tisdag 12 maj 2009

Syndafallets upphovsman eller kvinna?


Det har redan skrivits stora mängder om syndafallet och speciellt
utifrån frågan om syndafallet verkligen var en historisk händelse. Denna fråga tar jag inte upp här. För mig är det självklart att syndafallet verkligen har inträffat.

Nyligen mötte jag frågan om det verkligen var Adam som ska betraktas som orsaken till problemen på jorden eller om det var Eva. Vad säger Bibeln om det? Denna enkla fråga är en bra utgångspunkt men samtidigt kan det ändå ge upphov till olika svar. Så enkelt är det. Ändå är det viktigt att hämta sitt svar i Bibeln. Egna fantasiprodukter som svar har jag inte mycket till övers för.

Betraktar man berättelsen i 1 Mos.3 där Mose nedtecknat syndafallet så finner vi att Eva utsattes för djävulens bedrägeri. Satans mål var att få Eva att misstro Gud och tänka negativt om honom. Satan lyckades att övertala Eva "och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt." (vs 6b) Kort och koncist.

Nu skriver Paulus i sitt första brev till Timoteus så här: "Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse." (2:14) Hon blev skyldig före Adam ser det ut som.

Rom.5:12 ff handlar just om syndafallets konsekvenser och det är viktigt att förstå hur denna del av Paulus grundläggande brev om synd, tro, försoning hänger ihop med syndafallet. Paulus ifrågasätter heller inte om syndafallet var ett faktum. Det var det helt enkelt och utan syndafall blir hans brev till romarna oförståeligt, vagt och betydelselöst.

Om vi ger oss i kast med det Bibeln säger om syndafallet så anser jag att det förhåller sig i enlighet med det som de troende genom seklerna alltid bekännt nämligen att det var Adam som var syndafallets upphovsman.

Nedanför ger jag fem argument för det.

För det första: Inte förrän också Adam hade ätit av den förbjudna frukten läser vi: “öppnades ögonen på de båda, och de märkte att de var nakna”. Det händer alltså inte direkt när Eva åt frukten utan först efter att också Adam åt den.

För det andra: “Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams” Rom 5:14 Evas överträdelse omnämns inte utan Adam som syndade på ett annorlunda sätt som alla vi andra som kom efter honom. Det var Adam som hade ansvaret! Detta framgår också utifrån hur Gud talar först och enbart till Adam. Inte förrän Adam skyllt ifrån sig vänder sig Gud till Eva.

För det tredje: 1 Mos.3:17 säger: “Till Adam sade han: “Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull.” Adams synd var tydligen enligt det Gud själv sa till honom att han lyssnat på sin hustru som tydligen övertygat honom att också äta av den förbjudna frukten. Han föredrog sin hustrus ord före Guds ord som han nu valde bort. Det var alltså olydnadens synd! Se följande punkt!

För det fjärde: ” Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad...” Rom.5:19 Evas olydnad? Nej, helt klart Adams! Även om Evas handling räknas som överträdelse (se ovan) så räknas hon in i Adam och det är i honom som vi alla dör (5:15)! Det är som barnet som krossar ett fönster hos grannen men föräldern står ansvarig! Så är det med Eva här också! Gud hade talat till Adam, inte till Eva om att inte äta av frukten! Därför är det enbart han som står skyldig som trots Guds ord ätit av frukten!

För det femte: Rom.5:12-21 talar utan tvekan om Adam och Kristus. Det blir redan klart i vers 14 (se ovan) Paulus fortsätter med att säga “Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, (vs 15) ... “Domen kom genom en enda (Adam) och drog med sig fördömelse.”... “Ty om en endas (Adams) fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende” (17)... “Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor” (vs 18)... “Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad” (vs 19).


Välkommen med synpunkter!

torsdag 9 april 2009

Jesus största chefsfloppar?


E24 fanns idag en artikel om Jesus som chef och han ansågs inte vara så väldigt lyckad även om jag anar lite humor ibland. Det var i alla fall roligt att läsa samtidigt som det också blev anledning till att ge belägg för kanske lite andra vinklingar... Om jag lyckats med mina kommentarer som jag återger härunder får väl läsaren avgöra!

  1. Judas var en felrekrytering
    ”Felrekrytering” är som beskrivning betraktat närmast en underdrift när det i
    efterhand står klart att rekryten i viss utsträckning kan hållas ansvarig för chefens död. Att verka för ömsesidigt utklarade förväntningar och säkerställa den nyanställdes lojalitet och moraliska rättsnöre torde vara en förutsättning för en framgångsrik rekrytering. Här bet Jesus i gräset.

Ytligt kan det se ut så, men redan 1000 år tidigare hade David uttalat en profetisk psalm (41:10) om hur det skulle gå för Messias: ”Också min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig.” Den versen betraktas allmänt som åsyftar händelsen under påskmåltiden (Joh.13:18 ff) Jesus gjorde inget utan att han pratade om det i bön med Gud Fadern. Jesus visste att han skulle bli förrådd av en av sina lärjungar. Trots det har inte Jesus behandlat honom illa för det! Tänk vilken chef! Han visste att allt var i Gud Faderns hand! Så här tryggt får även kristentroende leva!

  1. Jobbet slukade all hans tid
    Även om arbetarrörelsen för 2000 år sedan inte nått samma grad av samordning som idag, ligger det nära till hans att tro att missionärsförbundet hade förespråkat kortare arbetsveckor. Tempot var högt i kristendomens ledningsgrupp och, som tidningen Chef påpekar, Jesus var värst av alla.

Jesus var mycket väl medveten om den viktiga livsuppgiften han hade att utföra. Ingen annan hade kunnat göra det han gjorde! För att vara till välsignelse och rädda många människor var han beredd att ställa sitt liv till Guds förfogande. Vid vissa tillfällen drog han sig dock tillbaka med sina lärjungar för att vila en stund. När det dessutom "brinner i knutarna" är väl alla räddningsarbetare beredda att ge järnet och inte bry sig allt för mycket om antalet arbetstimmar! Det gäller ju liv! Jesus gav järnet som ingen annan! Och på påskfesten en dag före sin död var han beredd att betjäna sina lärjungar och tvättade deras svettiga fötter! Joh.13och förberedde dem för det som väntade... Tänk vilken chef!

  1. Ledningsgruppen var enkönad
    Var fanns Feministiskt Initiativ och Kollegiet för svensk bolagsstyrning när de verkligen behövdes? Gudrun Schyman hade kunnat köpa aktier i firma Kristendomen och vända ut och in på hela valberedningen. Istället befolkades ledningsgruppen av 12 karlar vars oberoende gentemot bolaget går att ifrågasätta.

Utifrån den kulturella situationen var det väldigt klokt att endast ha manliga lärjungar som efter hans uppståndelse skulle vittna om honom. Kvinnor godtogs inte som vittnen på den tiden!! Dock visade Jesus sig allraförst inför en kvinna som hade följt honom troget. Även under hans liv visade han att tog kvinnor på allvar och försvarade dem vid många tillfällen helt i strid med den kulturella seden! Kolla här följande exempel: Luk.13:10 ff, Joh.4:1-39, Joh.20:11-19,

  1. Han var otydlig
    Jesus talade aldrig ur skägget. Istället var han en visionär av rang, kanske likt it-missionären Jonas Birgersson. Men, som tidningen Chef påpekar, ”tänk så många århundrades religilösa konflikter som hade kunnat undvikas om Jesus rakt på sak hade sagt vad han menade istället för att ägna sig åt liknelser”. Ja, tänk.

Jesus berättar att han alls inte ville att bl.a en del sluga överstepräster skulle förstå vad han verkligen menade. (Luk.8:10) De ville bara utnyttja Jesus och tog inte alls hans ord på allvar. Det är fortfarande så att de som verkligen menar allvar i att lära känna honom lär sig att förstå honom med tiden även om det kan ta tid. Inte ens den lärde Nikodemus förstod sig ens på Jesus och Jesus förklarade att han behövde födas på nytt först för att kunna förstå! Joh.3 Detta gäller alltjämt! Den som i uppriktighet vänder sig till honom får upprättelse till sist oberoende av antalet misstag man begått! Tänk vilken vis chef!

  1. Han var lynnig
    Årsredovisningen, avlämnad i en hård rödskimrande pärm, lämnar åtskilliga vittnesmål om hur Jesus gick bärsärkargång bland sina fruktande undersåtar. ”Management by perkele” må tidvis ha fungerat i det finska näringslivet, men har i övrigt inte gått till historien som det mest effektiva av ledarskap.

Jesus var ingen mjäkig chef och visst har det hänt att Jesus sagt rakt på sak vad som behövde sägas. Han var dock aldrig oförskämt som här verkar påstås. Bärsärkagång kan väl endast tyda på den gången då han mycket ivrig visade hur Judarna hade gjort Guds hus till ett vanligt köpmanstorg fast det skulle hållas heligt. (Joh.2: 13 ff) När det var viktigt, visade han att han stod för det han gjorde!
När han vid ett annat tillfälle inte var välkommen i en stad så ville lärjungarna att eld från himlen skulle förtära invånarna men Jesus avvisade detta. (Luk.13) Han tillrättavisade dem och var beredd att gå vidare till nästa stad! Vilken tålamod han hade. Tänk att få ha en sådan chef!

  1. Avgången inte förberedd
    Att själv klä skott för mänsklighetens synder får dagens bonuspudlar att blekna. Denna okonventionella form av ansvarstagande var möjligen inte vad lärjungarna hade förväntat sig. Tvärtom hade följeslagarna sannolikt hoppats på långtgående politiska framsteg och kunde förvånat se på hur drömmen om hegemoni oväntat gick i graven – och återuppstod.

Jesus behövde aldrig göra någon pudel! Han blev avrättad för dina och mina synder och var aldrig ute efter egen fördel! Aldrig! Han hade dessutom förvarnat sina lärjungar flera gånger om att vägen till att vara Israels messias skulle gå genom avrättning! De hade dock svårt att ta in det budskapet. Kvällen innan han skulle avrättas tog han många timmar att samtala med sina lärjungar (Joh 13-17). Han lugnade dem genom att säga att de visserligen inte kunde förstå allt nu men att Guds ande skulle hjälpa dem att göra det senare. Till avslutning bad han en varm och innerlig bön till Gud precis innan han togs tillfånga. Och när han tillfångatogs sa Jesus till soldaterna: "Om ni nu söker mig, låt då dessa mina lärjungar gå bort obehindrat". Sen efter att han lät avrätta sig och begravdes visade han sig redan samma dag då han uppstod igen för sina lärjungar och fick dem att förstå bättre! Tänk vilken omtänksamhet. Tänk att få ha honom som chef!

  1. Han var inkonsekvent
    I sin tidiga karriär, skriver Chef, lät han sina helande krafter begränsas till sjuklingar av Israelisk börd. Han fick sedermera ge vika för sin filantropi när han vid tillfälle kom att bota en kananeisk flicka. Detta, kan det argumenteras, återspeglar antingen Jesus vacklande principer, eller ett genialiskt strategidrag på väg mot en globaliserad rörelse.

Han var visst konsekvent som han också pålyser kvinnan om att han kommit till bli sitt folk Israels Messias. Utifrån detta hade kvinnan ingen rätt att begära av honom att få sin flicka helad. Jesus visade dock barmhärtighet och ärar henne för sin ödmjuka envishet! Det som andra betraktar som inkonsekvens är inte alltid det. Det gäller att läsa vad som verkligen hände. Läs berättelsen själv i Matt.15:21-28. Tänk att ha att göra med en sådan chef!

  1. Han slarvade med skatten
    Liksom många ledare av rang var Jesus en skattesmitare. Till skillnad från Gudrun Schyman kunde Jesus i en försonande gest trolla fram ett silvermynt ur munnen på en fisk, vilket utjämnade underskottet på skattekontot. Det ska dock sägas att Jesus levde i en enkel verklighet. Hur hade det sett ut om han utöver tempelskatten ålades betala tv-avgifter och kapitalskatt? Hade gud betalat sociala avgifter till förmån för sitt språkrör på jorden? Hade Jesus efterlevandeskydd i sin tjänstepension?

Nej, Jesus uppfattade sig som Israels kung som ju av den anledningen inte skulle behöva betala skatt, men samtidigt var han beredd att än så länge underkasta sig överheten, medan han visade sin allmakt och gudomlighet då han sa att lärjungen skulle ta sitt metspö och fånga en fisk. I första fiskens gap skulle han hitta en peng som skulle räcka åt både hans och lärjungens skatt!
Tänk att ha en chef som ser till att skatten blir betald på ett sådant sätt! Alla som vill kan få lära känna honom!

  1. Familjen blev försummad
    Jesus var ingen anhängare av långa söndagspromenader och lugna kvällar framför tveksamt underhållande tv-program. Familjen kom i andra hand, vilket han med all önskvärd tydlighet visade genom att avvisa såväl morsan som sina bröder då de vid tillfälle sökte kontakt med sin framgångsrika son. ”Balans i livet” sägs vara nyckeln för karriäristen. Där låg Jesus i lä.

Ja, ja... tänk om en svensk morsa samt ens bröder skulle bete sig så gentemot en 30-årig son! Han skulle säkert framställas som en riktig drulle om han gav efter! Inte ska man väl behöva ställa upp åt nära släktingar när de plötsligt råkar komma förbi när man håller på med en viktig sysla med dessutom mycket publik runtomkring sig. Hade du varit publik hade du säkert kännt dig förolämpad om han plötsligt lämnad sin publik.
Men läs gärna hur Jesus var lydig när hans föräldrar hittade honom i templet. Lukas 2:41 ff. Då följde han med omedelbart! Och han höll sig till sin familj under 30 år! Vem låg i lä, menar du?

  1. Framtidsstrategi saknades
    Brist på framtidsstrategi, hybris, eller undermålig successionsplanering? När Jesus tog ned skylten lämnades ledningsgruppen att efter eget huvud ombesörja den förestående expansionen. Var hade inte kristendomen varit idag om han åtminstone efterlämnat ett strategidokument – Core Jesus?

Jesus hade sagt till lärjungarna att Han skulle återgå till Gud Fadern, men att han skulle skicka den helige ande som ju hade den stora fördelen att den är överallt närvarande samtidigt som Jesus i kroppslig gestalt ju inte kunde vara det. Så visst var det inte brist på någon framtidsstrategi! Dessutom ägnade Jesus 6 veckor åt att förbereda sin lärjungar efter att han uppstått och blivit levande igen. (Apg.1) Och nu är högsta chefen hos Gud Fadern och närhelst någon djävul anklagar en av guds barn så påpekar Jesus att all skuld är betald. Genom sin ande hjälper han oss under tiden tills han återkommer till jorden igen och skall bli Israels rättmätiga kung i all evighet. Det är något att verkligen med ständig glädje att få se framemot. Jag hyller honom som chef. Det finns ingen bättre än han! Haka på ni som vill. Den som vänder sig till honom i bön med ett ödmjukt hjärta avvisar han inte! Kostar inget. Livets bästa bonus är han själv!

Sist men inte minst: Han är alltså inte död! Han lever! Det är ju det påsk faktiskt handlar om!! Vi får väl hoppas att nivån av övriga E24-nyheter håller lite högre standard ... :)

torsdag 26 mars 2009

Vart har bibelns auktoritet tagit vägen?

Frikyrkofolkets antal befinner sig i nedförsbacken som vi alla vet. Från år till år minskar antalen och skulle den här trenden hålla i sig så skulle frikyrkan dö ut inom snar framtid. Det är en allvarlig kris. Många kyrkoledare är väl medvetna om att trenden behöver ändras.

I en hel del församlingar stiger genomsnittsåldern från år till år och allt för ofta behöver församlingar slåss ihop för att antalet medlemmar minskat eller medlemmarna blivit för gamla att hålla igång. Jag upplever det som djupt tragiskt.


För att stoppa trenden har många kyrkor moderniserats mer och mer och anpassat sig efter yngres åsikter och nog låter det rimligt.... men i vilken mån har Bibelns tankar fått styra tankarna i anpassningen eller har Bibelns värde förminskat så att den egentligen bara innehåller sanningen om evangeliet, om frälsning? Har Guds övriga tankar i Bibeln kanske obemärkt fått ge vika för modernare åsikter som i mångt och mycket påminner oss om samhällets tillvägagångssätt? Problemet är väl att förändringarna smyger sig in sakteligen. Har vi dessutom dålig bibelkunskap då är det lätt att vi inte ens förstår att vi växer ifrån bibelns tankar.


Jag tänker på en liknelse i det här sammanhanget. Det finns en gryta som står på elden. Medan vattnet fortfarande var kallt hoppade en groda in i grytan. Vattnet i grytan blir varmare och varmare även om det inte går fort. Som vi vet anpassar grodan sin kroppstemperatur till omgivningen och grodan märker inte att vattnet blir varmare. I början skulle det varit ganska lätt att hoppa ur grytan men ju varmare det blir desto slöare blir grodan. När den sist vill hoppa ut så orkar den inte längre och dör ….


Jag menar så klart inte att vi ska ”hoppa ur” genom att lämna församlingen utan att vi behöver förstå att vi kommer längre och längre från Ordet... Vi behöver ändra oss innan det är för sent!

Vi skulle ju inte anpassa oss efter den här världen, utan låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse, i enlighet med Rom.12:2? Har den ärliga längtan att få in nya människor till våra möten kanske gjort att vi avstod från att hålla fast vid Ordets tankar och tyckt att det blir bäst med en lite friare tolkningar i förkunnelsen och gudtjänstens ramar? Jag tycker att det är svårt att säga vad det är som gör att det känns som om vi är i patriarken Isaks sits då han känner sig förvirrad och säger: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus” (1 Mos.27).

När hände det sist att vi blev djupt berörda av ett bibelord som kom till oss i predikan, ett ord som gjorde att vi blev förkrossade inuti?


Jag tror att Nils-Olof Nilsson sätter pricken på i:et i en artikel i
Dagen där han påpekar att bibelkritiken har gjort sitt inträde bland frikyrkopastorerna. När jag läste artikeln kände jag en djup oro att det här nog kunde vara sant!

Jag anklagar ingen, men jag känner ändå en inre förvissning om att vi återigen behöver upptäcka bibelns makt och auktoritet över våra liv. Jesus svarade Satan när Han frestades i öknen genom att tre gånger på rad svara med ett bibelcitat! Inte för vara "duktig" utan därför att Ordet är som ett svärd. På samma sätt behöver vi kunna hantera Ordet, inte genom att vräka ur oss för att vinna en diskussion utan såsom Jesus och apostlarna använde skriften. Vi lär oss inte längre att hantera Skriften! Har vi lyssnat för mycket på dem som varnar för fundamentalisterna i skolorna, i medierna? Har det blivit viktigare med högskolepoäng än helig gudsfruktan för att inte behöva skämmas bland släkt och vänner? Har pastorerna ändrat sig i språkbruket och tankarna för att bara inte stöta sig med dem där ute? Håller de låg profil när det gäller bibelns aktoritet för att inte få kritiken att vara oseriösa och bokstavstroende?

Men om inte de visar vägen för fåren hur man håller sig nära till Herrens Ord, hur ska de då lära sig det? Risken är att de börjar irra runt och tappar fotfästet. Pastorns intressanta vältaliga predikningar tar över Ordets auktoritet... Det är dock fel väg! Låt Ordet få tillbaka sin centrala plats i predikan och våra liv!


Rene Paches bok ”Bibelns inspiration och auktoritet” är bland det bästa jag läst på det området och finns alltjämt att få tag på i secondhandbutiker. Min önskan är att alla pastorer och förkunnare skulle läsa den och tillämpa den.