Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Luk.1:38
Ja, vilken tonårstjej skulle uttrycka sig så nu för tiden? Sånt passar väl inte i ett modernt samhälle som vi lever i år 2008, där kvinnor förväntas att helt och fullt bestämma över sina egna liv? Läser man verserna innan då får man dock inte intrycket att hon känner sig tvingad att reagera så. Det verker vara en ärlig och genuin reaktion från hennes sida, eller?
Att erbjuda sig som Herrens tjänarinna måste väl på något sätt betyda att hon har förtroende för Honom som sände budskapet till henne. Hon ser tydligen ett spännande uppdrag framför sig som ger mening åt hennes liv.
Lägg märke till att ängeln tar Maria's fråga på fullt allvar. Hon får omedelbart svar om hur det kommer att gå till. Efter det utförliga svaret på hennes fråga, bestämmer hon ser att villigt ta uppdraget och önskar att det ska ske som ängeln sagt. Och tänk efter nu! Att bli mamma till den efterlängtade Judiska kung som kallades Messias som hela folket trodde skulle jaga bort romarna var väl ändå något väldigt stort! Vilka flicka skulle inte villja bli mor till en mäktig kung? På den tiden var det i alla fall något som alla judiska flickor hade högt på sitt livs önskelista… Man kanske kunde jämföra det med förfrågan av en stor kändis som skulle be en tonårstjej att hjälpa honom kring en schlagerfestival med något, jag vet inte vad det nu skulle kunna var för något… Kan tänka mig i alla fall att många tonårstjejer gärna skulle tacka ja till ett sådant uppdrag och få sola sig lite i hans glans, visst är det så!? ;=)
En annan fråga som kan ställas här är om hon över huvudtaget hade något val?
Hon fick ju ett "meddelande" om hur det skulle gå till. Hon blev liksom inte alls tillfrågad om hon kände för uppdraget. Inget sådant! Ändå känns det inte påtvingad. Allt verkar ske i harmoni....
Frågor till dej:
1) Uppfattar du hennes svar som töntigt? Varför?
2) Ifall du är kvinna: hur skulle du ha reagerat?
Jag är inte troende och har otroligt svårt att relatera till det du skriver
SvaraRaderaNåväl. Om jag gör ett försökt och utgår från att det su skriver faktiskt har inträffat.
Då är mina svar på dina frågor:
1. Hon böjer sig för överheten.Har egentligen inget val.
2 Reaktion som kvinna motstridig. samtidigt som att vara uppfylld av den mäktiga känslan att var DEN uvalda men å andra sidan har jag som kvinna inte ett val.
Utvald men överkörd.
(tack för dina ord hos mig )
Hej Helena!
SvaraRaderaRoligt att du kikade in på min blogg.
Jag förstår mycket väl att det nog inte är lätt att relatera till det jag skrev. Bibelversen ska nog helst läsas i sitt sammanhang så klart för att få en bättre översikt.
Uppskattar dock att du tog mödan att sätta dig in i det och svarade på frågorna!
Livet berikas om man omsesidigt försöker tänka utifrån andras sätt att se på verkligheten. Det är ju det sann gemenskap människor emellan går ut på!
Det är spännande att se hur en utomstående reflekterar över sådana tankar. Som kvinna kunde du dock förstå hur det måste vara att bli mor (bättre än jag t o m !!) Att det sen gick på detta märkliga sättet är naturligtvis inte så lätt att greppa om.
Samtidigt tror jag att livet inte är så lätt att förstå om man vill utesluta Gud helt och hållet. Allt förblir ju ändå ganska så meningslöst i livet om man resonerar någorlunda konsekvent och logiskt utifrån icke-religiösa premisser.
Tack för din reaktion och välkommen tillbaka!
"Samtidigt tror jag att livet inte är så lätt att förstå om man vill utesluta Gud helt och hållet. Allt förblir ju ändå ganska så meningslöst i livet om man resonerar någorlunda konsekvent och logiskt utifrån icke-religiösa premisser"
SvaraRaderamen måste man förstå allt då?
För mig är livet en resa som ska vara oförutsägbar. En resa som berikar på alla sätt beroende på hur man väljer att ta mot och medgångar.
Personligen så upplever jag det inte som att jag behöver en religös tro för att göra livet mer begripligt.
Tack Helena för din replik.
SvaraRaderaNej det är klart att jag inte kan och ens vill ålägga någon att man måste tänka utifrån specifika trospremisser. Det är ju då det blir fel! Ingen kan tro på kommando!
Jag upplever som du att livet är en spännande resa som precis som du påpekar har många oförutsägbara aspekter. Dock upplever jag samtidigt en bärande inre trygghet i trosinspirerade tankar om Gud. Jag tror inte bara på dem utan upplever samtidigt att de är i enlighet med det jag ser och upptäcker i världen runt omkring mig. De bekräftar alltså logikens tankar och ger mig en tillfredsställande förståelse av livet som helhet.
Jag menar alltså att livet även när det ibland känns mycket tufft är inbäddat i ett större perspektiv där inte ödet bestämmer eller otur om man så vill.
För mig känns det därför fullt rimligt att tro även om jag förstår att utomstående oftast betraktar tron som konstigt. Det beror dock i stor utsträckning på grund av en hel hög mediepåverkade fördomar. Så klart får ju alla tro vad de anser rimligt att tro på.
Jag upplever utifrån de samtalen jag för kring de här frågorna även i andra sammanhang att väldigt många i vårt samhälle mår fruktansvärt dåligt. Jag befarar att detta har mycket att göra med hur man tagit itu med livsfrågorna ... Jag kan dock bara säga att jag för min egen del känner till ett annat liv innan och vill för allt guld i världen inte byta tillbaka! Inte Zhang heller (läs gärna vad han skriver).
Tack för ditt engagemang och känn dig välkommen med flera (ifrågasättande) kommentarer.