söndag 7 december 2008

Vem är Jesus? (1)

Vem är Jesus egentligen? Konstigt nog diskuteras detta flitigt även bland kristna. Man ska dock vända sig till Bibeln för att få svar på den frågan, men även om du kommer att finna tydliga svar är det ett och annat som kanske förblir lite dimmigt. Att lära känna honom är det bästa man kan göra i livet. Den här gången funderar jag lite kring något som Petrus sagt om Jesus och jag citerar Matt.16:15,16:
Petrus säger: "Då sade han till dem: Vem säger då ni mig vara? 16. Simon Petrus svarade och sade: Du är Kristus, den levande Gudens Son.
Bibeln berättar här för oss att Jesus frågade sina lärjungar vem de trodde att han var. Frågan är en riktig fråga! Den har betydelse i sammanhanget som Matteus berättat om precis innan.

Berättelsen börjar med att några religiösa ledare (Fariseerna) begärde att Jesus skulle bevisa att han var Messias genom att göra ett märkligt under och tecken. Underförstått: de ville ha bevis att Jesus var sänd från Gud. Lägg nu märke till att Jesus svarar på ett sådant sätt att han inte försöker få med dem på sin sida för att bättre kunnan övertyga folkskaran. Han håller inte på med marknadsföring eller så. Han genomskådar dem, inser att de inte alls vill ta emot honom som Messias även om han skulle göra något tecken eller ett under som han gjort på andra platser. Genom att visa att han genomskådar dem som "ett ont och horiskt släkte" säger han faktiskt också något om sig själv, nämligen att han kan titta rakt in i deras hjärta och se hur de tänker! Men vem av oss kan väl göra det? Han avslöjar dem hur de innerst inne är. De kunde erkänt att det han sagt var sant, men det vill ingen av dem. De önskar bara en messias för egna syften: han ska fördriva de förhatliga Romarna! De själva får han inte komma åt. Hade de erkänt att han hade rätt så hade de fått möta en person som inte bara säger sanningen om dem utan också fått erfara hans NÅD! Så har
Johannes berättat att han är. De ville dock inte ta emot sanningen och förhärdade sig. Därför kunde de heller inte ta emot nåden! Och Jesus lämnar dem.

När Jesus och hans lärjungar for över till ett annat ställe, visar det sig att de glömt att ta med sig bröd. Lärjungarna blir helt fixerade på detta problem som nu uppstått och Jesus frågar dem nu: "förstår ni inte ännu?" Och så påminner han dem om hur vid ett tidigare tillfälle fem bröd hade räckt åt 5000 människor och att de hade haft över till och med! Och åter en annan gång då 4000 tusen åt av sju bröd och de kunnat plocka upp flera korgar med bröd sen efteråt.
Vad vill Jesus? Varför säger han så? Jo, han vill att de ska förstå vem han är! Om Jesus kunde fem bröd till att räcka åt 5000 män då måste man väl undra över vem han faktiskt är som har en sådan makt, eller hur? Först frågar han dem vem folket tror att han är och det blir olika förslag; slutligen frågar han dem själv: "vem säger då ni mig vara?" Då är det Petrus som uttalar sig så här: "Du är Messias=Kristus den som folket visste skulle komma för att sitta på sin far Davids tron. Ja, du är "den levande Gudens Son"! (Messias betyder "den smorde" på hebreiska/arameiska, som på grekiska kallas Kristus).

Petrus gör sig inte till utan är så där rätt fram, han säger vad han tycker, det framkommer på flera platser i evangelierna. Petrus säger detta alltså inte bara utan att tänka efter utan han börjar förstå utifrån sammanhanget med fariseerna och det som hänt med brödet och Jesus reaktion efter det att Jesus måste vara den utlovade Messias, han som hela folket hade väntat på i så många århundraden.
Hur reagerar Jesus då? Näää Petrus nu tar du i, eller? Nej, Jesus bekräftar att han är Messias och den levande Gudens Son genom att säga "Salig är du Simon, Jonas son, ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himlen."

Frågan är nu vad det betyder att tro att Jesus var Messias. Det handlar ju inte om någon slags magisk formel! I Gamla Testamentet finns ju många utsagor/profetior om Messias. Judarna såg honom först och främst som den utlovade arvinge till Davids tron som därför behövde vara av Juda stam, födas i Betlehem. Men det finns mycket mer att säga om Messias, bland annat att han skulle bli född av en flicka som var oskuld, att han skulle bli förrådd av en vän och skulle lida i mänsklighetens ställe. Oerhört viktigt i det hela är att han också skulle vara det sanna offerlammet som skulle utplåna mänsklighetens synder och öppna vägen till Gud, samt att han skulle stå upp från de döda. Här hittar du en hel lista av profetior som alla stämmer in på Jesus. Det är alltså ingen tvekan om han är Messias. Det är helt säkert! Det är genom honom som vi kan få syndernas förlåtelse om vi bekänner vår synd inför Gud och få evigt liv. Detta låter för bra för att var sant, men det är just det det är!!

Hur viktigt är det då att bekänna att Jesus är Messias nu? Oerhört viktigt! Läs här vad Johannes skriver när han berättar hur Tomas började tro att Jesus verkligen var Messias. Sista versen är där speciellt viktig när han skriver. "Men dessa (tecken) är uppskrivna, för att ni skall tro, att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn."

Lycklig är den som gör detta!

söndag 23 november 2008

Ett ljus för hednafolken

Jes.49:6 "Han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att allenast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.” (1917)

Versen uppfattas att handla om Messias. Inte kan väl Israel själv upprätta Jakobs stammar, nej det är Messias som omtalas här.
Jakobs stammar: dvs de 12! Inte bara Judarna utan även de 10 stammarna som försvann efter att de bortfördes till Assyrien år 722 f.Kr.

Sista delen i versen säger att Gud ska göra Messias till ett ljus för andra folk också. Frågan är när då?
Är Messias redan ett ljus för Jakobs stammar nu? Nej, inte än. De har ännu inte lärt känna sin Messias. När han ska sätta sina fötter på Oljeberget (Sak.14:4 "På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu,...") kommer detta att hända att judarna ska fråga "Och om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på din kropp?" så skall han svara: "Dem har jag fått därhemma, hos mina närmaste" och då ska Sak.12:10 gå i uppfyllelse som säger "Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde." Detta tillämpas av Johannes på Jesus i Joh.19:37. Tänk vad de fått genomlida mycket på grund av detta. Messias förkastelse ledde ju till en snart 2000-årig förskingring bland hednafolken...

Först då kommer Messias alltså bli ett ljus för sitt eget folk Judarna. Men när Han blivit kung över sitt folk ska Han alltså också bli till ett ljus för hednafolken. Snart är tiden inne! Redan har judarna återvänt efter att under 1900 år ha varit borta från fädernas land. Många "bevarade judar" ska dock Messias själv återföra till Israel när Han kommit för att upprätta sitt Rike. Därmed ska också löftet till Maria bli uppfyllt :"Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. 33 Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." (Luk.1) Och när Han då ska bli Kung då ska Gud ge honom inte bara Israel utan även alla hednafolken till arvedel. I Ps.2 står det : "Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg." 7 Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig. 8 Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom." Så kommer Messias att vara jordens Herre och ett ljus för alla folk.

Det är då det verkligen ska bli en hjord (Israel och hednafolken) och Messias själv ska leda dem enligt det han sa i Joh.10:16 "Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde."

Visst uppfylls detta redan också i nuet (fördolt) när nu både frälsta Judar och Greker (hedningar) har skapats till den nya människan (Ef.2) som kallas Guds församling, men ytterst gäller det tiden då Jesus ska regera som Messias över Israel och alla andra folk.

fredag 12 september 2008

Mose som en skugga av messias ...

Genom tron vägrade Mose att kallas Faraos dotterson, när han hade blivit stor, och ville hellre lida bedrövelse med Guds folk än för en tid njuta av synden. Och höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten, ty han såg efter lönen. Hb.11:24-26 (RB)

Mose var barn till Amram och Jokebed, två lsraeliter av Levi stam. Genom Guds försyn blir han fostrad av sina föräldrar till att senare bli antagen som faraos dotterson. Mose som hade möjlighet att rikligen ta del av all kunskap och alla skatter i Egypten och säkert kunde leva ett angenämt liv vid faraos hov, valde bort den möjligheten. Den korta fostran hos sin egen mamma hade präglat honom för livet! Han ville på något sätt göra saker som skulle gynna sina landsmän som levde under Egyptiernas slavok.

Även om bibeln inte berättar hur saker och ting gick till så skriver författaren till hebréerbrevet att Mose tydligen avstod att kallas för faros dotterson när han blivit vuxen. Han ville göra sig ett med sitt eget folk Israel. Om han verkligen lidit bedrövelse med sitt folk medan han fortfarande var kvar i Egypten berättar inte bibeln, men tydligen var hans inre inställning sådan att var beredd att göra det. Att vara kvar som faraos dotterson betydde så klart också att han skulle delta i avgudadyrkan för att behålla sin ställning. Jag anar att just detta var en viktig del som gjorde att han avstod från att gälla som prins vid hovet.

Mose måste ha begripit att Israels Gud var verkligen Gud och inte någon av Egyptens avgudar. Dessutom måste han förstått att någon gång så skulle Guds löfte till Abraham, Isak och Jakob bli verklighet. Inte bara det, för vad hjälper det om man inte själv kommer att kunna ta del av detta. Mose och i alla fall hans föräldrar måste ha förstått att Gud skulle uppfylla löftet men också genom uppståndelse låta dem få leva i riket det Gud lovat.

Nu talar författaren till hebréerbrevet om att Mose höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten. Men visste han något om Kristus (messias) över huvud taget då, kan man undra. Tror inte att bibeln säger mer om det än Hebréerbrevet gör.
Dock kan man säga att Mose gör det Messias senare skulle göra på ett fullkomligt sätt, nämligen att göra sig till ett med sitt folk Israel. Som Mose kom från ett kungligt hov så kom Messias från "högsta hovet", utifrån guds direkta närhet (Joh.1:18). Om Messias skriver Paulus i Fil.2 " Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset." Detta tror jag är Kristi smälek. Jesus var beredd att lida för sitt folk och lämna härligheten. Mose gör detta redan som i en skuggbild. Genom det Mose gjorde pekade han framåt mot messias som skulle göra det så fullkomligt!
Mose var villig att tjäna folket när han blir till folkets ledare och till medlare mellan Gud och folket. På ett mycket djupare sett kom Jesus att fullborda lagen genom att vara den verkliga medlare för sitt folk inför Gud.

Författaren till Hebréerbrevet ser liksom själv hur Moses väg var en skugga av Messias väg som inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mk.10:45)

Lönen då? Jo, det var ju inte ute med Mose när han dog och inte fick komma in i löftets land! Där är Mose lagens gestalt som aldrig kan införa en människa i Löftets land, Guds Rike.
Men ändå läser vi att Mose talade med Jesus om hans utgång....(Mk.9) Mose lever och får leva i all evighet med Messias som han hänvisat till med sitt liv. Vi som är troende ska också hellre uthärda smädelse och förtryck om det handlar om att hålla fast vid det som Gud sagt än att följa med i samhällets politiskt-korrekta tvångstänkande som ändrar sig alltefter vinden blåser. För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. 2Kor.5:10

söndag 24 augusti 2008

Ska Salomo räknas som en god eller dålig kung?

Somliga bedömer den Israeliska kungen Salomo som en bra kung, andra som en dålig. Hur kan det komma sig?

Visst var Salomo oerhört vis men hur ska man bedöma 1 Kung 11 som handlar om hur Salomo började dyrka främmande avgudar? Så här lyder verserna :

" När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit. 5 Salomo följde efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6 Salomo gjorde det som var ont i HERRENS ögon och följde inte i allt efter HERREN, så som hans fader David hade gjort. 7 Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. 8 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar. 9 HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från HERREN, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 Han hade givit honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad HERREN befallt. 11 Därför sade HERREN till Salomo: "Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare."


Man kan nu ställa frågan om man ska bedöma Salomo som en dålig kung eller om han ändå ska betraktas som en god kung. Finns det kanske även andra bibelställen att referera till för att komma till en bedömning?
Vad tycker du och varför?

onsdag 13 augusti 2008

Joh. 8:24,25

På Aletheia har det förts långa diskussioner kring frågan om Jesus är Gud eller endast Messias, Guds son, en skillnad som gör att messianerna i MFS avviker från många bibeltroende som anser att bibeln kanske aldrig så där rakt av säger att Jesus är Gud men att otroligt mycket talar för att han ska betraktas som Gud Sonen, inte bara som Guds son.

I Johannes 8:24,25 : "Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder. De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Varför talar jag alls till er?" (B2M)

1917 översätter så här: "Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder. Då frågade de honom: "Vem är du då?" Jesus svarade dem: "Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder."

Diskussionen har mest handlat om "ty om I icke tron att jag är den jag är", där många teologer i "jag är den jag är" ser en dold (?) hänvisning till gudsuppenbarelse i öknen där Gud uppenbarar sig som JHWH inför Mose (2 Mos.3:14). Jag hänvisar till den utförlige diskussionen på Aletheia.
Jag har fått personliga reaktioner som jag tycker är intressanta nog att i efterskott (anonymt) publicera ....

torsdag 31 juli 2008

Våra "digitala" teologier

Under årens lopp har jag läst en hel del teologiska diskussioner, bl.a. kring frågan om Jesus är gud eller ej. Ena gruppen tar olika bibelverser till sitt försvar och fastställer att så här är det bara. En annan grupp åberopar sig på andra bibelverser och hävdar motsatsen. Bägge partner står för en viss teologi. Ska vi förkasta teologi, därför att det ju aldrig kan bli riktigt bra?

Jag har grubblat kring detta en del och kommit fram till att varje teologi på något sätt gör avkall på Bibelns ord och framställer sin egen "bild" på sanningen, samtidigt som det hjälper oss att tänka igenom vår tro. Det är dock viktigt att inse att vår teologi alltid har sin begränsning. Det är som en digital bild som i grunden alltid är hackig som bilden bredvid. Sann teologi borde vara "analog" för att hålla oss till bilden, men är inte uppnåbar. Och här haltar så klart också jämförelsen med en digital bild, för vi har möjlighet att se en vanlig original bild som helhet. Vi ser dock aldrig guds
sanning som en helhet utan ser den i delar; vi ser fragmentariskt enl. 1 Kor.13:9. Vi gör dock saken värre om vi blandar in en massa utombibliskt tankebråte i vår teoligi som gör bilden grumlig och igenkännbar för andra troende.

Somliga påstår att de inte har någon teologi alls, de håller sig endast till Ordet. Vore det bara så enkelt!! Ingen klarar dock detta. Alla har vi teologiska uppfattningar och utgångspunkter. Vissa detaljer ser vi kanske rätt så bra men ju mer vi fokuserar på dessa detaljer och gör dem till stommen i vår teologi desto mer blir den deformerad som helhet. Frågan är hur man kan komma runt detta. Tyvärr, det kan vi inte, det är en illusion! .. men om man oftare läser själva bibeln i stället för att man (bara) läser teologi får man i alla fall ett bra skydd mot grovkornig teologi. Det är en
ganska enkel sanning men få verkar hålla sig till den. De flesta tycker att det är mera intressant att begrunda människotankar än guds eget ord. Det sista är dock livsnödvändigt för att kunna hålla oss i förbindelse med den sanna vinstocken, Jesus.... (Jh15) Han själv är den analoga bilden! Han ÄR sanningen! Vi behöver vara nära honom!

söndag 20 juli 2008

hämnas?

Jag hittade de här raderna som blev till en tankställare:

Att bemöta det goda med gott är mänskligt,
Att bemöta det onda med ont är omänskligt,
Att bemöta det goda med ont är djävulskt,
Att bemöta det onda med gott är gudomligt.

Vill vi vinna aktning så ska vi bemöta ont med gott!
... besegra det onda med det goda. Rom.12:21

Gud gav själv exemplet som vi läser om i Rom 5:7,8 "Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare."
Medan vi alltjämt var rebelliska emot gud, tog han själv första steget för att vinna oss för sig! Han övervann det onda med det goda!

söndag 15 juni 2008

Wegner och bibelkritiken (1)

I boken "Textual Criticism of the Bible" tar Wegner upp olika problem kring bibeltexter.
Jag tar upp följande exempel där han påpekar ett "problem" i 1 Sam.13:1,2a
Så här står det i :

* NASB: Saul was forty years old when he began to reign, and he reigned thirty-two years over Israel.
* NIV: "Saul was thirty years old when he became king, and he reigned over Israel forty-two years.
* KJV: "Saul reigned one year; and when he had reigned two years over Israel, 2 Saul chose him three thousand [men] of Israel;

kommentar Wegner:
I Sam.13:1 har antalet år som Saul regerade utelämnats. Moderna översättningar har därför avvikit från texten. Man tror helt enkelt att de ålder har fallit bort och den borttappade informationen har nu genom logiskt tänkande lagts till. Så gör dock inte King James Version (KJV).

diskussion
Kollar vi upp hur det står i svenska översättningar då ser det ut så här:
* 1917: " Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel på andra året"
* B2000: " Saul var … år då han blev kung, och han regerade två år över Israel."
* Folkbibeln: " Saul hade nu varit kung ett år. När han regerade över Israel det andra året"

Här framgår att 1917 och FB liknar mest KJV, medan B2000 går att jämföra med NIV och NASB som följer modernt tänkande.
Ser vi lite närmare på formuleringen om kungarnas regeringsframträdande då blir det tydligt att det oftast sker enligt ett visst mönster och ungefär så här:
"Kunganamnet var X år gammal, när han blev kung, och han regerade Y år i Z (Jerusalem).

Utifrån det speciella mönstret om hur kungainformationen ofta ser ut samt ett analogt tänkande kan 1 Sam.13:1 låta lite märkligt. Varför står det inte hur gammal han var när det står så om så många andra kungar?
För att väga detta problem ville jag veta om det förekommer oftare att just denna åldersinformation utelämnas och hur pass ofta det förekommer avvikelser från ovannämnda speciella mönstret.
Utifrån översättningarna är det kanske inte alltid lika lätt att se hur det ska se ut, så bäst är då att kolla upp texten i grundspråket. I det här fallet tyckte jag att jag kunde begränsa mig till att kolla en del texter i Kunga- och Krönikeboken.

Jag börjar med konstaterandet att Saul faktiskt är första kungen. Det är inte säkert att det alltid är på ett visst sätt direkt från början. Så faktum att åldersinformationen inte tas med ska bedömmas annorlunda när det inträffar som ett riktigt undantag än när det är första gången en kung framförs.
Standardformuleringen stämmer rätt så bra om David (2Sam.5:4) men inte om Salomo (ingen information om hur gammal han var när han blev kung, 1 Kung 11:42)
Om Rehabiam står det hur gammal han var och hur länge han regerade men inte om hans son Abiam och heller inte om Abiams som Asa.
Först om Josafat (7e kungen) står det " Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem." 1 kung 22:42
Jag kollade upp hur det står i 1 Krön. också men där är det likadant som i 1 kungaboken.
Jag konkluderar därför att mönsterformuleringen inte tillämpades så här tidigt om kungarna, förmodligen därför att det också fanns så mycket annat som skulle berättas om dem. Att ändra en text utifrån dessa fakta betraktar jag därför som absolut felaktigt!

Hur tokigt det kan bli må för övrigt bli klart om man jämför NIV och NASB som ändrar på var sitt eget sätt. Hur trovärdigt tror man bibeltexten blir om man gör så här?

Ett skäl till (för troende)
Det finns dock ett viktigare skäl till som gör att jag avvisar en sådan ändring.
Bibeltexten är ju inte vilken text som helst. Troende tror att Gud talat till oss genom de här orden. Då ska man inte (lättsinnigt) ändra på texter. Bibeln är ingen historiebok som är till för att lära ut årtal m.m. Skriften är ett gudsbudskap i vilket inte logik spelar huvudrollen. Dessutom ansåg Jesus själv att varje tittel och jota har betydelse (Luk.16:17), något som bekräftas av 2Tim.3:16. Jesus säger "Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Fader, detta var din goda vilja. " (Mat.11).

Välkommen med kommentar om du som läser det här har något att bidra.

onsdag 21 maj 2008

Maktmänniskan

Boken (av Edin Lövås) upplever jag som inte så strukturerad som man skulle önska sig. Den består utav 23 små kapitel, där olika egenskaper av maktmänniskor framgår! Jag har försökt att härunder plocka fram det som kan skapa ett helhetsintryck som jag hoppas kan vara till nytta även för den som inte läst boken, men kanske ändå inspireras till att göra det efteråt!

Maktmänniskan kan karakteriseras så här: Vill vara i centrum för uppmärksamheten.
Är alltid stridslysten. Ar en riktig debattör och vinner oftast genom sina skarpa iakttagelser och taktiska metoder.
Har skuldkänslan som främsta vapen: de angriper verkliga fel, men de dramatiserar och överdriver. Maktmänniskor förkunnar inte guds nåd, hur mycket de än predikar med Bibeln i hand. Moralistens största glädje är att vara grym med gott samvete.
Hot mot självkänslan. Maktmänniskan försöker bryta ner den andres sunda självkänsla och framhäver sig själv som oumbärlig oftast i den grad att de andra helt beroende av en själv och i minsta detalj. Ofta är det män som blir maktmänniskor men i äktenskap har det hänt många män som drivits till sådan desperation att de utnyttjat sin fysiska överlägsenhet och slagit sina plågoandar. Därefter kan hustrun hota med vad hon vill – även polisen. Tyvärr förekommer detta också i kristna kretsar. Även där finns människor som inte känner annat än sin egen oskuld.
En maktmänniska ångrar sig inte. Det är alltid en annan som är skyldig.
Hanterar farliga ledarmodeller där han anser sig själv vara guds smordes företrädare. Jämför sig ofta med Mose.
Oförstående för andras behov. De uppträder som herdar som bara tänker på sig själva (Jud.12)
I stort behov av stimulans. Angriper vad han kallar livlös och död kristendom i river ner den atmosfär som präglar Andens frukter. Det är inte lätt att genomskåda dessa attacker. Han försöker få fart på församlingen på ett sådant sätt att han själv blir föremål för beundran och vinner mer makt i församlingen.
Orimliga förväntningar. Maktmänniskan kräver fullt engagemang och vet oftast att manipulera folk så att de ger efter för hans (orimliga) förväntningar. Levande kristendom är annorlunda. Mitt i vår ofullkomlighet och synd kan vi alltid glädja oss åt Jesu Kristi storhet.
De lurar de flesta. De knyter förbindelser som ser ut som vänskapsband, och de skapar förutsättningar för beroende. Judas säger att de ”är stora i orden samtidigt som de smickrar dem som de kan ha nytta av” (Jud.16) Paulus kallar dem för ”hycklande lögnare” (1 Tm 4:2)
De förorsakar splittring. De har ordet i sin makt. De börjar klokt och ibland försiktigt. De döljer sin falskhet och lurar dem flesta. Efter en tid börjar oron och splittringen. Människor delas upp i medspelare och motståndare. Fienden pekas ut och striden är igång. De har dubbelspel som livsstil.
Favoriserar underordningssystem där han som man i familjen skoningslöst kräver att kvinnan och barn ska lyda honom i allt. Det är bara att viljelöst följa efter. Frigörelsen kan vara oerhört smärtsamt. Den som under längre tid har kommit ur vanan att tänka självständigt, göra egna bedömningar, fatta egna beslut och ta ansvar för sitt liv, upplever ofta att världen har blivit en ytterst osäker plats att leva på.
Driven av maktrus och de svagaste är mest utsatta! De följer satans fotspår när han försöker fresta Jesus ”Om du tillber mig, skall allt detta bli ditt” (Luk.4:6-7)

Varför blir kristna kretsar miljö för maktmänniskor?
• Till Korintierna skriver Paulus som är förvånad över dem ”Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet” (2 Kor.11:20)
• Många förkunnare har hamrat in att kärleken, tålamodet och förståelsen är gränslös. De har inte nyanserat, inte förklarat att man kan löpa risk att bli skamligt utnyttjad i kärlekens och toleransens namn.
• En annan orsak är att folk i alltför hög grad har vant sig vid att vara åskådare i kyrkan. Guds barn är oerhört godtrogna. De flesta är fostrade så att de inte kan fatta att somliga ”är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv” (Fil.1:17)
• Oftast använder de bibeln i sin argumentation och bygger då upp ett enkelt, teologiskt lärosystem med en mängd orubbliga principer. Detta system kräver deras absoluta lydnad under sken av trohet mot den rätta läran. De människor han får i sitt våld upplever det som att de står emot gud om de protesterar. Tjugo, trettio bibelställen och ett antal specialuttryck som fungerar som slagord får dem att tro att de hittat det centrala i Skriften så att de nästan inte behöver mer. Det är så sekter föds, och det är så sektledare får makt.
Vi behöver förstå att vi ska följa församlingsledare som Gud har satt att tjäna och som avhåller sig från allt skamligt smussel och inte använder knep eller förfalskar guds ord (jfr 2 Kor 4:2).

Hjälp för maktmänniskornas offer
Edin skriver: ”Vi som ger råd får absolut inte vara för snabba att komma med allt för enkla förmaningar. Det är lätt att säga till en stackars människa: ”Håll ut bara, jag ska be för dig, det blir nog bra” och så vidare. Men det räcker inte med goda råd om att stå emot och inte låta sig brytas ner. Den som använder den tonen och skickar i väg en maktmänniskas offer med en klapp på axeln, trycker bara henne ännu längre ner i skorna. Att fly har varit lösningen för de flesta." Kom ihåg att även Josef fick Guds uppdrag att ta med sig Jesusbarnet och Maria för att fly för en despot. (Mt.2:13)
Bästa tips för den som råkat för en maktmänniska är alltså: bryt förbindelserna totalt!
Räkna inte med att maktmänniskor bättrar sig! Skriv inte några brev till dem. All erfarenhet visar att det bara gör saken värre. Maktmänniskan stortrivs som har hur lätt som helst att vända och vrida på det som skrevs så det i slutändan blir brevskrivaren som är värst. Ska man skriva, så skriv rent formellt.

Finns det förlåtelse för maktmänniskor?
Ska barn och äkta makar förlåta sina plågoandar? Ska terroriserade församlingsmedlemmar förlåta dessa maktmänniskor? Ja, det ska de! Jesus har lärt oss att förlåtelsen är gränslös. Men anser man att det är nödvändigt att uttrycka förlåtelsen i ord till maktmänniskan själv, ska man akta sig mycket noga för att ge honom ett nytt redskap i sin maktkamp. Tyvärr har det ofta blivit så att maktmänniskan slår till, fysiskt eller psykiskt. När offret sätter sig till motvärn, får hon höra: ”Du lovade att förlåta allt. Du sade att du skulle vara tolerant. Visa nu ödmjukhet!” Etc etc. ”Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket” Gal.5:1.

lördag 12 april 2008

Om NT's tillförlitlighet

På olika hemsidor avfärdas Bibeln som en bronsålderns sagobok. Finns det skäl för det eller kan vi betrakta det som oseriös retorik?

Det är uppenbart att historiens sannolikhet inte kan betraktas som om det handlade om fysik eller mattematik. Historien har att göra med källor som ska granskas utifrån en mängd olika perspektiv.
Bekräftas uppgifter i andra källor t.ex. Hur är berättelsens inre uppbyggnad? Knytas an till verkligheten eller är det sägner eller också uppenbar lögn alternativt lurendrejeri?

Vad kan då sägas om Bibeln?

Frågan är huruvida Bibeln - jag begränsar mig här till Nya Testamentet - kan jämföras med andra gamla historiska dokument.
Kan vi tro att Plato (ca 400 f.Kr) och Tacitus, Romersk historiker (55-117 e Kr.) skrev sina verk och har vi dessutom anledning att det vi har kvar i form av kopior verkligen är det som skrevs av dem? Och hur ser det ut med Nya Testamentet som så många har så svårt att betrakta som historiskt sannolikt?

Plato skrev sitt verk ca 400 f.Kr.men den äldsta kopian av hans verk är från 900 e Kr!! Det finns alltså 1300 år mellan originalet och de äldsta kopiorna! Det finns 7 sådana gamla kopior!

Tacitus (55-117), romersk historiker, skrev sitt verk under första århundradet. Äldsta kopian är dock från ca 1100 e Kr. Det är alltså 1000 år mellan originalet och äldsta kopian!! Det finns ca 20 ex. från 1100-talet.
Vad tycker historikerna om det Plato och Tacitus skrev? Ifrågasätter de att Plato och Tacitus verkligen skrev detta? Nej, inte alls! Utifrån ett historiskt perspektiv finns det inga orsaker att tvivla på det.

Nya Testamentet då?
Det kom till mellan år 40 - 100 e Kr. Men... äldsta NT-exemplaret i sammansatt form är från ca 350 e Kr. Därav finns det 10.000 ex. på latin och 9.300 ex. på andra språk! Tidsintervallen är alltså betydligt mindre här. Därutöver finns det dessutom över 5000 NT-fragment på grekiska som är ännu äldre! Äldsta fragmentet är från ca 130 e Kr.
Utifrån ett historiskt perspektiv finns det alltså långt mer anledning att tro på NT's historieskrivning än att Plato och Tacitus skrifter är tillförlitliga som historiska dokument.

Tacitus (som avskydde kristna) berättar ändå om att Jesus avrättades av Pontius Pilatus helt i enlighet med det NT skriver.
Josefus, en judisk historiker (som levde 37 - ca 100 e Kr) skriver utförligt om Jesus och den första tiden och om hur kristna avrättades på grund av sin tro. I stort sett betraktas hans beskrivning allmänt som trovärdig.

NT berättar att den lilla grupp av Jesu lärljungar satt ihop förtvivlade och jätterädda för Judarna. Men så visade sig Jesus som den uppståndne Herre sig plötsligt för dem. De fick röra vid hans sår, han talade till dem, visar sig åter igen en vecka senare när även Tomas är med.
Apostlagärningarna berättar att den lilla gruppen enkla lärljungar blir fullständigt förvandlade! De går runt och vittnar om Jesu uppståndelse till alla som vill höra det. Paulus skriver ca 20 år senare till en grupp troende i staden Korinth (1Kor.15) att Jesus dessutom visade sig efter sin uppståndelse vid olika tillfällen, en gång till och med för 500 personer samtidigt av vilka de flesta fortfarande är vid liv (när han skriver detta) men somliga har avlidit... Han ville alltså klargöra att korintierna hade grund att tro det han sa. De kunde kolla med de m som fortfarande levde om det var sant det han påstådde om Jesu uppståndelse.

Finns det anledning att tro att de kristna var villiga att bli avrättade pga egna lögner och uppdiktade berättelser om Jesus, hans uppståndelse och under? Är det trovärdigt? Absolut inte!

Hela NT vittnar på ett sällsynt ärligt sett om sanning och äkthet i dess beskrivning om hur allt gått till utifrån olika perspektiv.

Johannes skriver: "Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende".

Min slutsats är att vi människor även år 2008 har all anledning att betrakta NT historiskt tillförlitligt. Det finns därför ingen anledning att avfärda det som en oseriös sagobok!
källa: FF Bruce, internationell bibelforskare

tisdag 1 april 2008

Dyret og dets merke (video)

Såg videon ikväll och precis som andra har tyckt och uttryckt på aletheias bloggforum, upplevde jag den rätt så omskakande. Videon visar hur det judiska tänkandet nästintill har eliminerats från kristet tänkande och hur kyrkan - speciellt katolska kyrkan - har infört mängder med hedniska symboler i sina kyrkor och ritualer. Sabbaten som blev avskaffat och ersatt med söndagen är kanske det mest tydliga. Jag vill gärna anmoda andra att se på videon själv.


Jag skulle gärna se ett närmare tankeutbyte kring videon av dem som sett videon... Välkomna alltså med tankar! Och gärna från olika håll!

Egen reflektion:
Själva filmen är väldigt lärorikt och informativt utifrån ett historiskt perspektiv.
Sista biten som innehåller själva tolkningen av odjurets märke (upp.13) är så klart en tolkning som behöver granskas. Det finns otroliga mängder med tolkningar kring odjurets märke. Att lägga så mycket värde vid just sabbaten käns väl litet krystat om jag säger ärligt. Om det skulle vara så avgörande för oss troende då skulle man ju kunna säga att NT säger alldeles för litet om det! Jag känner själv hur det på det sättet kommer in nästintill ett hot. För mig passar inte det ihop med 1Joh4:18. Det skulle också kännas främmande att behöva säga att så många tusentals för att inte säga miljontals bibeltrogna kristna som funnits i kyrkorna helt plötsligt skulle behöva avskrivas på grund av att de inte hållit guds bud om det nu skulle innehålla sabbatsfirande.... Att leva i kärleksbudet anser jag då mera viktigt utifrån mitt sätt att förstå bibelns budskap.

Samtidigt vill jag verkligen inte svärta ner videons budskap som helhet. Jag skulle önska mig att alla bibeltrogna kristna skulle ta till sig budskapet. Det är det värt! Budskapet är mycket konfronterande och kräver bearbetning!

lördag 15 mars 2008

Sola skriptura eller?

Aletheia har det varit olika inlägg om katolska kyrkans Mariateologin.
Efter att ha läst en del där skulle jag vilja uttala mig om den.
Om man läser om RKKs katakes om Maria så ser man hur flera dogmer om henne helt saknar skriftord. De har tänkts fram utan skriftbelägg.

I synnerhet kan då nämnas nr 508 i katakesen som säger att Maria aldrig syndat. Det är helt uppenbart att Bibeln motsäger detta.
Det verkar alltså som om den tidiga kyrkan inte tagit notis av Petrus ord där han säger :“Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.” (2Pet.1:16)
Det är viktigt att konstatera att Petrus talar om det han sett med egna ögon! Det då man kan tas på alvar som verklig vittne.

Den tidiga kyrka har mot Petrus varning börjat tro sig kunna “tänka” sig fram till sanningen, men.... då blir det aldrig mer än “hemsnickrat” om än så vackert i våra ögon.... men därför inte sant! Hela Maria-teologin vittnar om detta. Fast man tror sig vara i evangeliets spår har man hamnat långt utanför….
Alla vi behöver erkänna vår ringhet när det gäller vår tankeförmåga… Släpp för all del eventuella positivistiska tankar om den… de är bara lögner från lögnens fader som ju djävulen kallas för!

Paulus skriver i 2 Tim.4:4: “Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” Mariateologin (tankar om Maria förutom det Skriften säger om henne) i är just bara sådana myter som Paulus har varnat oss för!

Till Titus skriver han (1:14): “Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.” Om redan judar hade svårt att hålla sig till sanningen fast de har så mycket mer kunskap om GT borde väl vi hednatroende vara än mer försiktiga och vägra gå en endaste millimeter utanför det Skriften säger. Endast så står man på Klippan!

När Jesus frestades i öknen av djävulen svarade han inte utan orsak med endast skriftord! (Matt.4) Det är enda sättet att få tyst på djävulen!! Innan man vet ordet av hamnar man i diskussion med djävulen och den kan du vara viss om att du förlorar… Ordet har vi fått som ett svärd först och främst mot djävulen själv när han försöker förleda oss i våra tankar. Du kommer att obemärkt ändra din livskurs i fel riktning om du tar strid med honom och tänker dig kunna resonera dig fram till sanningen… Djävulen har tusentals år med erfarenhet. Det har inte du!! Därför: håll dig till Ordet och släpp inte en endaste jota…

Min slutsats är därför: sola skriptura!

Mina älskade katolska trossyskon: jag tror mig med denna kommentar ha gett bevis för “sola skriptura”.Ta emot denna gudsvälsignelse….

söndag 2 mars 2008

Har det någon mening att vi ber?

Fick en rapport om hur det är ställt med kristna i länder där kristna förtrycks. De sista åren har många världen över bett för de kristna i Nordkorea, men ... enligt Nordkoreas egna källor har det bara blivit värre..! Då undrar man så klart om det har någon mening alls att mobilisera kristna till att be, eller hur?

Jo, tänka och grunna måste man få göra! Gud har skapat oss med tankeförmåga och förstånd. Då kan det ju inte vara fel att tänka.... men kanske vi behöver lite vägledning i vårt tänkande!
För mig känns det därför viktigt att leta i Bibeln efter vad som sägs i bön. Ska vi verkligen be för andra på det sättet som så många gjort för Nordkorea?

Frågan är så klart varför vi ber över huvud taget.

En snabb genomgång av bibelns texter som handlar om bön gör tydligt att Jesus själv var van att be till sin Fader. Och Jesus lärde sina lärjungar att be "Fader vår" som jag själv tror är ett slags rambön - alltså inte för att ständigt upprepa, för bön handlar inte om att ständigt upprepa saker, säger Jesus i bergspredikan. Fadern vet redan innan vi ber vad vi behöver, säger Jesus! Det är märkligt det ... men ändå säger Jesus att vi ska be! Ja, Paulus blev inspirerad av Guds Ande att skriva "be ständigt!" Sen är det klart att det inte alltid händer saker omedelbart. Jag tänker på att Daniel bad tre veckor i rad förrän han fick bönesvar på grund av strid i himlarna (Dan.10). Det händer tydligen mycket som inte är synligt. Kanske där ligger en del av svaret! Vad bra att Daniel inte gav upp! Gör vi?

Ett annat ledord jag tänker på är ett ord från Ordspråksboken 3: "Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6 Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna."

Det måste betyda att jag också när det gäller bön måste förströsta på Herren, även om mitt förstånd säger att det här är meningslöst! Det står till och med att vi INTE ska förlita oss på vårt förstånd!

Lukas (18) skriver: "Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt." Snart? Men jag har bett redan så länge och många andra har gjort så de också! Ja, det är inte alltid lätt att sätta sin tro till det Gud har sagt. Vem vill och vågar leva så? Jesus säger direkt efter de här verserna: "Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?" Det ser alltså ut som om inte så många kommer att leva med sådan tilltro till Guds Ord när Han återkommer till jorden. Frågan är om vi vågar vara uthålliga och tro även när vi inte ser! Jag tror att Gud kommer att löna oss när vi gör så!

Fråga till dig: tänker du fortsätta att be för andra även om det ser ut att det inte händer någonting under längre tid?

tisdag 26 februari 2008

Under vilken lag står vi som troende?

aletheias bloggforum pågår en intressant diskussion kring frågan om Lagens betydelse. Det inspirerade mig till att tänka över det utifrån ett konkret exempel om att äta griskött...

Paulus har skrivit en hel del kring lagen som kan uppfattas olika utifrån vilka verser man uppfattar sig vara de centrala.
Paulus skriver t.ex. i 1 Kor.9:20 : "För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen."
Jag uppfattar det så att vi ska försöka röja undan allt som skulle kunna utgöra ett hinder för att en jude skulle kunna lära känna Yeshua som sin messias. Det kan betyda att jag frivilligt bestämmer mig för att göra vissa saker eller/också avstår från att göra andra saker. Livet handlar ju inte om mig utan om Jesus intressen…. nämligen att alla ska få lära känna honom och Gud Fadern i himlen. Därför ska Kristi kärlek i mig vara ledande i det jag gör.

Om jag nu tycker att det är bättre att äta i enlighet med Mose lag men någon bjuder mig på mat och det råkar vara griskött då måste jag ta ställning: hur gör jag?
Vägrar jag att äta griskött för att Mose lag säger att man inte ska äta griskött, eller är det något annat som ska vara avgörande?
Som jag anser är det då något annat som gäller, nämligen Kristi lag: kärlekens lag. Även om Mose lag säger något om olika sorters mat förklarar Paulus, som jag tror har Kristi lag till sin grund när han skriver: "Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er." 1 Kor.10:27.
Att äta allt betyder också griskött om det skulle råka vara det. Det bekräftas av ett annat ord till Timoteus. "Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. 5 Det helgas genom Guds ord och bön. (1 Tim.4)

Lagen pekar på Kristus som är Lagens slutmål. Hela Tanach (GT) pekar på kristus/messias, men som skugga. Skuggan innebär glädje därför att man blir påmind om slutmålet, men lagen innehåller inte (längre) något "måste". Så länge det är ett "måste" tyder det på att man är under lagen.

För Paulus fungerar dock inte Mose Lag som ett "måste" som han inte skulle kunna få avvika ifrån. Just därför är inte Paulus under lagen. I stället står han och vi under Kristi lag, kärlekens lag, för den som lever enligt Kristus lever enligt kärleken. "Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." Fil.2:13.

Den som därför tycker att han inte "får" äta pga lagen inte tillåter äta griskött, lever enligt min bedömning under lagen, den som äter det för att vinna någon lever i friheten, enligt Kristi kärlekens lag.

Samma princip ser vi när David äter av tabernaklets skådebröd när han var hungrig och det inte fanns något annat bröd. Enligt Lagen fick bara prästerna äta av dem. Mark.2:26 Lagen är det naturligtvis inget fel på men den är inte tänkt som tvingande lag.

Ni som läser mina tankar inbjuds till att dela med er av egna reflektioner!

lördag 16 februari 2008

Marias reaktion ... en närmare blick

Detta är inlägg nr 6 om Maria.... Bläddra tillbaka för att läsa fler inlägg om Maria.

Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Luk.1:38

Ja, vilken tonårstjej skulle uttrycka sig så nu för tiden? Sånt passar väl inte i ett modernt samhälle som vi lever i år 2008, där kvinnor förväntas att helt och fullt bestämma över sina egna liv?

Läser man verserna innan då får man dock inte intrycket att hon känner sig tvingad att reagera så. Det verker vara en ärlig och genuin reaktion från hennes sida, eller?
Att erbjuda sig som Herrens tjänarinna måste väl på något sätt betyda att hon har förtroende för Honom som sände budskapet till henne. Hon ser tydligen ett spännande uppdrag framför sig som ger mening åt hennes liv.


Lägg märke till att ängeln tar Maria's fråga på fullt allvar. Hon får omedelbart svar om hur det kommer att gå till. Efter det utförliga svaret på hennes fråga, bestämmer hon ser att villigt ta uppdraget och önskar att det ska ske som ängeln sagt. Och tänk efter nu! Att bli mamma till den efterlängtade Judiska kung som kallades Messias som hela folket trodde skulle jaga bort romarna var väl ändå något väldigt stort! Vilka flicka skulle inte villja bli mor till en mäktig kung? På den tiden var det i alla fall något som alla judiska flickor hade högt på sitt livs önskelista… Man kanske kunde jämföra det med förfrågan av en stor kändis som skulle be en tonårstjej att hjälpa honom kring en schlagerfestival med något, jag vet inte vad det nu skulle kunna var för något… Kan tänka mig i alla fall att många tonårstjejer gärna skulle tacka ja till ett sådant uppdrag och få sola sig lite i hans glans, visst är det så!? ;=)

En annan fråga som kan ställas här är om hon över huvudtaget hade något val?
Hon fick ju ett "meddelande" om hur det skulle gå till. Hon blev liksom inte alls tillfrågad om hon kände för uppdraget. Inget sådant! Ändå känns det inte påtvingad. Allt verkar ske i harmoni....

Frågor till dej:
1) Uppfattar du hennes svar som töntigt? Varför?

2) Ifall du är kvinna: hur skulle du ha reagerat?

söndag 3 februari 2008

Ängelns budskap och Marias reaktion

Läs även inläggen 1 2 3 4 om Maria

Jag fortsätter min resa genom Bibeln för att lära känna Maria bättre och börjar med att citera några bibelverser.

"Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut. Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. Ty för Gud är ingenting omöjligt."" Luk.1:31-37

Vilket meddelande! Så omtumlande! Havande! En son! Den Högstes Son! Sitta på hans fader Davids tron! Konung över Jakobs hus och detta för evigt! Hans rike kommer aldrig att ta slut! Hur får man in ett sånt mastigt och kompakt budskap?
Maria verkar vara ganska jordnära. Hur ska det gå till? Jag har ju inte sexuell gemenskap med en man….
Visserligen var Maria trolovad men förmodligen var själva äktenskapet ännu inte riktigt nära förestående och därför blir frågan förståelig.
Naturligtvis kände Maria till berättelserna där änglar meddelat Hagar, Sara och Simsons mamma att de skulle föda en son, men alla de hade en man eller haft gemenskap med en man. Och hon tolkade nog ängelns ord att det inte skulle ta flera år innan hon skulle föda barnet. Frågan var alltså begriplig. Nej, kanske inte direkt efter dagens åsikter! Att en flicka skulle vara förlovad och vänta med sex till äktenskapet ingåtts är väl nästintill otänkbart enligt dagens sätt att tänka. Så var det dock inte på den tiden! Risken var att man blev stenad om en flicka hade sex före äktenskapet! Och om hon skulle slippa det, så skulle ingen rättrogen Jude vilja gifta sig med henne. Hon skulle bli föraktad av alla i gemenskapen. Så sex före äktenskapet var bara inte att tänka på!! Inte för någon anständig flicka alltså!


Hennes fråga besvaras omedelbart: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig". Ingen man alltså i spelet! Låter det trovärdigt? Knappast, om man frågar en oreligiös människa…. Förståndet revolterar i allra högsta grad. Om man dock inte gjort det egna förståndet till universums högsta instans och kan acceptera att det finns mer mellan himmel och jord än vårt förstånd kan greppa om då kanske det går att acceptera ett sånt budskap. Maria revolterade inte alls. Hon tog emot meddelandet ödmjukt. Det sägs inget om någon mer om hennes känslor. Inte förrän hon möter sin kusin Elisabet som skulle bli Johannes Döparens mor…

Ändå var det mycket riskfullt … för hur skulle den judiska gemenskapen reagera? Och Josef? Skulle någon tro på henne om hon skulle berätta?
Hennes reaktion:
" Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."

Fråga till dig
: hur är det möjligt att flickan reagerar som hon faktiskt gör?

söndag 27 januari 2008

Vad menas med att vi ska äta Jesu kött?

Några tankar kring Joh. 6 om att äta Jesu kött och dricka Jesu blod ...

Katolikerna tror att det handlar om nattvarden…. Kan det vara riktigt? Vad blir konsekvensen om man tillämpar dessa tankar på det sättet?
Vi tittar närmare på verserna (klick på bilden för att läsa texten): om Herren hade menat nattvarden med dessa ord, då skulle det ju betyda på grund av dessa ord att var och en som inte deltar i nattvarden skulle gå förlorad! Alla barn som dör tidigt, alla vuxna som inte deltagit i nattvarden, även rövaren på korset har då inget evigt liv, utan är för evigt forlorade. På Cyprianus tid (200-talet) tillät man därför barn till nattvarden.
Konsekvenserna i detta tänkande anser jag mig inte kunna finna i NT i övrigt!

Att tro att Herren verkligen menade just nattvarden öppnar dock för formalism. Det är just naturliga (icke på-nytt-födda) människor vill ha det. De vill gärna komma till himlen bara på grund av att leva efter kyrkliga traditioner/riter. Detta skulle alltså betyda att om man bara tar nattvarden regelbundet så är nog Gud nöjd med oss… Men det är inte Jesu budskap! Nej, Bibeln är mycket klar över att det bara är tron på Jesus som befriar från synd. Bara Jesus dyrbara blod som en gång för alla utgjöts på Golgatas kors kan frälsa en syndare och ge oss liv. Ingenting annat! Ritualer kan inte frälsa oss! Inte nattvarden heller! Det krävs en sinnesändring!

Det finns dessutom en annan viktig orsak. Judarna fick aldrig äta blod. Apg.15:20 bekräftar att detta bud gäller alltjämt. Att dricka Jesu blod kan därför aldrig menats bokstavligt. Vattnet som Jesus menade då han pratade med kvinnan vid brunnen (Joh.4) var heller inte något fysiskt vatten utan en bild på livet som vi får när vi tror på honom.


Vi ser även i övrigt att ”liv” hänger ihop med Guds Ord. Jesus citerar GT när han säger: ” Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Mt.6:4. Vi som är troende behöver liksom ”äta” Guds Ord, ständigt begrunda och leva med detta. Ordet behöver hela tiden förnya våra liv, så att vi blir Kristuslika.
Joh.6:57 säger ”den som äter mig, ska leva” och ordet ”äter” betyder här bokstavligt tugga, något som här ska uppfattas som något kontinuerligt. Det betyder att vi ständigt behöver mata oss med honom själv, med hans Ord för att kunna leva Livet med stort ”L”. Paulus skriver: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” (Gal.2:20)

Livet – att äta Jesu kött och dricka Jesu blod - handlar alltså om att vi behöver leva i en full livsgemenskap med honom. Berättelsen om vinstocken (Joh.15) ger egentligen samma bild. Jag behöver leva i gemenskap med Jesus genom en fast förankrad tro på honom och hans verk på Golgata, och förstå att jag inte kan göra någonting (som förbliver) utan honom. Han själv måste bli mitt liv, dock i andlig mening, inte fysiskt!


Naturligtvis ger också nattvarden uttryck för denna tanke. Att tro att nattvardens bröd och vin i självaste ögonblick skulle ändras till Jesu kropp och blod är en tanke som är totalt främmande för Bibelns tankar och hänger helt och hållet på ett hellenistiskt sätt att argumentera sig till denna tolkning. Tanken att man skulle äta Jesu fysiska kropp och dricka hans fysiska blod är en absurd tanke som inte på något sätt bekräftas av Bibelns helhetstänkande.

Att dela nattvarden – något som kan göras av vilken troende som helst – är en påminnelsemåltid, där vi troende stannar upp inför det Jesus gjorde för oss på korset. Vi äter och dricker tillsammans och ger uttryck för vår tacksamhet i (personliga) böner och sånger. Hebreerbrevet säger. ” Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.” (13:15). I all enkelhet kan varje troende gemenskap göra detta, anser jag!

söndag 20 januari 2008

Marias känslor och tro

Läs även inläggen 1 2 och 3 om Maria

Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud.” Luk.1:30

Gud förstår hennes känslor…
Ängeln som står där framför Maria inte bara drar igång sitt budskap. Ängeln märker av att Maria blivit förskräckt och uppmuntrar henne. Om en ängel lägger märke till hennes känslor skulle inte Gud som skapat både ängeln och människan göra det ännu mer? Och om detta gäller henne, skulle inte detta gälla även dig och mig om vi är älskade gudsbarn? Och det är vi ju!

Henok och Maria hade något gemensamt …
Det finns en person till som funnit nåd hos Gud: det var Henok! Han levde långt före Maria. Hebreerbrevet (11:5) skriver att han genom tro hade behagat Gud och på så sätt funnit nåd*) hos Gud. Tänk nu på att det inte ens är möjligt att behaga Gud*) utan tro, fortsätter Hebreerbrevet. Henok trodde alltså på det Gud hade sagt till honom. Hur och på vilket sätt det vet vi inget om. Om nu samma egenskap (tro) verkade finnas hos Maria, då måste det betyda att Maria var en flicka som trodde på Herren, trodde på hans Ord. Det betyder att hon på den tiden trodde på torahns (moseböckerna) och profeternas, alltså på GT's tillförlitlighet. Det gjorde hon redan innan ängeln mötte henne i hennes hus. Det är något stort!! Samtidigt också enkelt och uppmuntrande! Alla vi kan och får ju behaga Gud genom att tro hans Ord. I Marias fall fick det dessutom utomordentligt stora konsekvenser! Hon blev som enkel flicka mor till Jesus som skulle komma för att frälsa världen....

*) ”att finna nåd” och ”att behaga” är samma ord i grekiskan.

Fråga: man kan tycka att Maria vann jackpot genom att bli mor till Jesus. Hur bedömer du dina egna chanser att vinna i det här sammanhanget...?
Läs också inlägg 5 om Maria

torsdag 17 januari 2008

Räcker det med tro eller ska en även vara döpt?

Fortsättning på frågan om man ska vara döpt för att vara ett gudsbarn

I förra inlägget har jag poängterat att dopet inte är avgörande för att kunna vara ett gudsbarn. Men frågan är naturligtvis också om jag har en grund för denna tanken. Vad säger bibeln?

Jag börjar med Mark.16:16 "Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd". Många tycker sig kunna avfärda mina tankar just på grund av denna vers. Det finns dock en hel del bibelverser där inte dopet krävs för att bli frälst. Om man dessutom tittar på den versen i Mk.16 så står det på slutet "men den som inte tror skall bli fördömd". Det står inte samma sak om den som inte blir döpt.

Är inte dopet viktigt då? Jesus själv ger oss ju order om att döpa nya lärjungar? Jo, dopet är viktigt för den som tror! Den som tror ska också bli döpt, dopet är som ringen på den giftes ringfinger. Man kan dock vara gift utan att ha en ring på fingret. Men inte kan man väl vända på saken? Man är ju inte gift bara därför att man har en ring på fingret! Likadant är det med dopet. Det är ett yttre tecken på att man vill tillhöra Herren som dog för en. Rövaren på korset hann aldrig bli döpt, men visst blev han ett guds barn när han i all enkelhet vände sig till Jesus. Ingen som vänder sig till honom och erkänner att vara i behov av Guds nåd stöter han bort! Därför tror jag att dopet i bibeln först o främst ska betraktas som en bekräftelse på något som hänt inuti.

1 Petr.1:22-23 säger: "Ni har renat era själar genom att lyda sanningen ... Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består." Detta bekräftas också av Jesus i samtalet med Nikodemus (Joh.3).

Det finns en del fler bibelställen som klargör att själva frälsningsfrågan avgörs av enbart tro :

Apg.2:21 säger så här. "Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst".

Fångvaktaren frågar Paulus och Silas i Apg 16: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" "De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." (16:30,31). Visst blev de döpta sen också, men avgörande var tydligen själva tron!

Rom.10:9,10 säger tydligt: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."

Paulus skriver också till Timoteus: "och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus."

Till Titus skriver Paulus: "frälste han oss, ... genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande" (3:5) Men är inte det badet här tecken på dopet då? kan man undra. Läs här: "Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse," 1 Petr.3:21. Här poängteras att personen i fråga redan har ett gott samvete (genom tron) och utifrån detta bekänner sin tro genom en offentlig överlåtelsehandling.

Självklart ska en person som kommit till tro också låta döpa sig. Det är ett viktigt tecken på vår tro och Jesus vår Herre vill att vi gör så, men ändå är inte dopet avgörande för vår frälsning. Det är dock tron!

söndag 13 januari 2008

Har vi skäl att tro på bibeln?

Hur ska man kunna tro på en sådan gammal bok som Bibeln?
Och hur vet man om Jesus verkligen levde och gjorde det det skrivs om i bibeln?
Kan det verkligen ha hänt det som står i bibeln? Frågorna är många! Och alla har vi nog en del fler frågor därutöver.

Hur vet vi förresten att det var Michelangelo som målade Sixtinska kapellet? Eller hur vet vi att Napoleon förlorade slaget vid Waterloo (1815)? Det står i historieböckerna!

Det är mycket som händer idag som vi antar har hänt, därför att det står i tidningen, därför att det pratas om det på radion. Men kan vi vara säker på det då?
Många anser nog att de förstnämnda exemplen är mer tillförlitliga fakta än det vi hör på radion eller läser i tidningen om t.ex. saker som hänt i Irak. Nyheter kan ju vara rätt så färgade av förmedlarens uppfattningar, eller hur?

Hur ligger det till med gamla egentligen? Hur tillförlitliga är t.ex. beskrivningen om Caesars galliska krig (år 58-50 f Kr.). Enligt F.F. Bruce finns det ca 20 beskrivningar kvar om Caesars galliska krig. De äldsta är från ca 900 e Kr. Det ligger alltså 950 år mellan det som hände och källan som beskriver händelserna i fråga. Det är ganska lång tid emellan, men tvivlar vi på att det verkligen hänt det det står? Antagligen inte!

Tittar vi nu på fakta om bibeln då ser det ut så här: Bibeln skrevs år 40 - 100 e kr. Vetenskapen förfogar i nuläget över mer än 5000 fragment av Nya Testamentet från första halvan på etthundratalet. Bilden bredvid visar det äldsta NT-fragmentet från år 130. Äldsta Nya Testamentet som komplett exemplar finns kvar från år 350. Därutöver har både Tacitus, en romersk historiker, och Josefus, en judisk historiker, skrivit om Jesus och det som hänt kring hans person.

Så visst finns det anledning att tro på att det som står i bibeln är sant, om du nu tror på berättelsen om Caesars Galliska krig, eller hur?

Reagera gärna!

onsdag 9 januari 2008

Måste man vara döpt för att vara ett gudsbarn?

Den frågan har sysselsatt många!
Hur man försöker få svar på frågan avslöjer mycket!
Många tror att frälsningen hänger på om man är döpt eller ej. Men tänk nu på konsekvensen av denna tanke! Ska vi tro att Gud bedömer en människas eviga framtid utifrån frågan om man varit med om en rituell handling? "Det här barnet är inte döpt, så det går förlorat och får inte komma till himlen, men det där barnet blev döpt, så hon får leva hos Gud i all evighet...." Tror vi verkligen det? Hur rimligt låter det? Och om du läser bibeln möter du då en Gud som tänker så? Inte jag!
Jag är dock övertygad om att många trott att bara mitt barn är döpt så kommer det nog till himlen. På så sätt har nog en hel del föräldrar, kanske speciellt förr varit oroliga när barnet insjuknat medan det fortfarande var odöpt. När sen risken blivit överhängande att barnet skulle dö inomkort då har det varit viktigt att ringa prästen för att så fort som möjligt få dopet avklarat, för tänk om barnet skulle dö odöpt.... Låter hemskt tycker jag! Återigen: har du lärt känna gud på det viset?

Kan det vara så att barndopets betoning varit ett sätt att få våra förfäder att bestämma sig att gå med i kyrkan för att få sina barn döpta? Är gud intresserad av statistik som en annan företagsledare?

fortsättning följer... här

måndag 7 januari 2008

Bättre och sämre gudsbarn...

Ibland så kan man undra om Gud betraktar det ena gudsbarnet som bättre eller sämre än något annat. I alla fall så är det lätt att jämföra sig själv med andra och tycker man lätt att man betraktas som bättre eller också sämre barn. Är det riktigt att tänka så? Jag tror inte det! Vad tycker vi om en far som skiljer på sina barn på det sättet? Vad tycker vi om en pappa som har sina älsklingsbarn? Vad ger detta för signaler till barn som inte råkar vara älsklingsbarnet? Det finns även i bibeln exempel på pappor som gjorde skillnad på sina barn, men det har bara orsakat elände!
Tänk på Isak som föredrog Esau framför Jakob, därför att han hade smak för vilt och Esau var ju jägare. Stackars Jakob, men inte blev det väl så mycket bättre för att hans mamma föredrog honom över Esau som motvikt? Och vad hände när Jakob var stor och hade många barn själv? Då gör han samma sak! Han tyckte bättre om Josef än om de andra bröderna och gav honom ett mycket vackert och kostsamt klädesplagg. Och visst förde även detta mycket elände med sig! Nej, vilken tur att inte Gud är sådan! Gud är som Fadern av den förlorade sonen! Han älskade bägge söner lika mycket fast den ene hade lämnat Fadern. Det viktigaste är så klart att vi vänder oss mot Gud, vi behöver omvända oss till Honom och när vi gör det då börjar vi lyssna på det Han säger i sitt Ord.
Vi behöver aldrig vara rädd att bli av med vårt barnaskap. Ingen sund förälder nekar ett barn sitt barnaskap. Det vore hemskt. Så gör inte Gud heller!

söndag 6 januari 2008

En benådad Maria

Läs även del 1 och 2 om Maria

"Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig*), du benådade. Herren är med dig." Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda." Luk.1:28,29
*) de flesta översättningar har "var hälsad!"

Maria befann sig tydligen i sitt hem och man får väl intrycket att hon var själv när ängeln kom in i hemmet. Ängeln Gabriel har en hälsning från Gud till henne. Hälsningen hon får kan man översätta både med "var hälsad" och med "gläd dig". *)
*) Ängeln har förmodligen talat på arameiska och antagligen hälsad med "shalom", det fantastiska ordet där först och främst frid med Gud ingår men även frid samt fred på alla andra livsområden!

En enastående hälsning
Vi alla blir oftast glada när någon tänkt speciellt på oss och låter oss veta detta genom en hälsning. Här är det Gud själv som har tänkt på Maria. Guds tankar för glädje med sig. Gud är ju kärlek!
Varför ska Maria vara glad då? Jo ängeln kallar henne för en "benådade". Och omedelbart därpå följer orden "Herren är med dig".
Det är stora ord! Speciellt därför att Gud själv uttalar sådana ord om henne! Mig veterligen finns det inte en enda människa förutom just Maria som fått höra de orden riktas till sig personligen! Det måste varit överväldigande att höra sådana ord riktas mot sig.

Samma grundord "benådade" används bara en gång till i nya testamentet, nämligen där Paulus skriver att Efesierna är benådade i Kristus Jesus för att kunna stå heliga och fläckfria inför Gud (Ef.1) Detta gäller dock inte bara Efesierna utan alla Jesustroende!
Det vet vi naturligtvis inte genom en ängel utan genom att Jesus har talat om detta för Paulus som i sin tur får skriva detta till Efesierna och indirekt också till oss! Vi som har tagit emot Jesus som vår Herre och frälsare är alltså också benådade! Naturligtvis ingår Maria i denna nåd också hon!

Maria, varför är du så förskräckt?
Sådana ord borde väl inte vara orsak till att bli rädd eller hur? Jag har tänkt över detta och kom på två helt olika orsaker.

För det första ...
är det naturligtvis inte en liten sak att plötsligt få se en ängel i ditt rum. Vem skulle inte bli förskräckt?

För det andra...
Orden "Herren är med dig" finns med bara fyra gånger i bibeln, men bara en gång till var det en ängel som förmedlade de orden! Det var till Gideon, då han klappade ut vete i vinpressen för att gömma det för midjaniterna. Gideon fick då ett viktigt uppdrag att befria Israel från midjaniterna.
Hon kände säkert till denna berättelse och anade kanske att även hon skulle ett viktigt uppdrag! Så det är inte underligt att hon känner sig förskräckt, fast ängeln i och för sig sa så oerhört betydelsefulla ord. Hon undrar bara vad ängeln kommer att säga mer. Om det blir ett uppdrag, kommer hon då att klara av det?

Två frågor till dig:


1. Vilken nåd är större: nåden som Maria fick eller den vi alla får i Ef.1:6 (se ovan)? varför?
2. Hur tror du en ängel ser ut?
Läs även inlägg 4 om Maria