torsdag 11 juli 2013

Späbarn som krossas mot klippan.... Ps 137

Det finns en bibelvers som speciellt ateister är riktigt förtjusta i och som av dem citeras väldigt flitigt. Det handlar om Ps 137:9 "Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan."

Hur ska man se på den versen egentligen?

Den här bloggposten har jag använt för att begrunda den frågan lite närmare. Självklart är det då viktigt att se på
1) hela psalmen för att förstå sammanhanget.
2) En viktig fråga är också hur de tidigaste kristna uppfattade denna psalms sista vers.
3) Men det finns mer än det. Även profetböckerna behöver vi kolla för att förstå om psalmisten möjligtvis med sina kraftiga ord hänsyftade till vissa profetior. Jag kommer att titta speciellt på profetböckerna Obadja, Jesaja och Jeremia. 

Först av allt citerar jag Psalm 137 i sin helhet :

1 Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, 

om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag, hur de ropade: "Riv ner, riv ner ända till grunden!"
8 Du Babels dotter, dömd till undergång, salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9
Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan.

 

1) Psalm 137 som kontext till vers 9
 

Psalmen börjar så här: "Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 

Psalmförfattaren ger här uttryck för hur de (fromma) israeliterna mådde medan de befann sig i Babel, dit kung Nebukadnessar hade fört dem i fångenskap. De grät medan de tänkte på Herrens stad Jerusalem och dess heliga tempel!

Förr hade de hade rest till Jerusalem tre gånger om året för att fira Herrens högtider/fester: påsk, pingst och lövhyddohögtiden. Hur trogen de varit att göra så är kanske inte så säker att säga men i nuläget längtar de innerligt att få göra och leva så. Nu var dock både Jerusalem och själva tempeln helt förstörda och själva var de i fångenskap utan möjlighet att återvända.
Förr hade de spelat på sina harpor och sjungit om Jerusalem och sin Gud när de vandrade från sina hem mot Jerusalem för att fira festerna. Det var många glädjerop på väg dit och psaltarpsalmerna 120-134 räknas som de psalmer man sjöng när de vandrade mot målet: templet, där de skulle vara nära Gud och glädja sig inför hans ansikte. Inte undra på att de grät alltså!

Troligtvis var det långt ifrån alla som upplevde Psalm 137 som just sin sång för många judar hade byggt upp ett helt nytt liv i Babel precis som kungen önskat sig och när efter 70 år tiden är inne då judarna ska få återvända till Jerusalem är det inte speciellt många som lämnar fångenskapen. Många blir kvar i Babel!

Psalmen säger att man inte längre sjöng sina sånger om Sion trots att Babylonierna bad dem att sjunga dem. Hur skulle kunna sjunga såna sånger när allt det som var deras glädje tillhörde det förflutna. Både staden och tempeln var ju förstörda! 
Kanske var det t o m en elakmenad uppmaning att sjunga dessa sånger? Det vet vi inte. I alla fall ger sista verserna utlopp för enormt kraftiga känslor där sista versen utgör en tydlig klimax.


2) Hur tolkade de tidiga kristna vers 9

Vi som lever så mycket senare och undrar över hur man ska tänka och tolka känner säkert att vi skulle vilja veta hur de tidiga kristna uppfattade psalmens sista vers?
Innehållet strider ju
klart och tydligt mot uppmaningen att älska sina fiender som man läser om i den så kallade bergspredikan i Mat 5-7.



torsdag 28 mars 2013

Topp tio myter om Jesu uppståndelse

När man diskuterar Nya testamentets redogörelse av påskdramat kommer oundvikligen en rad frågor upp. Hur vet vi att evangeliernas vittnesskildringar stämmer? Är inte Jesu död och uppståndelse en kopia av andra samtida religioner? Kanske Jesus bara verkade död för att sedan uppfattas som uppstånden? Var inte lärjungarnas möte med den uppståndne Kristus egentligen inget annat än en hallucination?

Frågorna från kristendomens kritiker, nyfikna skeptiker och även enskilda kristna, behöver tas på allvar. Som aposteln Paulus skriver i sitt första brev till församlingen i Korinth, hänger den kristna tron på Jesu historiska och kroppsliga uppståndelse. Som en evangelisk allians vill vi därför förse kristna och församlingar regelbundet med resurser och material kring de goda skälen för att Jesus från Nasaret var en historisk person och verkligen uppstod från de döda.

Mike Licona, med en doktorsgrad i nytestamentliga studier och en världens ledande experter på de historiska skälen för Jesu uppståndelse, medverkar här i 10 stycken tvåminuters filmer om de vanligaste myterna kring uppståndelsen:

Myt 01: Motsägelser i evangelierna

Myt 02: Hedniska paralleller i andra religioner

Myt 03: Bluffteorin

Myt 04: Hallucinationer

Myt 05: Det handlar om tro

Myt 06: Skenbar död

Myt 07: Det var bara en legend

Myt 08: Vetenskapen bevisar att uppståndelsen inte ägde rum
 

Myt 09: Inga tillräckliga bevis

Myt 10: Försvunna evangelier


För den som vill ha något längre att bita i höll SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson nyligen den välbesökta föreläsningen "Varför tro att Jesus uppstod från de döda?". Under föredraget gav han en utförlig redogörelse för det historiska materialet kring uppståndelsen och visade att den bästa förklaringen är just vad kristna har hävdat sedan dag 1: att Gud uppväckte Jesus från döden!

Tack till SEA som jag lånade texten ifrån.