måndag 24 december 2007

Ängel möter flicka ...

Läs även inlägg 1 om Maria

I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.Luk.1:26


ett historiskt möte ....
Här ser vi hur Lukas med noggrannhet antecknar att Gabriel i sjätte månaden av Elisabets havandeskap visade sig för Maria, där hon bodde i Nasaret i Galileen. Detta är inte bara någon ”Det var en gång”-saga. Tid och plats är tydligt registrerade. Det har hänt i historien på ett visst datum och på en geografisk plats att Gud sände sin ängel Gabriel till en jungfru. Lägg märke till att ängeln inte skickades till Josef, inte heller till hennes pappa – hon måste ha varit ung och fortfarande bott hemma hos sina föräldrar – men till henne själv. Vilken oerhörd betydelse att som ung flicka få ett direkt budskap från Gud genom sin ängel! Vilken kung, president eller hög uppsatt person skulle gå tillväga på det sättet? Men Gud gör så!

.... mellan en märkvärdig ängel och en enkel flicka
Gabriel var heller inte vem som helst! något som han förklarade ett halv år tidigare för Sakarias när han sa: ”Jag är Gabriel som står inför Gud”! Gud såg Maria! Han skickade en mäktig ängel till henne med ett budskap. Gud talar till oss oansenliga människor!! Till en oansenlig jungfru i en oansenlig liten stad! Nasaret omnämns ingenstans i GT, kunde därför inte ha någon betydelse alls i profetisk mening, men det har det, trots allt!
Vi kan heller inte finna något om att Maria själv skulle haft en märkvärdig härkomst. Hon måste ha varit en enkel flicka, säkert inget märkvärdigt på den tiden. Vi läser här inget om något hon skulle ha presterat. Ingenting! Gud handlar genom sin nåd. Samtidigt är det inte utan betydelse att det står om henne att hon är jungfru, även om detta säkert var ganska normalt på den tiden. Senare i berättelsen ser vi också hennes överlåtelse. Hon är därför säkert också en gudfruktig flicka.

Här i texten får hon liksom sin identitet genom att vara trolovad med en ättling till David. Det är därför att hon snart får ett så oerhört betydelsefullt budskap.

Hon heter Maria = Mirjam som betyder ”älskad av …” eller ”efterlängtat barn”. Hon var ett efterlängtat barn även i guds ögon. Genom denna enkla jungfrun skulle Gud genomföra sin plan om Messias födelse.
Kompletera gärna med tankar kring just de här verserna i en kommentar! Läs även inlägg 3 om Maria

söndag 23 december 2007

Om Maria, Jesu mor...

Det är oerhört ledsamt att Maria (Mirjam), Jesu moder, har hamnat näst intill i total skymundan inom vissa delar av kyrkan, kanske som reaktion på viss överbetoning annanstans. Det kan väl aldrig vara meningen.

Talar protestanter om Maria då är det mest på ett negativt sätt för att protestera mot vad katoliker tror om henne. Detta betyder dock att bibelns tankar om Maria inte får den plats som de borde få. Hela Skriften är dock utandad av Gud och nyttig till undervisning ... och till fostran i rättfärdighet; 2 Tim.3:16!

Jag börjar i Matteus...
Matteusevangeliet som ju är evangeliet där Jesus visas främst som den Messiaskungen, inriktar sig speciellt på Judarna för att klargöra att Jesus ÄR Messias, som ju var så efterlängtad av Judarna.

Matteus skriver inte så utförligt om Maria som Lukas och Johannes gör. All fokus ligger på Kungen. Det är nog så det ska vara.

Matt.1:1 Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. 2 Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder…..
Matt 1:16 och Jakob födde Josef,
Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.


Allt börjar med kungens släkttavla. Det är lätt att hoppa över en släkttavla, som ointressant, .... men den finns med i Guds plan och har stpr betydelse! Läser man noggrant så hittar man viktiga saker att lägga märke till. Så står det i verserna 2 tom 15 att det är män som födde en son som i sin tur födde en son osv.. 15 verser på rad. Men i vers 16 blir det annorlunda. Josef nämns här inte som den som födde. Nej, han omnämns som Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus, (grekiska ordet för Messias som betyder ”den smorde”).
Varför kallas han så? Jo, han är den efterlängtade Messias, den smorde kungen.

Här är det inte Maria som är Josefs hustru, utan tvärtom: Josef som är Marias man. Hon erkänns fullständigt som den person som fick föda honom som är historiens centrum, han som i sista bibelboken avslöjas att vara herrernas Herre och konungarnas Konung.

Du som läst så här långt: kommer du på fler tankar om Maria utifrån just den här bibelversen? Skriv de gärna i en kommentar! Välkommen! Läs även inlägg 2 om Maria

lördag 8 december 2007

Vem är klippan ? (2)

Detta är fortsättningen på "Vem är klippan ? (1)

Jag citerar återigen verserna i Matt.16-20
”Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" 16 Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17 Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen." 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.”

Katoliker som läser de här verserna brukar hävda : det här kan inte vara svårt. Det är bara att läsa rätt och slätt vad som står och då menar de att Jesus kallar Petrus en klippa som Han ska bygga församlingen på.
Många protestanter har sedan 1600-talet försökt att dementera en sådan tolkning för att den känns fel, speciellt påve-ordningen som följd av denna tolkning. De tolkar klippan som Jesus Kristus själv.
Jag vill försöka nudda vid bägge tolkningar.

1. Klippan är Petrus
Jesus ska bygga sin församling på Petrus. Det kan kännas märkligt för Petrus är väl inte aposteln man känner mest förtroende för när man läser evangelierna. Han är pratglad, har lätt för att säga saker utan först ha tänkt (lätt för oss att säga så här i efterhand!), han förnekar Jesus tre gånger. Nej, Petrus passar inte speciellt bra i mallen som vi format av en typisk förstklassig kristen, eller hur? Men, är det inte Guds nåd som på det sättet träder fram? Så, det är bara något oerhört hoppingivande! Tänk hur Gud kan förändra en människa! Och hände inte samma ska med brushuvudet Mose om vilken vi vet att han kallades jordens ödmjukaste människa? Detta problem är alltså inget vi verkligen behöver bry oss om.
Något som också talar för det är att Jesus säger: Jag ska ge ”dig” - singularis -himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlen…. Det är inte lite det!! Det är tankar som inte är helt enkla att förstå och kräver noggrant övervägande.

Sen kan man ställa en del frågor i det här sammanhanget.
Salig är du, Simon. Är de andra mindre saliga?
Vad betyder: ”JAG” ska bygga? Vad menar Han med det?
Är det bara Petrus som är klippan, som kan binda? Är det bara han som har nycklarna?

2. Klippan är Kristus själv
När Jesus berättar hur Han ska bygga sin församling talar Han inte längre om Petros utan använder ordet Petra. Petra betyder ”en klippa”. Petros betraktas då som en sten huggen ur klippan. Ordet som Petrus fick förmedlat genom Gud om Jesus Messias, den levande Guds Son skulle vara grunden för kyrkan. Jesus, själva Guds Ord är då själv klippan som hela församlingshuset byggs på. Detta kommer överens med ett annat ord i 1 Kor.10:3 ” och den klippan var Kristus”. Man också tänka på Matt.7:24 ” Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.” Även där förstår man att det är Kristus som är klippan!
Besvaras ovanstående frågor annorlunda utifrån detta synsätt?

Inbjudan till en personlig kommentar med följande restriktioner:
- Tolka själv! Tänk själv!
- Motivera gärna varför du tycker att en viss tolkning är berättigad, men motivera med Skriftord, inte med utombibliska tankar.
- Svar med bara länkar tas bort!

fredag 7 december 2007

mina åsikter och en nallebjörn

Tror att det är mänskligt att söka sanning som passar oss. Sanning som bekräftar våra åsikter, som bekräftar att vi har rätt. Vi är oftast så förtjusta i våra egna uppfattningar att vi är beredda att strida för dem. Det sista brukar innehålla också att vi gärna förklarar för andra hur vi tänkar. För tänk den saliga tanken att våra läsare blir övertygade att vi faktiskt har rätt och bekräftar detta genom tydligt bifall! Finns det något bättre? Knappast, va? Det spelar nog ingen roll om vi är protestanter, ortodoxa, pingstvänner, katoliker, baptister, plymouthbröder eller vad vi nu alla kan ha för bakgrund.

Dessutom är det det vi tycker just nu vad som gäller. För några år(tionden) hade vi kanske lite andra tankar men dem har vi kunnat förbättra och det vi tycker just nu det förkunnar vi för alla som bara vill höra eller - i bloggarnas värld - vill läsa det. Rätt konstigt egentligen när man tänker efter. För tio femton år kämpade vi ju lika inbitet för våra åsikter fast de var aningen eller mer annorlunda än dem vi hyllar nu. Frågan som omedelbart tränger sig på är naturligtvis hur det kommer att se ut om återigen tio femton år? Vilka tankar är det då som är de rätta? Dem som jag hade för tio år, tankarna jag har nu eller dem om tio femton år......?

När jag upptäckte detta i mitt eget liv - det är faktiskt så där tio år sedan - började jag förstå lite gran av det predikaren sa för så där 3000 år sen: "Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind." (2:17).
Kanske detta jagande efter rätt insikt också var ett jagande efter vind. Även om det gäller än så kristna insikter! Det är då även ordet om att kunskapen ska förgå och att vår kunskap i nuläget aldrig kommer längre än ett förstående till "en del". (1 Kor.13:7,8) Denna sidan evigheten kommer vi nog aldrig att kunna greppa kunskapets helhet! Vi kommer alltid att behöva lyssna på andra, tacka för det Guds Ande har gett dem för att betjäna mig och andra, för att vi tillsammans ska växa upp i förundran om vem vår Herre Jesus Kristus och Gud Fadern är. Men tro inte att det är tankens spetsfundigheter som du betjänar andra med, det bästa är det som är ett enkelt och anspråkslöst begrundande! Glädjen ligger i att få lära känna Jesus och Fadern mer och mer och bejubla dem på grund av hurdana de är i gränslös kärlek, vishet, makt och nåd.
Då liksom försvinner detta enträgna och mödosamma strävande efter "mer kunskap" som ibland kan få samma avgudsegenskaper som "mer-pengar-längtan". Det är själva källan som är målet, inte din och min vattenbehållare som vi beskyddar som om det gällde våra liv.

Tänk på flickan som bara inte kunde skillja sig från sin nallebjörn men på grund av en allvarlig sjukdom snart skulle dö. Hon frågade sina föräldrar om hon kunde få ta med sig nallebjörnen in i himlen. Föräldrarna ville inte göra henne ledsen och svarade: du får fråga Jesus själv när du kommer till himlen... Flickan dog och när hon närmade sig himlens port tryckte hon nallebjörnen tätt intill sig och frågade ängeln hon mötte om hon fick behålla nallebjörnen. Ängeln log men svarade likadant som hennes föräldrar: Fråga Jesus själv, där kommer Han.... Flickan tittade och såg hur Jesus kom och sprang emot henne. Flickans ögon började stråla som de aldrig gjort förut. Hon sprang emot sin älskade vän. Nallebjörnen tappade hon hos ängeln när hon fått se Jesus. Den låg där kvarglömd. Hon tänkte inte längre på den.....

måndag 3 december 2007

Vem är klippan ? (1)

Det diskuteras en hel del kring den gamla frågan vem som menas med klippan i Matt.16:18 det det står i sitt sammanhang: ” Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" 16 Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17 Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen." 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.”

Oj vad det har bråkats om det här! Låt mig få börja säga att verserna inte är helt enkla att förstå. Att en del anser att här finns grunden till RKK’s tankar om påven är inte helt obegripligt. Att en hel del andra samtidigt tycker att det var väl att ta i är heller inte HELT obegripligt.
Alla vi som läser tolkar och ingen har företrädesrätten när det gäller att tolka Skriften.
Paulus skriver i sin kärlekssång (1 Kor.13) : ” Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.” Bland annat därför längtar jag att få möta min Herre i luften tillsammans med er …
För oj vad jobbigt det är att bara förstå till en del!! MEN säger Paulus i samma kapitel ” om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, …. men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” (vs2).
Därför kära syskon av olika kyrkotillhörighet låt oss försöka se Kristus i varandra. Enbart när vi gör det, behöver vi inte vara rädda att samtala kring svåra ämnen som t.ex. frågan ”Vem är klippan?”. Vår gamla natur vill ha rätt! MEN genom tron på kristi offer har vi blivit en ny människa! (2 Kor.5:17)

I romarbrevet 14 skriver samma Paulus: ”Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. 4 Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.” (3,4)
Visst, …. och så kommer invändningen ”men villolärorna då”? Lyssna på Johannes!
Han skriver sina (Guds!) visa ord: ” Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. 4 Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen.”

Låt oss leva efter orden från Ef.4:2-6 : ” Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.” Det är DÅ vi lever värdigt (1)!

Vi behöver inte skapa enheten: den FINNS! Men vi ska bevara den! Alla vi som tillhör Jesus Kristus har döpts i anden till en enda kropp (1 Kor.12:13).
Låt oss tacka Fadern för detta genom Jesus Kristus, vår Herre!
Alla ni som inte tillhör Jesus Kristus, stanna här! Ni kan få samma glädje som vi!

Ursäkta … om klippan läser ni snarast i del 2 ;=)

lördag 1 december 2007

Ber vi till Jesus eller till Fadern?

Vem ber du till? Det är interessant att lyssna på hur människor tilltalar Gud i olika sammanhang. Det som jag hör mest i min omgivning är "Käre Jesus" och "Käre gode Gud". I andra sammanhang kan det säkert vara olika; det vet jag bara inte. Det är nog inte så många kanske som funderar över hur man ska tilltala Gud. Konstigt egentligen. Knappast någon skulle väl låta bli att vara noga med hur man ska tilltala kungen.

Varför jag tar upp det här? Jo, när lärjungarna ber Jesus om att lära dem att be så börjar ju Jesus med "Fader vår". I det sammanhanget säger Han alltså att vi ska be fadern: "när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."(Mat.6:6)

På annan plats står det: "för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn." (Joh.15:16). Även breven visar hur Fadern åkallas: "ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" (Rom.8:15). Se även Rom.15:6.

Ef.2:18: "Ty genom honom (JC) har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern." och 3:14: "Därför böjer jag mina knän för Fadern," 5:20 : "Tacka alltid vår Gud och Fader för allt" och Fil.4:20 säger: "Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen."

Jakob skriver om tungan: "Med den välsignar vi Herren och Fadern". Petrus skriver i sitt första brev: "Om ni ropar "Fader" till honom..." (3:9). Ändå har jag hoppat över några ställen.

Hur ofta uppmanas det till att be till Jesus då? Faktiskt inte en enda gång!! Visst är det märkligt? Då kan man ju undra om det skulle vara fel att be till Jesus eller att tacka honom. Vissa tycker ju det, bl.a. Jehovas Vittnen, men även Messianska Föreningen Shalom (se den mycket utförliga dialogen med deras ordförande här).

Ja, vad ska man säga då? Har alla böner som vi sänt till Jesus försvunnit i tomma intet? Nej, det tror väl ingen, hoppas jag. Jag är övertygad om att en uppriktig bön når fram till Gud Fadern även om vi ber till Jesus eller till den Heilige Ande. Fadern i himlen är ju inte sämre än en jordisk far! Samtidigt tror jag ändå att vi gör bäst att vända oss till vår himmelska Far när det gäller våra olika behov. Det uppmanar Bibeln oss till. Själv brukar jag be till Gud Fadern när det gäller sånt jag gärna vill ska hända, egna och andras behov, svårigheter och sådant. Men jag pratar också med Jesus, som ju är min Herre. Jag är ju hans tjänare. Det vore väl bra konstigt om man inte skulle kunna få prata med sin Herre, eller hur? Och skulle jag inte kunna få lova och prisa Honom för att Han offrade sitt liv för mig på Golgatas kors? Däremot när det gäller mina personliga och andras behov så vänder jag mig till Fadern.

När jag letade i min bibel så hittade jag följande bibelställen om bön till Jesus som jag nämner här och kommenterar kort:
Joh.14:13,14 "Och vad ni än ber om i mitt namn, skall JAG (Jesus) göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall JAG göra det." Här ser man alltså att även om vi ber till Gud (Fadern) så svarar Jesus!

I 2 Kor.12:8,9 står om Paulus : "Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Det är troligt att Paulus bad till Jesus som ju ofta kallas för Herre.

1 Thess.3:10,11 "Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er .. Måtte vår Gud och Fader själv OCH vår Herre Jesus leda vår resväg till er." I svaret omnämns Fadern och Jesus jämnställd som bönbesvarare! Detta bevisar alltså att Fadern och Jesus är två sidor utav samma Gud.

Till sist tänker jag på Paulus i Apg 9. där han möter Jesus på väg till Damaskus. Ungefär samtidigt vänder sig Jesus till Ananias i Damaskus och vill att han ska hjälpa Paulus (som hette Saulus innan). Ananias svarar Jesus: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som ÅKALLAR DITT NAMN." Här är det mycket klart att de troende alltså åkallade Jesus och inte bara Fadern. Läs fortsättningen och se att Ananias verkligen talade om Jesus, inte om Gud Fadern i det här fallet: "Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, HERREN JESUS som visade sig för dig på vägen hit, HAN HAR SÄNT MIG".
Vi får ständigt vara i kontakt med Gud, både med Fadern och Sonen!

Men hur är det med den helige Ande då. Ska vi be den helige Ande om något? Här svarar jag faktiskt lite annorlunda! Inte att jag tror att bön inte når fram om man ber till den heilige Ande, MEN ... i Skriften finns - så långt jag vet - inte den minsta antydning att troende bad direkt till den helige Ande! Det gör att jag heller inte gör det. Den helige Ande pekar ju ständigt på Jesus och drar aldrig någon uppmärksamhet till sig själv. Låt oss följa detta exempel!