söndag 27 januari 2008

Vad menas med att vi ska äta Jesu kött?

Några tankar kring Joh. 6 om att äta Jesu kött och dricka Jesu blod ...

Katolikerna tror att det handlar om nattvarden…. Kan det vara riktigt? Vad blir konsekvensen om man tillämpar dessa tankar på det sättet?
Vi tittar närmare på verserna (klick på bilden för att läsa texten): om Herren hade menat nattvarden med dessa ord, då skulle det ju betyda på grund av dessa ord att var och en som inte deltar i nattvarden skulle gå förlorad! Alla barn som dör tidigt, alla vuxna som inte deltagit i nattvarden, även rövaren på korset har då inget evigt liv, utan är för evigt forlorade. På Cyprianus tid (200-talet) tillät man därför barn till nattvarden.
Konsekvenserna i detta tänkande anser jag mig inte kunna finna i NT i övrigt!

Att tro att Herren verkligen menade just nattvarden öppnar dock för formalism. Det är just naturliga (icke på-nytt-födda) människor vill ha det. De vill gärna komma till himlen bara på grund av att leva efter kyrkliga traditioner/riter. Detta skulle alltså betyda att om man bara tar nattvarden regelbundet så är nog Gud nöjd med oss… Men det är inte Jesu budskap! Nej, Bibeln är mycket klar över att det bara är tron på Jesus som befriar från synd. Bara Jesus dyrbara blod som en gång för alla utgjöts på Golgatas kors kan frälsa en syndare och ge oss liv. Ingenting annat! Ritualer kan inte frälsa oss! Inte nattvarden heller! Det krävs en sinnesändring!

Det finns dessutom en annan viktig orsak. Judarna fick aldrig äta blod. Apg.15:20 bekräftar att detta bud gäller alltjämt. Att dricka Jesu blod kan därför aldrig menats bokstavligt. Vattnet som Jesus menade då han pratade med kvinnan vid brunnen (Joh.4) var heller inte något fysiskt vatten utan en bild på livet som vi får när vi tror på honom.


Vi ser även i övrigt att ”liv” hänger ihop med Guds Ord. Jesus citerar GT när han säger: ” Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Mt.6:4. Vi som är troende behöver liksom ”äta” Guds Ord, ständigt begrunda och leva med detta. Ordet behöver hela tiden förnya våra liv, så att vi blir Kristuslika.
Joh.6:57 säger ”den som äter mig, ska leva” och ordet ”äter” betyder här bokstavligt tugga, något som här ska uppfattas som något kontinuerligt. Det betyder att vi ständigt behöver mata oss med honom själv, med hans Ord för att kunna leva Livet med stort ”L”. Paulus skriver: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” (Gal.2:20)

Livet – att äta Jesu kött och dricka Jesu blod - handlar alltså om att vi behöver leva i en full livsgemenskap med honom. Berättelsen om vinstocken (Joh.15) ger egentligen samma bild. Jag behöver leva i gemenskap med Jesus genom en fast förankrad tro på honom och hans verk på Golgata, och förstå att jag inte kan göra någonting (som förbliver) utan honom. Han själv måste bli mitt liv, dock i andlig mening, inte fysiskt!


Naturligtvis ger också nattvarden uttryck för denna tanke. Att tro att nattvardens bröd och vin i självaste ögonblick skulle ändras till Jesu kropp och blod är en tanke som är totalt främmande för Bibelns tankar och hänger helt och hållet på ett hellenistiskt sätt att argumentera sig till denna tolkning. Tanken att man skulle äta Jesu fysiska kropp och dricka hans fysiska blod är en absurd tanke som inte på något sätt bekräftas av Bibelns helhetstänkande.

Att dela nattvarden – något som kan göras av vilken troende som helst – är en påminnelsemåltid, där vi troende stannar upp inför det Jesus gjorde för oss på korset. Vi äter och dricker tillsammans och ger uttryck för vår tacksamhet i (personliga) böner och sånger. Hebreerbrevet säger. ” Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.” (13:15). I all enkelhet kan varje troende gemenskap göra detta, anser jag!

7 kommentarer:

  1. Trevligt att jag kan hålla med dig när det gäller förståelsen av Joh. 6. Du tolkar detta allegoriskt, jag håller med dig, men har du tänkt att också detta står i Johannes evangelium det som är skrivet i "sodnivå". Hebreiska ordet "sod" betyder hemlig, dold. Tänk om det finns fler texter i denna bok som du tolkar ordagrannt, men som skall tolkas hemlighetsfullt?

    Du kritiserar formalism och ritualer, med rätta, men tycker du att en frikyrklig nattvard är befriad från ritual när man äter en bit bröd som inte ens kan stilla den värsta hungern på en mus och dricker i storleksordning en fingerborg med vin/druvjuice? Är det kvällsmat? Det är ju det som det åldersstigna ordet nattvard betyder. Och varför kallar man det nattvard/kvällsmat när man vanligtvis äter den på söndagförmiddag? Det ligger ju tidsmässigt närmare frukost än kvällsmat.

    Ja, du förstår säkert att jag spetsar till det med flit.
    Det är något som inte stämmer. Eller hur?
    När vi läser i texten från 1 Kor.11 så säger Paulus: "Efter måltiden tog han en bägare..". Det handlade alltså om något som ingick i en måltid.
    Har du några tankar om detta?

    SvaraRadera
  2. Till anonym (SÅG?) ;-)

    "Frikyrklig nattvard kan inte ens stilla värsta hungern."

    I 1 Kor.11 målar Paulus upp en bild där korintierna vid Herrens måltid först tar för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig och den andre berusad. Paulus klandrar dem därför och frågar dem. "Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?" Jag tror att speciellt denna tanke har gjort att inte måltiden som sådan har ansetts vara det det handlar utan ett speciellt tillfälle där just ett bröd tas och delas som man kan göra separat eller eventuellt efter en riktig måltid. Speciellt i större sammanhang är ju en riktig måltid ganska krävande.

    Man kan så klart undra varför man behöver äta "nattvard" i större sammanhang. Är det inte bättre att fira Herrens måltid i hemgruppsammanhang. Ja, det kan jag nog tycka, men …. inte alla har alltid möjlighet att vara med i en sån mindre grupp pga arbete eller annat. Och för att alla ändå ska ha möjlighet så firar vid gemensamma möten…
    En ritual behöver ju inte vara fel, det är dock ritualism! Dop är ju också en ritual. Det gäller att verkligen förstå innebörden på ritualen.

    För att förstå hur vårt nattvardsfirande ändrat sig när det gäller tidpunkt är det viktigt att först fördjupa sig i hur judarna tänkte. Så långt jag förstår mig på det, så var det enbart Jesustroende judar som utgjorde den kristna församlingen i början. De betraktades enbart som en speciell grupp judar och de samlades i synagogan. Motsättningarna har förmodligen gett anledning att de velat fira Herrens måltid vid ett separat tillfälle, speciellt då även oomskurna hednakristna kom med i bilden. Mest troligt är därför att Herrens måltid firades på kvällen efter shabbat hade avslutats, alltså på lördag kväll.

    Som jag förstår det antyds detta i Apg.20:7 "Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt."
    Första dagen började enligt judiskt tänkande direkt efter shabbat, då de första stjärnorna syntes till (lördagskväll). Paulus skulle fortsätta sin resa nästa dag (söndag förmiddag) och behövde mycket tid innan han kunde åka. Först firade man alltså Herrens måltid (säkert ihop med/efter en gemensam kvällsmat). Sen predikade Paulus och svarade på en hel del frågor och det är nog därför det blev så sent. På söndag skulle ju alla börja jobba igen…

    När nu fler och fler hednatroende kom med i församlingen, så anar jag att också motsättningar mellan församlingarna och judarna blev större och jag tror att de hednakristna blev orsak att firandet av Herrens måltid i fortsättningen ägde rum på söndag kväll i stället, efter dagens arbete alltså. På så sätt markerade man att den kristna församlingen var något annat än den judiska församlingen. Judarnas aggressivitet gentemot de utsatta kristna under de första seklerna gör dock att de första ändringarna blev förståeliga. De senare ändringarna ska nog bedömas utifrån den ändrade situationen som uppstod då den kristna tron blev allmän. Den Kristna kyrkan ändrades snart till en maktfaktor, något som betydde andligt förfall!

    Ändringen från kväll till förmiddag vet jag inte när den inträffade, men jag förmodar att det antingen var den katolska mässan som firades tidigt på förmiddagen sedan långt tillbaka eller att shabbatfirandet ändrades till söndagsfirandet. Jag är dock nyfiken efter fakta på detta område….

    SvaraRadera
  3. "Livet – att äta Jesu kött och dricka Jesu blod - handlar alltså om att vi behöver leva i en full livsgemenskap med honom. Berättelsen om vinstocken (Joh.15) ger egentligen samma bild. Jag behöver leva i gemenskap med Jesus genom en fast förankrad tro på honom och hans verk på Golgata, och förstå att jag inte kan göra någonting (som förbliver) utan honom. Han själv måste bli mitt liv, dock i andlig mening, inte fysiskt!"
    Vilken sann och underbar beskrivning av livet med Jesus! Precis så..."en full livsgemenskap" jag smakar på dom orden, och blir mättad.

    SvaraRadera
  4. "Livet – att äta Jesu kött och dricka Jesu blod - handlar alltså om att vi behöver leva i en full livsgemenskap med honom. Berättelsen om vinstocken (Joh.15) ger egentligen samma bild. Jag behöver leva i gemenskap med Jesus genom en fast förankrad tro på honom och hans verk på Golgata, och förstå att jag inte kan göra någonting (som förbliver) utan honom. Han själv måste bli mitt liv, dock i andlig mening, inte fysiskt!"
    Vilken sann och underbar beskrivning av livet med Jesus! Precis så..."en full livsgemenskap" jag smakar på dom orden, och blir mättad.

    SvaraRadera
  5. En annan troende skickade mig något som innehöll en bra tanke av L.E. som jag citerar fritt här:

    Brödet och vinet i nattvarden är lika lite Jesu reella kropp och blod som att tungan är en eld, även om det ordagrant står så i Jakob 3:6.

    Det står även i 2 sam 23:14-17 att David längtade efter vatten. När då hans hjältar av kärlek till honom och med risk för eget liv våghalsigt hämtar vatten åt honom så gjuter han ut vatten inför Herren: "Men han ville inte dricka det utan göt ut det för HERREN. Han sade: 'HERRE, aldrig skulle jag göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod, som gick ut med fara för sina liv?'"

    Inte förvandlades väl vattnet till männens blod? Fast det står det ju? Nej, det är helt klart att det ska uppfattas symboliskt.
    Likaså nattvardens symboler bröd och vin!!

    SvaraRadera
  6. Vill bara dela några tankar angående den s k nattvarden. Att sentida bibelläsare tycker sig kunna se den kristna nattvarden i de Apostoliska skrifterna har förmodligen olika orsaker. En är att man är okunnig om första århundradets judisk/biblisk kultur och misstolkar texterna.

    En annan är att idag lägger vi inte samma vikt vid att äta. Att äta tillsammans innebär en intim gemenskap. När ett förbund (mellan två människor) skulle ingås, åt man en måltid.

    Påskmåltiden är en förbundsmåltid som i kristendomen reducerats till en cermoniell ritual och i vissa sammanhang ett frälsande sakrament. Övriga texter i NT handlar om vanliga måltider, särskilt den festmåltid som inleder sabbaten på fredag kväll. Uttrycket "bryta bröd" betyder i bibeln helt enkelt att äta. Det är denna betydelse som Apg. 2:42 skildrar: "De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna." Ordagrant står det "brödets brytande". Folkbibeln försöker som vanligt anpassa översättningen så att det "stämmer".

    Om man läser lite mellan raderna så förstår man att den festmåltid som Marta och Maria anordnade sex dagar före påsk (Joh.12:1-2) var en sabbatsmåltid på fredag kväll. Eftersom man inte reste på sabbaten så stannade Jesus där tills sabbaten var över och red in i Jerusalem på 1:a veckodagen (söndagen). Att det inte var sabbat då visar att folket skar kvistar av träd och strödde ut. På sabbaten gör man inte intrång i skapelsen genom att bryta kvistar eller liknande.

    Några tankar på 1:a veckodagen (lördag kväll).
    Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  7. Hur vi tolkar Bibeln ligger väldigt mycket i hur vi ser på Bibeln och Kyrkan som sådan. Enligt Luther så var ju nattvarden Jesu sanna blod och lekamen, så det är inte alls bara katoliker som tror att det är Jesu kropp och blod.

    En frikyrklig "teolog" älskar givetvis att säga "Bibeln säger si", "Bibeln säger så", men tänker sig kanske inte för alla gånger var Bibeln kommer ifrån eller själv säger om sig själv och om Kyrkans väsen.

    Katoliker och ortodoxa och de ej sk frikyrkliga protestantiska kyrkorna lägger stortonvikt vid kyrkans tradition. Bibeln själv är en produkt av kyrkans tradition och Den Helige Andens verk.

    Så innan man ger sig in i dessa "detaljfrågor" bör man koncentrera sig på de djupare frågorna som tillexempel: "Vad är kyrkans väsen?", "Varför har vi Bibeln" osv.

    Samma sak när "vi" börjar prata om ritualer osv, vi måste fråga oss i vilken mån den kristna kyrkan är en förlängning/uppfyllelse av den Judiska kyrkan. Kärnfrågorna först, sedan kan vi disskutera detaljerna.

    ps. Mark 7:19

    Det är oerhört svårt att säga vad som är rätt och fel i detaljfrågorna med Bibeln allena. Därför behöver vi något mer..


    (Bibeln själv säger ju inte heller på något ställe att bara Bibeln gäller, så om man har en sådan syn på bibeln så blir med oerhört inkonskvent, men iallafall..)

    SvaraRadera