus och den första tiden och om hur kristna avrättades på grund av sin tro. I stort sett betraktas hans beskrivning allmänt som trovärdig.

NT berättar att den lilla grupp av Jesu lärljungar satt ihop förtvivlade och jätterädda för Judarna. Men så visade sig Jesus som den uppståndne Herre sig plötsligt för dem. De fick röra vid hans sår, han talade till dem, visar sig åter igen en vecka senare när även Tomas är med.
Apostlagärningarna berättar att den lilla gruppen enkla lärljungar blir fullständigt förvandlade! De går runt och vittnar om Jesu uppståndelse till alla som vill höra det. Paulus skriver ca 20 år senare till en grupp troende i staden Korinth (1Kor.15) att Jesus dessutom visade sig efter sin uppståndelse vid olika tillfällen, en gång till och med för 500 personer samtidigt av vilka de flesta fortfarande är vid liv (när han skriver detta) men somliga har avlidit... Han ville alltså klargöra att korintierna hade grund att tro det han sa. De kunde kolla med de m som fortfarande levde om det var sant det han påstådde om Jesu uppståndelse.

Finns det anledning att tro att de kristna var villiga att bli avrättade pga egna lögner och uppdiktade berättelser om Jesus, hans uppståndelse och under? Är det trovärdigt? Absolut inte!

Hela NT vittnar på ett sällsynt ärligt sett om sanning och äkthet i dess beskrivning om hur allt gått till utifrån olika perspektiv.

Johannes skriver: "Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende".

Min slutsats är att vi människor även år 2008 har all anledning att betrakta NT historiskt tillförlitligt. Det finns därför ingen anledning att avfärda det som en oseriös sagobok!
källa: FF Bruce, internationell bibelforskare

Dyret og dets merke (video)

Såg videon ikväll och precis som andra har tyckt och uttryckt på aletheias bloggforum, upplevde jag den rätt så omskakande. Videon visar hur det judiska tänkandet nästintill har eliminerats från kristet tänkande och hur kyrkan - speciellt katolska kyrkan - har infört mängder med hedniska symboler i sina kyrkor och ritualer. Sabbaten som blev avskaffat och ersatt med söndagen är kanske det mest tydliga. Jag vill gärna anmoda andra att se på videon själv.


Jag skulle gärna se ett närmare tankeutbyte kring videon av dem som sett videon... Välkomna alltså med tankar! Och gärna från olika håll!

Egen reflektion:
Själva filmen är väldigt lärorikt och informativt utifrån ett historiskt perspektiv.
Sista biten som innehåller själva tolkningen av odjurets märke (upp.13) är så klart en tolkning som behöver granskas. Det finns otroliga mängder med tolkningar kring odjurets märke. Att lägga så mycket värde vid just sabbaten käns väl litet krystat om jag säger ärligt. Om det skulle vara så avgörande för oss troende då skulle man ju kunna säga att NT säger alldeles för litet om det! Jag känner själv hur det på det sättet kommer in nästintill ett hot. För mig passar inte det ihop med 1Joh4:18. Det skulle också kännas främmande att behöva säga att så många tusentals för att inte säga miljontals bibeltrogna kristna som funnits i kyrkorna helt plötsligt skulle behöva avskrivas på grund av att de inte hållit guds bud om det nu skulle innehålla sabbatsfirande.... Att leva i kärleksbudet anser jag då mera viktigt utifrån mitt sätt att förstå bibelns budskap.

Samtidigt vill jag verkligen inte svärta ner videons budskap som helhet. Jag skulle önska mig att alla bibeltrogna kristna skulle ta till sig budskapet. Det är det värt! Budskapet är mycket konfronterande och kräver bearbetning!

Sola skriptura eller?

På Aletheia har det varit olika inlägg om katolska kyrkans Mariateologin.

Efter att ha läst en del där skulle jag vilja uttala mig om den.

Om man läser om RKKs katakes om Maria så ser man hur flera dogmer om henne helt saknar skriftord. De har tänkts fram utan skriftbelägg.

I synnerhet kan då nämnas nr 508 i katakesen som säger att Maria aldrig syndat. Det är helt uppenbart att Bibeln motsäger detta.

Det verkar alltså som om den tidiga kyrkan inte tagit notis av Petrus ord där han säger :“Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.” (2Pet.1:16)
Det är viktigt att konstatera att Petrus talar om det han sett med egna ögon! Det då man kan tas på alvar som verklig vittne.

Den tidiga kyrka har mot Petrus varning börjat tro sig kunna “tänka” sig fram till sanningen, men.... då blir det aldrig mer än “hemsnickrat” om än så vackert i våra ögon.... men därför inte sant! Hela Maria-teologin vittnar om detta. Fast man tror sig vara i evangeliets spår har man hamnat långt utanför….

Alla vi behöver erkänna vår ringhet när det gäller vår tankeförmåga… Släpp för all del eventuella positivistiska tankar om den… de är bara lögner från lögnens fader som ju djävulen kallas för!

Paulus skriver i 2 Tim.4:4: “Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” Mariateologin (tankar om Maria förutom det Skriften säger om henne) i är just bara sådana myter som Paulus har varnat oss för!

Till Titus skriver han (1:14): “Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.” Om redan judar hade svårt att hålla sig till sanningen fast de har så mycket mer kunskap om GT borde väl vi hednatroende vara än mer försiktiga och vägra gå en endaste millimeter utanför det Skriften säger. Endast så står man på Klippan!

När Jesus frestades i öknen av djävulen svarade han inte utan orsak med endast skriftord! (Matt.4) Det är enda sättet att få tyst på djävulen!! Innan man vet ordet av hamnar man i diskussion med djävulen och den kan du vara viss om att du förlorar… Ordet har vi fått som ett svärd först och främst mot djävulen själv när han försöker förleda oss i våra tankar. Du kommer att obemärkt ändra din livskurs i fel riktning om du tar strid med honom och tänker dig kunna resonera dig fram till sanningen… Djävulen har tusentals år med erfarenhet. Det har inte du!! Därför: håll dig till Ordet och släpp inte en endaste jota…

Min slutsats är därför: sola skriptura!

Mina älskade katolska trossyskon: jag tror mig med denna kommentar ha gett bevis för “sola skriptura”.Ta emot denna gudsvälsignelse….

Har det någon mening att vi ber?

Fick en rapport om hur det är ställt med kristna i länder där kristna förtrycks. De sista åren har många världen över bett för de kristna i Nordkorea, men ... enligt Nordkoreas egna källor har det bara blivit värre..! Då undrar man så klart om det har någon mening alls att mobilisera kristna till att be, eller hur?

Jo, tänka och grunna måste man få göra! Gud har skapat oss med tankeförmåga och förstånd. Då kan det ju inte vara fel att tänka.... men kanske vi behöver lite vägledning i vårt tänkande!
För mig känns det därför viktigt att leta i Bibeln efter vad som sägs i bön. Ska vi verkligen be för andra på det sättet som så många gjort för Nordkorea?

Frågan är så klart varför vi ber över huvud taget.

En snabb genomgång av bibelns texter som handlar om bön gör tydligt att Jesus själv var van att be till sin Fader. Och Jesus lärde sina lärjungar att be "Fader vår" som jag själv tror är ett slags rambön - alltså inte för att ständigt upprepa, för bön handlar inte om att ständigt upprepa saker, säger Jesus i bergspredikan. Fadern vet redan innan vi ber vad vi behöver, säger Jesus! Det är märkligt det ... men ändå säger Jesus att vi ska be! Ja, Paulus blev inspirerad av Guds Ande att skriva "be ständigt!" Sen är det klart att det inte alltid händer saker omedelbart. Jag tänker på att Daniel bad tre veckor i rad förrän han fick bönesvar på grund av strid i himlarna (Dan.10). Det händer tydligen mycket som inte är synligt. Kanske där ligger en del av svaret! Vad bra att Daniel inte gav upp! Gör vi?

Ett annat ledord jag tänker på är ett ord från Ordspråksboken 3: "Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6 Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna."

Det måste betyda att jag också när det gäller bön måste förströsta på Herren, även om mitt förstånd säger att det här är meningslöst! Det står till och med att vi INTE ska förlita oss på vårt förstånd!

Lukas (18) skriver: "Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt." Snart? Men jag har bett redan så länge och många andra har gjort så de också! Ja, det är inte alltid lätt att sätta sin tro till det Gud har sagt. Vem vill och vågar leva så? Jesus säger direkt efter de här verserna: "Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?" Det ser alltså ut som om inte så många kommer att leva med sådan tilltro till Guds Ord när Han återkommer till jorden. Frågan är om vi vågar vara uthålliga och tro även när vi inte ser! Jag tror att Gud kommer att löna oss när vi gör så!

Fråga till dig: tänker du fortsätta att be för andra även om det ser ut att det inte händer någonting under längre tid?

Under vilken lag står vi som troende?

På aletheias bloggforum pågår en intressant diskussion kring frågan om Lagens betydelse. Det inspirerade mig till att tänka över det utifrån ett konkret exempel om att äta griskött...

Paulus har skrivit en hel del kring lagen som kan uppfattas olika utifrån vilka verser man uppfattar sig vara de centrala.
Paulus skriver t.ex. i 1 Kor.9:20 : "För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen."
Jag uppfattar det så att vi ska försöka röja undan allt som skulle kunna utgöra ett hinder för att en jude skulle kunna lära känna Yeshua som sin messias. Det kan betyda att jag frivilligt bestämmer mig för att göra vissa saker eller/också avstår från att göra andra saker. Livet handlar ju inte om mig utan om Jesus intressen…. nämligen att alla ska få lära känna honom och Gud Fadern i himlen. Därför ska Kristi kärlek i mig vara ledande i det jag gör.

Om jag nu tycker att det är bättre att äta i enlighet med Mose lag men någon bjuder mig på mat och det råkar vara griskött då måste jag ta ställning: hur gör jag?
Vägrar jag att äta griskött för att Mose lag säger att man inte ska äta griskött, eller är det något annat som ska vara avgörande?
Som jag anser är det då något annat som gäller, nämligen Kristi lag: kärlekens lag. Även om Mose lag säger något om olika sorters mat förklarar Paulus, som jag tror har Kristi lag till sin grund när han skriver: "Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er." 1 Kor.10:27.
Att äta allt betyder också griskött om det skulle råka vara det. Det bekräftas av ett annat ord till Timoteus. "Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. 5 Det helgas genom Guds ord och bön. (1 Tim.4)

Lagen pekar på Kristus som är Lagens slutmål. Hela Tanach (GT) pekar på kristus/messias, men som skugga. Skuggan innebär glädje därför att man blir påmind om slutmålet, men lagen innehåller inte (längre) något "måste". Så länge det är ett "måste" tyder det på att man är under lagen.

För Paulus fungerar dock inte Mose Lag som ett "måste" som han inte skulle kunna få avvika ifrån. Just därför är inte Paulus under lagen. I stället står han och vi under Kristi lag, kärlekens lag, för den som lever enligt Kristus lever enligt kärleken. "Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." Fil.2:13.

Den som därför tycker att han inte "får" äta pga lagen inte tillåter äta griskött, lever enligt min bedömning under lagen, den som äter det för att vinna någon lever i friheten, enligt Kristi kärlekens lag.

Samma princip ser vi när David äter av tabernaklets skådebröd när han var hungrig och det inte fanns något annat bröd. Enligt Lagen fick bara prästerna äta av dem. Mark.2:26 Lagen är det naturligtvis inget fel på men den är inte tänkt som tvingande lag.

Ni som läser mina tankar inbjuds till att dela med er av egna reflektioner!

Marias reaktion ... en närmare blick

Detta är inlägg nr 6 om Maria.... Bläddra tillbaka för att läsa fler inlägg om Maria.

Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Luk.1:38

Ja, vilken tonårstjej skulle uttrycka sig så nu för tiden? Sånt passar väl inte i ett modernt samhälle som vi lever i år 2008, där kvinnor förväntas att helt och fullt bestämma över sina egna liv?

Läser man verserna innan då får man dock inte intrycket att hon känner sig tvingad att reagera så. Det verker vara en ärlig och genuin reaktion från hennes sida, eller?
Att erbjuda sig som Herrens tjänarinna måste väl på något sätt betyda att hon har förtroende för Honom som sände budskapet till henne. Hon ser tydligen ett spännande uppdrag framför sig som ger mening åt hennes liv.

Lägg märke till att ängeln tar Maria's fråga på fullt allvar. Hon får omedelbart svar om hur det kommer att gå till. Efter det utförliga svaret på hennes fråga, bestämmer hon ser att villigt ta uppdraget och önskar att det ska ske som ängeln sagt. Och tänk efter nu! Att bli mamma till den efterlängtade Judiska kung som kallades Messias som hela folket trodde skulle jaga bort romarna var väl ändå något väldigt stort! Vilka flicka skulle inte villja bli mor till en mäktig kung? På den tiden var det i alla fall något som alla judiska flickor hade högt på sitt livs önskelista… Man kanske kunde jämföra det med förfrågan av en stor kändis som skulle be en tonårstjej att hjälpa honom kring en schlagerfestival med något, jag vet inte vad det nu skulle kunna var för något… Kan tänka mig i alla fall att många tonårstjejer gärna skulle tacka ja till ett sådant uppdrag och få sola sig lite i hans glans, visst är det så!? ;=)

En annan fråga som kan ställas här är om hon över huvudtaget hade något val?
Hon fick ju ett "meddelande" om hur det skulle gå till. Hon blev liksom inte alls tillfrågad om hon kände för uppdraget. Inget sådant! Ändå känns det inte påtvingad. Allt verkar ske i harmoni....

Frågor till dej:
1) Uppfattar du hennes svar som töntigt? Varför?
2) Ifall du är kvinna: hur skulle du ha reagerat?

Ängelns budskap och Marias reaktion

Läs även inläggen 1 2 3 4 om Maria

Jag fortsätter min resa genom Bibeln för att lära känna Maria bättre och börjar med att citera några bibelverser.

"Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut. Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. Ty för Gud är ingenting omöjligt."" Luk.1:31-37

Vilket meddelande! Så omtumlande! Havande! En son! Den Högstes Son! Sitta på hans fader Davids tron! Konung över Jakobs hus och detta för evigt! Hans rike kommer aldrig att ta slut! Hur får man in ett sånt mastigt och kompakt budskap?
Maria verkar vara ganska jordnära. Hur ska det gå till? Jag har ju inte sexuell gemenskap med en man….
Visserligen var Maria trolovad men förmodligen var själva äktenskapet ännu inte riktigt nära förestående och därför blir frågan förståelig.

Naturligtvis kände Maria till berättelserna där änglar meddelat Hagar, Sara och Simsons mamma att de skulle föda en son, men alla de hade en man eller haft gemenskap med en man. Och hon tolkade nog ängelns ord att det inte skulle ta flera år innan hon skulle föda barnet. Frågan var alltså begriplig. Nej, kanske inte direkt efter dagens åsikter! Att en flicka skulle vara förlovad och vänta med sex till äktenskapet ingåtts är väl nästintill otänkbart enligt dagens sätt att tänka. Så var det dock inte på den tiden! Risken var att man blev stenad om en flicka hade sex före äktenskapet! Och om hon skulle slippa det, så skulle ingen rättrogen Jude vilja gifta sig med henne. Hon skulle bli föraktad av alla i gemenskapen. Så sex före äktenskapet var bara inte att tänka på!! Inte för någon anständig flicka alltså!

Hennes fråga besvaras omedelbart: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig". Ingen man alltså i spelet! Låter det trovärdigt? Knappast, om man frågar en oreligiös människa…. Förståndet revolterar i allra högsta grad. Om man dock inte gjort det egna förståndet till universums högsta instans och kan acceptera att det finns mer mellan himmel och jord än vårt förstånd kan greppa om då kanske det går att acceptera ett sånt budskap. Maria revolterade inte alls. Hon tog emot meddelandet ödmjukt. Det sägs inget om någon mer om hennes känslor. Inte förrän hon möter sin kusin Elisabet som skulle bli Johannes Döparens mor…

Ändå var det mycket riskfullt … för hur skulle den judiska gemenskapen reagera? Och Josef? Skulle någon tro på henne om hon skulle berätta?
Hennes reaktion: " Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."

Fråga till dig: hur är det möjligt att flickan reagerar som hon faktiskt gör?

Vad menas med att vi ska äta Jesu kött?

Några tankar kring Joh. 6 om att äta Jesu kött och dricka Jesu blod ...

Katolikerna tror att det handlar om nattvarden…. Kan det vara riktigt? Vad blir konsekvensen om man tillämpar dessa tankar på det sättet?
Vi tittar närmare på verserna (klick på bilden för att läsa texten): om Herren hade menat nattvarden med dessa ord, då skulle det ju betyda på grund av dessa ord att var och en som inte deltar i nattvarden skulle gå förlorad! Alla barn som dör tidigt, alla vuxna som inte deltagit i nattvarden, även rövaren på korset har då inget evigt liv, utan är för evigt forlorade. På Cyprianus tid (200-talet) tillät man därför barn till nattvarden.
Konsekvenserna i detta tänkande anser jag mig inte kunna finna i NT i övrigt!

Att tro att Herren verkligen menade just nattvarden öppnar dock för formalism. Det är just så naturliga (icke på-nytt-födda) människor vill ha det. De vill gärna komma till himlen bara på grund av att leva efter kyrkliga traditioner/riter. Detta skulle alltså betyda att om man bara tar nattvarden regelbundet så är nog Gud nöjd med oss… Men det är inte Jesu budskap! Nej, Bibeln är mycket klar över att det bara är tron på Jesus som befriar från synd. Bara Jesus dyrbara blod som en gång för alla utgjöts på Golgatas kors kan frälsa en syndare och ge oss liv. Ingenting annat! Ritualer kan inte frälsa oss! Inte nattvarden heller! Det krävs en sinnesändring!

Det finns dessutom en annan viktig orsak. Judarna fick aldrig äta blod. Apg.15:20 bekräftar att detta bud gäller alltjämt. Att dricka Jesu blod kan därför aldrig menats bokstavligt. Vattnet som Jesus menade då han pratade med kvinnan vid brunnen (Joh.4) var heller inte något fysiskt vatten utan en bild på livet som vi får när vi tror på honom.

Vi ser även i övrigt att ”liv” hänger ihop med Guds Ord. Jesus citerar GT när han säger: ” Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Mt.6:4. Vi som är troende behöver liksom ”äta” Guds Ord, ständigt begrunda och leva med detta. Ordet behöver hela tiden förnya våra liv, så att vi blir Kristuslika.
Joh.6:57 säger ”den som äter mig, ska leva” och ordet ”äter” betyder här bokstavligt tugga, något som här ska uppfattas som något kontinuerligt. Det betyder att vi ständigt behöver mata oss med honom själv, med hans Ord för att kunna leva Livet med stort ”L”. Paulus skriver: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” (Gal.2:20)

Livet – att äta Jesu kött och dricka Jesu blod - handlar alltså om att vi behöver leva i en full livsgemenskap med honom. Berättelsen om vinstocken (Joh.15) ger egentligen samma bild. Jag behöver leva i gemenskap med Jesus genom en fast förankrad tro på honom och hans verk på Golgata, och förstå att jag inte kan göra någonting (som förbliver) utan honom. Han själv måste bli mitt liv, dock i andlig mening, inte fysiskt!

Naturligtvis ger också nattvarden uttryck för denna tanke. Att tro att nattvardens bröd och vin i självaste ögonblick skulle ändras till Jesu kropp och blod är en tanke som är totalt främmande för Bibelns tankar och hänger helt och hållet på ett hellenistiskt sätt att argumentera sig till denna tolkning. Tanken att man skulle äta Jesu fysiska kropp och dricka hans fysiska blod är en absurd tanke som inte på något sätt bekräftas av Bibelns helhetstänkande.

Att dela nattvarden – något som kan göras av vilken troende som helst – är en påminnelsemåltid, där vi troende stannar upp inför det Jesus gjorde för oss på korset. Vi äter och dricker tillsammans och ger uttryck för vår tacksamhet i (personliga) böner och sånger. Hebreerbrevet säger. ” Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.” (13:15). I all enkelhet kan varje troende gemenskap göra detta, anser jag!

Marias känslor och tro

Läs även inläggen 1 2 och 3 om Maria

Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud.” Luk.1:30

Gud förstår hennes känslor…
Ängeln som står där framför Maria inte bara drar igång sitt budskap. Ängeln märker av att Maria blivit förskräckt och uppmuntrar henne. Om en ängel lägger märke till hennes känslor skulle inte Gud som skapat både ängeln och människan göra det ännu mer? Och om detta gäller henne, skulle inte detta gälla även dig och mig om vi är älskade gudsbarn? Och det är vi ju!

Henok och Maria hade något gemensamt …
Det finns en person till som funnit nåd hos Gud: det var Henok! Han levde långt före Maria. Hebreerbrevet (11:5) skriver att han genom tro hade behagat Gud och på så sätt funnit nåd*) hos Gud. Tänk nu på att det inte ens är möjligt att behaga Gud*) utan tro, fortsätter Hebreerbrevet. Henok trodde alltså på det Gud hade sagt till honom. Hur och på vilket sätt det vet vi inget om. Om nu samma egenskap (tro) verkade finnas hos Maria, då måste det betyda att Maria var en flicka som trodde på Herren, trodde på hans Ord. Det betyder att hon på den tiden trodde på torahns (moseböckerna) och profeternas, alltså på GT's tillförlitlighet. Det gjorde hon redan innan ängeln mötte henne i hennes hus. Det är något stort!! Samtidigt också enkelt och uppmuntrande! Alla vi kan och får ju behaga Gud genom att tro hans Ord. I Marias fall fick det dessutom utomordentligt stora konsekvenser! Hon blev som enkel flicka mor till Jesus som skulle komma för att frälsa världen....

*) ”att finna nåd” och ”att behaga” är samma ord i grekiskan.

Fråga: man kan tycka att Maria vann jackpot genom att bli mor till Jesus. Hur bedömer du dina egna chanser att vinna i det här sammanhanget...?

Läs också inlägg 5 om Maria

Räcker det med tro eller ska en även vara döpt?

Fortsättning på frågan om man ska vara döpt för att vara ett gudsbarn

I förra inlägget har jag poängterat att dopet inte är avgörande för att kunna vara ett gudsbarn. Men frågan är naturligtvis också om jag har en grund för denna tanken. Vad säger bibeln?

Jag börjar med Mark.16:16 "Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd". Många tycker sig kunna avfärda mina tankar just på grund av denna vers. Det finns dock en hel del bibelverser där inte dopet krävs för att bli frälst. Om man dessutom tittar på den versen i Mk.16 så står det på slutet "men den som inte tror skall bli fördömd". Det står inte samma sak om den som inte blir döpt.

Är inte dopet viktigt då? Jesus själv ger oss ju order om att döpa nya lärjungar? Jo, dopet är viktigt för den som tror! Den som tror ska också bli döpt, dopet är som ringen på den giftes ringfinger. Man kan dock vara gift utan att ha en ring på fingret. Men inte kan man väl vända på saken? Man är ju inte gift bara därför att man har en ring på fingret! Likadant är det med dopet. Det är ett yttre tecken på att man vill tillhöra Herren som dog för en. Rövaren på korset hann aldrig bli döpt, men visst blev han ett guds barn när han i all enkelhet vände sig till Jesus. Ingen som vänder sig till honom och erkänner att vara i behov av Guds nåd stöter han bort! Därför tror jag att dopet i bibeln först o främst ska betraktas som en bekräftelse på något som hänt inuti.

1 Petr.1:22-23 säger: "Ni har renat era själar genom att lyda sanningen ... Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består." Detta bekräftas också av Jesus i samtalet med Nikodemus (Joh.3).

Det finns en del fler bibelställen som klargör att själva frälsningsfrågan avgörs av enbart tro :

Apg.2:21 säger så här. "Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst".

Fångvaktaren frågar Paulus och Silas i Apg 16: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" "De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." (16:30,31). Visst blev de döpta sen också, men avgörande var tydligen själva tron!

Rom.10:9,10 säger tydligt: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."

Paulus skriver också till Timoteus: "och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus."

Till Titus skriver Paulus: "frälste han oss, ... genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande" (3:5) Men är inte det badet här tecken på dopet då? kan man undra. Läs här: "Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse," 1 Petr.3:21. Här poängteras att personen i fråga redan har ett gott samvete (genom tron) och utifrån detta bekänner sin tro genom en offentlig överlåtelsehandling.

Självklart ska en person som kommit till tro också låta döpa sig. Det är ett viktigt tecken på vår tro och Jesus vår Herre vill att vi gör så, men ändå är inte dopet avgörande för vår frälsning. Det är dock tron!

Har vi skäl att tro på bibeln?

Hur ska man kunna tro på en sådan gammal bok som Bibeln?
Och hur vet man om Jesus verkligen levde och gjorde det det skrivs om i bibeln?
Kan det verkligen ha hänt det som står i bibeln? Frågorna är många! Och alla har vi nog en del fler frågor därutöver.

Hur vet vi förresten att det var Michelangelo som målade Sixtinska kapellet? Eller hur vet vi att Napoleon förlorade slaget vid Waterloo (1815)? Det står i historieböckerna!

Det är mycket som händer idag som vi antar har hänt, därför att det står i tidningen, därför att det pratas om det på radion. Men kan vi vara säker på det då?
Många anser nog att de förstnämnda exemplen är mer tillförlitliga fakta än det vi hör på radion eller läser i tidningen om t.ex. saker som hänt i Irak. Nyheter kan ju vara rätt så färgade av förmedlarens uppfattningar, eller hur?

Hur ligger det till med gamla egentligen? Hur tillförlitliga är t.ex. beskrivningen om Caesars galliska krig (år 58-50 f Kr.). Enligt F.F. Bruce finns det ca 20 beskrivningar kvar om Caesars galliska krig. De äldsta är från ca 900 e Kr. Det ligger alltså 950 år mellan det som hände och källan som beskriver händelserna i fråga. Det är ganska lång tid emellan, men tvivlar vi på att det verkligen hänt det det står? Antagligen inte!

Tittar vi nu på fakta om bibeln då ser det ut så här: Bibeln skrevs år 40 - 100 e kr. Vetenskapen förfogar i nuläget över mer än 5000 fragment av Nya Testamentet från första halvan på etthundratalet. Bilden bredvid visar det äldsta NT-fragmentet från år 130. Äldsta Nya Testamentet som komplett exemplar finns kvar från år 350. Därutöver har både Tacitus, en romersk historiker, och Josefus, en judisk historiker, skrivit om Jesus och det som hänt kring hans person.

Så visst finns det anledning att tro på att det som står i bibeln är sant, om du nu tror på berättelsen om Caesars Galliska krig, eller hur?

Reagera gärna!

Måste man vara döpt för att vara ett gudsbarn?

Den frågan har sysselsatt många!
Hur man försöker få svar på frågan avslöjer mycket!
Många tror att frälsningen hänger på om man är döpt eller ej. Men tänk nu på konsekvensen av denna tanke! Ska vi tro att Gud bedömer en människas eviga framtid utifrån frågan om man varit med om en rituell handling? "Det här barnet är inte döpt, så det går förlorat och får inte komma till himlen, men det där barnet blev döpt, så hon får leva hos Gud i all evighet...." Tror vi verkligen det? Hur rimligt låter det? Och om du läser bibeln möter du då en Gud som tänker så? Inte jag!
Jag är dock övertygad om att många trott att bara mitt barn är döpt så kommer det nog till himlen. På så sätt har nog en hel del föräldrar, kanske speciellt förr varit oroliga när barnet insjuknat medan det fortfarande var odöpt. När sen risken blivit överhängande att barnet skulle dö inomkort då har det varit viktigt att ringa prästen för att så fort som möjligt få dopet avklarat, för tänk om barnet skulle dö odöpt.... Låter hemskt tycker jag! Återigen: har du lärt känna gud på det viset?

Kan det vara så att barndopets betoning varit ett sätt att få våra förfäder att bestämma sig att gå med i kyrkan för att få sina barn döpta? Är gud intresserad av statistik som en annan företagsledare?

fortsättning följer... här

Bättre och sämre gudsbarn...

Ibland så kan man undra om Gud betraktar det ena gudsbarnet som bättre eller sämre än något annat. I alla fall så är det lätt att jämföra sig själv med andra och tycker man lätt att man betraktas som bättre eller också sämre barn. Är det riktigt att tänka så? Jag tror inte det! Vad tycker vi om en far som skiljer på sina barn på det sättet? Vad tycker vi om en pappa som har sina älsklingsbarn? Vad ger detta för signaler till barn som inte råkar vara älsklingsbarnet? Det finns även i bibeln exempel på pappor som gjorde skillnad på sina barn, men det har bara orsakat elände!
Tänk på Isak som föredrog Esau framför Jakob, därför att han hade smak för vilt och Esau var ju jägare. Stackars Jakob, men inte blev det väl så mycket bättre för att hans mamma föredrog honom över Esau som motvikt? Och vad hände när Jakob var stor och hade många barn själv? Då gör han samma sak! Han tyckte bättre om Josef än om de andra bröderna och gav honom ett mycket vackert och kostsamt klädesplagg. Och visst förde även detta mycket elände med sig! Nej, vilken tur att inte Gud är sådan! Gud är som Fadern av den förlorade sonen! Han älskade bägge söner lika mycket fast den ene hade lämnat Fadern. Det viktigaste är så klart att vi vänder oss mot Gud, vi behöver omvända oss till Honom och när vi gör det då börjar vi lyssna på det Han säger i sitt Ord.
Vi behöver aldrig vara rädd att bli av med vårt barnaskap. Ingen sund förälder nekar ett barn sitt barnaskap. Det vore hemskt. Så gör inte Gud heller!

En benådad Maria

Läs även del 1 och 2 om Maria

"Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig*), du benådade. Herren är med dig." Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda." Luk.1:28,29
*) de flesta översättningar har "var hälsad!"

Maria befann sig tydligen i sitt hem och man får väl intrycket att hon var själv när ängeln kom in i hemmet. Ängeln Gabriel har en hälsning från Gud till henne. Hälsningen hon får kan man översätta både med "var hälsad" och med "gläd dig". *)
*) Ängeln har förmodligen talat på arameiska och antagligen hälsad med "shalom", det fantastiska ordet där först och främst frid med Gud ingår men även frid samt fred på alla andra livsområden!

En enastående hälsning
Vi alla blir oftast glada när någon tänkt speciellt på oss och låter oss veta detta genom en hälsning. Här är det Gud själv som har tänkt på Maria. Guds tankar för glädje med sig. Gud är ju kärlek!
Varför ska Maria vara glad då? Jo ängeln kallar henne för en "benådade". Och omedelbart därpå följer orden "Herren är med dig".
Det är stora ord! Speciellt därför att Gud själv uttalar sådana ord om henne! Mig veterligen finns det inte en enda människa förutom just Maria som fått höra de orden riktas till sig personligen! Det måste varit överväldigande att höra sådana ord riktas mot sig.

Samma grundord "benådade" används bara en gång till i nya testamentet, nämligen där Paulus skriver att Efesierna är benådade i Kristus Jesus för att kunna stå heliga och fläckfria inför Gud (Ef.1) Detta gäller dock inte bara Efesierna utan alla Jesustroende!
Det vet vi naturligtvis inte genom en ängel utan genom att Jesus har talat om detta för Paulus som i sin tur får skriva detta till Efesierna och indirekt också till oss! Vi som har tagit emot Jesus som vår Herre och frälsare är alltså också benådade! Naturligtvis ingår Maria i denna nåd också hon!

Maria, varför är du så förskräckt?
Sådana ord borde väl inte vara orsak till att bli rädd eller hur? Jag har tänkt över detta och kom på två helt olika orsaker.

För det första ...
är det naturligtvis inte en liten sak att plötsligt få se en ängel i ditt rum. Vem skulle inte bli förskräckt?

För det andra...
Orden "Herren är med dig" finns med bara fyra gånger i bibeln, men bara en gång till var det en ängel som förmedlade de orden! Det var till Gideon, då han klappade ut vete i vinpressen för att gömma det för midjaniterna. Gideon fick då ett viktigt uppdrag att befria Israel från midjaniterna.
Hon kände säkert till denna berättelse och anade kanske att även hon skulle ett viktigt uppdrag! Så det är inte underligt att hon känner sig förskräckt, fast ängeln i och för sig sa så oerhört betydelsefulla ord. Hon undrar bara vad ängeln kommer att säga mer. Om det blir ett uppdrag, kommer hon då att klara av det?

Två frågor till dig:

1. Vilken nåd är större: nåden som Maria fick eller den vi alla får i Ef.1:6 (se ovan)? varför?
2. Hur tror du en ängel ser ut?
Läs även inlägg 4 om Maria

Ängel möter flicka ...

Läs även inlägg 1 om Maria

I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.Luk.1:26

ett historiskt möte ....

Här ser vi hur Lukas med noggrannhet antecknar att Gabriel i sjätte månaden av Elisabets havandeskap visade sig för Maria, där hon bodde i Nasaret i Galileen. Detta är inte bara någon ”Det var en gång”-saga. Tid och plats är tydligt registrerade. Det har hänt i historien på ett visst datum och på en geografisk plats att Gud sände sin ängel Gabriel till en jungfru. Lägg märke till att ängeln inte skickades till Josef, inte heller till hennes pappa – hon måste ha varit ung och fortfarande bott hemma hos sina föräldrar – men till henne själv. Vilken oerhörd betydelse att som ung flicka få ett direkt budskap från Gud genom sin ängel! Vilken kung, president eller hög uppsatt person skulle gå tillväga på det sättet? Men Gud gör så!

.... mellan en märkvärdig ängel och en enkel flicka

Gabriel var heller inte vem som helst! något som han förklarade ett halv år tidigare för Sakarias när han sa: ”Jag är Gabriel som står inför Gud”! Gud såg Maria! Han skickade en mäktig ängel till henne med ett budskap. Gud talar till oss oansenliga människor!! Till en oansenlig jungfru i en oansenlig liten stad! Nasaret omnämns ingenstans i GT, kunde därför inte ha någon betydelse alls i profetisk mening, men det har det, trots allt!
Vi kan heller inte finna något om att Maria själv skulle haft en märkvärdig härkomst. Hon måste ha varit en enkel flicka, säkert inget märkvärdigt på den tiden. Vi läser här inget om något hon skulle ha presterat. Ingenting! Gud handlar genom sin nåd. Samtidigt är det inte utan betydelse att det står om henne att hon är jungfru, även om detta säkert var ganska normalt på den tiden. Senare i berättelsen ser vi också hennes överlåtelse. Hon är därför säkert också en gudfruktig flicka.

Här i texten får hon liksom sin identitet genom att vara trolovad med en ättling till David. Det är därför att hon snart får ett så oerhört betydelsefullt budskap.

Hon heter Maria = Mirjam som betyder ”älskad av …” eller ”efterlängtat barn”. Hon var ett efterlängtat barn även i guds ögon. Genom denna enkla jungfrun skulle Gud genomföra sin plan om Messias födelse.

Kompletera gärna med tankar kring just de här verserna i en kommentar! Läs även inlägg 3 om Maria

Om Maria, Jesu mor...

Det är oerhört ledsamt att Maria (Mirjam), Jesu moder, har hamnat näst intill i total skymundan inom vissa delar av kyrkan, kanske som reaktion på viss överbetoning annanstans. Det kan väl aldrig vara meningen.

Talar protestanter om Maria då är det mest på ett negativt sätt för att protestera mot vad katoliker tror om henne. Detta betyder dock att bibelns tankar om Maria inte får den plats som de borde få. Hela Skriften är dock utandad av Gud och nyttig till undervisning ... och till fostran i rättfärdighet; 2 Tim.3:16!

Jag börjar i Matteus...
Matteusevangeliet som ju är evangeliet där Jesus visas främst som den Messiaskungen, inriktar sig speciellt på Judarna för att klargöra att Jesus ÄR Messias, som ju var så efterlängtad av Judarna.

Matteus skriver inte så utförligt om Maria som Lukas och Johannes gör. All fokus ligger på Kungen. Det är nog så det ska vara.

Matt.1:1 Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. 2 Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder…..
Matt 1:16 och Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.

Allt börjar med kungens släkttavla. Det är lätt att hoppa över en släkttavla, som ointressant, .... men den finns med i Guds plan och har stpr betydelse! Läser man noggrant så hittar man viktiga saker att lägga märke till. Så står det i verserna 2 tom 15 att det är män som födde en son som i sin tur födde en son osv.. 15 verser på rad. Men i vers 16 blir det annorlunda. Josef nämns här inte som den som födde. Nej, han omnämns som Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus, (grekiska ordet för Messias som betyder ”den smorde”).
Varför kallas han så? Jo, han är den efterlängtade Messias, den smorde kungen.

Här är det inte Maria som är Josefs hustru, utan tvärtom: Josef som är Marias man. Hon erkänns fullständigt som den person som fick föda honom som är historiens centrum, han som i sista bibelboken avslöjas att vara herrernas Herre och konungarnas Konung.

Du som läst så här långt: kommer du på fler tankar om Maria utifrån just den här bibelversen? Skriv de gärna i en kommentar! Välkommen! Läs även inlägg 2 om Maria

Vem är klippan ? (2)

Detta är fortsättningen på "Vem är klippan ? (1)

Jag citerar återigen verserna i Matt.16-20
”Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" 16 Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17 Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen." 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.”

Katoliker som läser de här verserna brukar hävda : det här kan inte vara svårt. Det är bara att läsa rätt och slätt vad som står och då menar de att Jesus kallar Petrus en klippa som Han ska bygga församlingen på.
Många protestanter har sedan 1600-talet försökt att dementera en sådan tolkning för att den känns fel, speciellt påve-ordningen som följd av denna tolkning. De tolkar klippan som Jesus Kristus själv.
Jag vill försöka nudda vid bägge tolkningar.

1. Klippan är Petrus
Jesus ska bygga sin församling på Petrus. Det kan kännas märkligt för Petrus är väl inte aposteln man känner mest förtroende för när man läser evangelierna. Han är pratglad, har lätt för att säga saker utan först ha tänkt (lätt för oss att säga så här i efterhand!), han förnekar Jesus tre gånger. Nej, Petrus passar inte speciellt bra i mallen som vi format av en typisk förstklassig kristen, eller hur? Men, är det inte Guds nåd som på det sättet träder fram? Så, det är bara något oerhört hoppingivande! Tänk hur Gud kan förändra en människa! Och hände inte samma ska med brushuvudet Mose om vilken vi vet att han kallades jordens ödmjukaste människa? Detta problem är alltså inget vi verkligen behöver bry oss om.
Något som också talar för det är att Jesus säger: Jag ska ge ”dig” - singularis -himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlen…. Det är inte lite det!! Det är tankar som inte är helt enkla att förstå och kräver noggrant övervägande.

Sen kan man ställa en del frågor i det här sammanhanget.
Salig är du, Simon. Är de andra mindre saliga?
Vad betyder: ”JAG” ska bygga? Vad menar Han med det?
Är det bara Petrus som är klippan, som kan binda? Är det bara han som har nycklarna?

2. Klippan är Kristus själv
När Jesus berättar hur Han ska bygga sin församling talar Han inte längre om Petros utan använder ordet Petra. Petra betyder ”en klippa”. Petros betraktas då som en sten huggen ur klippan. Ordet som Petrus fick förmedlat genom Gud om Jesus Messias, den levande Guds Son skulle vara grunden för kyrkan. Jesus, själva Guds Ord är då själv klippan som hela församlingshuset byggs på. Detta kommer överens med ett annat ord i 1 Kor.10:3 ” och den klippan var Kristus”. Man också tänka på Matt.7:24 ” Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.” Även där förstår man att det är Kristus som är klippan!
Besvaras ovanstående frågor annorlunda utifrån detta synsätt?

Inbjudan till en personlig kommentar med följande restriktioner:
- Tolka själv! Tänk själv!
- Motivera gärna varför du tycker att en viss tolkning är berättigad, men motivera med Skriftord, inte med utombibliska tankar.
- Svar med bara länkar tas bort!

mina åsikter och en nallebjörn

Tror att det är mänskligt att söka sanning som passar oss. Sanning som bekräftar våra åsikter, som bekräftar att vi har rätt. Vi är oftast så förtjusta i våra egna uppfattningar att vi är beredda att strida för dem. Det sista brukar innehålla också att vi gärna förklarar för andra hur vi tänkar. För tänk den saliga tanken att våra läsare blir övertygade att vi faktiskt har rätt och bekräftar detta genom tydligt bifall! Finns det något bättre? Knappast, va? Det spelar nog ingen roll om vi är protestanter, ortodoxa, pingstvänner, katoliker, baptister, plymouthbröder eller vad vi nu alla kan ha för bakgrund.

Dessutom är det det vi tycker just nu vad som gäller. För några år(tionden) hade vi kanske lite andra tankar men dem har vi kunnat förbättra och det vi tycker just nu det förkunnar vi för alla som bara vill höra eller - i bloggarnas värld - vill läsa det. Rätt konstigt egentligen när man tänker efter. För tio femton år kämpade vi ju lika inbitet för våra åsikter fast de var aningen eller mer annorlunda än dem vi hyllar nu. Frågan som omedelbart tränger sig på är naturligtvis hur det kommer att se ut om återigen tio femton år? Vilka tankar är det då som är de rätta? Dem som jag hade för tio år, tankarna jag har nu eller dem om tio femton år......?

När jag upptäckte detta i mitt eget liv - det är faktiskt så där tio år sedan - började jag förstå lite gran av det predikaren sa för så där 3000 år sen: "Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind." (2:17).
Kanske detta jagande efter rätt insikt också var ett jagande efter vind. Även om det gäller än så kristna insikter! Det är då även ordet om att kunskapen ska förgå och att vår kunskap i nuläget aldrig kommer längre än ett förstående till "en del". (1 Kor.13:7,8) Denna sidan evigheten kommer vi nog aldrig att kunna greppa kunskapets helhet! Vi kommer alltid att behöva lyssna på andra, tacka för det Guds Ande har gett dem för att betjäna mig och andra, för att vi tillsammans ska växa upp i förundran om vem vår Herre Jesus Kristus och Gud Fadern är. Men tro inte att det är tankens spetsfundigheter som du betjänar andra med, det bästa är det som är ett enkelt och anspråkslöst begrundande! Glädjen ligger i att få lära känna Jesus och Fadern mer och mer och bejubla dem på grund av hurdana de är i gränslös kärlek, vishet, makt och nåd.
Då liksom försvinner detta enträgna och mödosamma strävande efter "mer kunskap" som ibland kan få samma avgudsegenskaper som "mer-pengar-längtan". Det är själva källan som är målet, inte din och min vattenbehållare som vi beskyddar som om det gällde våra liv.

Tänk på flickan som bara inte kunde skillja sig från sin nallebjörn men på grund av en allvarlig sjukdom snart skulle dö. Hon frågade sina föräldrar om hon kunde få ta med sig nallebjörnen in i himlen. Föräldrarna ville inte göra henne ledsen och svarade: du får fråga Jesus själv när du kommer till himlen... Flickan dog och när hon närmade sig himlens port tryckte hon nallebjörnen tätt intill sig och frågade ängeln hon mötte om hon fick behålla nallebjörnen. Ängeln log men svarade likadant som hennes föräldrar: Fråga Jesus själv, där kommer Han.... Flickan tittade och såg hur Jesus kom och sprang emot henne. Flickans ögon började stråla som de aldrig gjort förut. Hon sprang emot sin älskade vän. Nallebjörnen tappade hon hos ängeln när hon fått se Jesus. Den låg där kvarglömd. Hon tänkte inte längre på den.....

Vem är klippan ? (1)

Det diskuteras en hel del kring den gamla frågan vem som menas med klippan i Matt.16:18 det det står i sitt sammanhang: ” Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" 16 Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17 Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen." 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.”

Oj vad det har bråkats om det här! Låt mig få börja säga att verserna inte är helt enkla att förstå. Att en del anser att här finns grunden till RKK’s tankar om påven är inte helt obegripligt. Att en hel del andra samtidigt tycker att det var väl att ta i är heller inte HELT obegripligt.
Alla vi som läser tolkar och ingen har företrädesrätten när det gäller att tolka Skriften.
Paulus skriver i sin kärlekssång (1 Kor.13) : ” Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.” Bland annat därför längtar jag att få möta min Herre i luften tillsammans med er …
För oj vad jobbigt det är att bara förstå till en del!! MEN säger Paulus i samma kapitel ” om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, …. men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” (vs2).
Därför kära syskon av olika kyrkotillhörighet låt oss försöka se Kristus i varandra. Enbart när vi gör det, behöver vi inte vara rädda att samtala kring svåra ämnen som t.ex. frågan ”Vem är klippan?”. Vår gamla natur vill ha rätt! MEN genom tron på kristi offer har vi blivit en ny människa! (2 Kor.5:17)

I romarbrevet 14 skriver samma Paulus: ”Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. 4 Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.” (3,4)
Visst, …. och så kommer invändningen ”men villolärorna då”? Lyssna på Johannes!
Han skriver sina (Guds!) visa ord: ” Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. 4 Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen.”

Låt oss leva efter orden från Ef.4:2-6 : ” Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.” Det är DÅ vi lever värdigt (1)!

Vi behöver inte skapa enheten: den FINNS! Men vi ska bevara den! Alla vi som tillhör Jesus Kristus har döpts i anden till en enda kropp (1 Kor.12:13).
Låt oss tacka Fadern för detta genom Jesus Kristus, vår Herre!
Alla ni som inte tillhör Jesus Kristus, stanna här! Ni kan få samma glädje som vi!

Ursäkta … om klippan läser ni snarast i del 2 ;=)

Ber vi till Jesus eller till Fadern?

Vem ber du till? Det är interessant att lyssna på hur människor tilltalar Gud i olika sammanhang. Det som jag hör mest i min omgivning är "Käre Jesus" och "Käre gode Gud". I andra sammanhang kan det säkert vara olika; det vet jag bara inte. Det är nog inte så många kanske som funderar över hur man ska tilltala Gud. Konstigt egentligen. Knappast någon skulle väl låta bli att vara noga med hur man ska tilltala kungen.

Varför jag tar upp det här? Jo, när lärjungarna ber Jesus om att lära dem att be så börjar ju Jesus med "Fader vår". I det sammanhanget säger Han alltså att vi ska be fadern: "när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."(Mat.6:6)

På annan plats står det: "för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn." (Joh.15:16). Även breven visar hur Fadern åkallas: "ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" (Rom.8:15). Se även Rom.15:6.

Ef.2:18: "Ty genom honom (JC) har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern." och 3:14: "Därför böjer jag mina knän för Fadern," 5:20 : "Tacka alltid vår Gud och Fader för allt" och Fil.4:20 säger: "Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen."

Jakob skriver om tungan: "Med den välsignar vi Herren och Fadern". Petrus skriver i sitt första brev: "Om ni ropar "Fader" till honom..." (3:9). Ändå har jag hoppat över några ställen.

Hur ofta uppmanas det till att be till Jesus då? Faktiskt inte en enda gång!! Visst är det märkligt? Då kan man ju undra om det skulle vara fel att be till Jesus eller att tacka honom. Vissa tycker ju det, bl.a. Jehovas Vittnen, men även Messianska Föreningen Shalom (se den mycket utförliga dialogen med deras ordförande här).

Ja, vad ska man säga då? Har alla böner som vi sänt till Jesus försvunnit i tomma intet? Nej, det tror väl ingen, hoppas jag. Jag är övertygad om att en uppriktig bön når fram till Gud Fadern även om vi ber till Jesus eller till den Heilige Ande. Fadern i himlen är ju inte sämre än en jordisk far! Samtidigt tror jag ändå att vi gör bäst att vända oss till vår himmelska Far när det gäller våra olika behov. Det uppmanar Bibeln oss till. Själv brukar jag be till Gud Fadern när det gäller sånt jag gärna vill ska hända, egna och andras behov, svårigheter och sådant. Men jag pratar också med Jesus, som ju är min Herre. Jag är ju hans tjänare. Det vore väl bra konstigt om man inte skulle kunna få prata med sin Herre, eller hur? Och skulle jag inte kunna få lova och prisa Honom för att Han offrade sitt liv för mig på Golgatas kors? Däremot när det gäller mina personliga och andras behov så vänder jag mig till Fadern.

När jag letade i min bibel så hittade jag följande bibelställen om bön till Jesus som jag nämner här och kommenterar kort:
Joh.14:13,14 "Och vad ni än ber om i mitt namn, skall JAG (Jesus) göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall JAG göra det." Här ser man alltså att även om vi ber till Gud (Fadern) så svarar Jesus!

I 2 Kor.12:8,9 står om Paulus : "Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Det är troligt att Paulus bad till Jesus som ju ofta kallas för Herre.

1 Thess.3:10,11 "Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er .. Måtte vår Gud och Fader själv OCH vår Herre Jesus leda vår resväg till er." I svaret omnämns Fadern och Jesus jämnställd som bönbesvarare! Detta bevisar alltså att Fadern och Jesus är två sidor utav samma Gud.

Till sist tänker jag på Paulus i Apg 9. där han möter Jesus på väg till Damaskus. Ungefär samtidigt vänder sig Jesus till Ananias i Damaskus och vill att han ska hjälpa Paulus (som hette Saulus innan). Ananias svarar Jesus: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som ÅKALLAR DITT NAMN." Här är det mycket klart att de troende alltså åkallade Jesus och inte bara Fadern. Läs fortsättningen och se att Ananias verkligen talade om Jesus, inte om Gud Fadern i det här fallet: "Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, HERREN JESUS som visade sig för dig på vägen hit, HAN HAR SÄNT MIG".
Vi får ständigt vara i kontakt med Gud, både med Fadern och Sonen!

Men hur är det med den helige Ande då. Ska vi be den helige Ande om något? Här svarar jag faktiskt lite annorlunda! Inte att jag tror att bön inte når fram om man ber till den heilige Ande, MEN ... i Skriften finns - så långt jag vet - inte den minsta antydning att troende bad direkt till den helige Ande! Det gör att jag heller inte gör det. Den helige Ande pekar ju ständigt på Jesus och drar aldrig någon uppmärksamhet till sig själv. Låt oss följa detta exempel!