Genom tron vägrade Mose att kallas Faraos dotterson, när han hade blivit stor, och ville hellre lida bedrövelse med Guds folk än för en tid njuta av synden. Och höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten, ty han såg efter lönen. Hb.11:24-26 (RB)
Mose var barn till Amram och Jokebed, två lsraeliter av Levi stam. Genom Guds försyn blir han fostrad av sina föräldrar till att senare bli antagen som faraos dotterson. Mose som hade möjlighet att rikligen ta del av all kunskap och alla skatter i Egypten och säkert kunde leva ett angenämt liv vid faraos hov, valde bort den möjligheten. Den korta fostran hos sin egen mamma hade präglat honom för livet! Han ville på något sätt göra saker som skulle gynna sina landsmän som levde under Egyptiernas slavok.
Även om bibeln inte berättar hur saker och ting gick till så skriver författaren till hebréerbrevet att Mose tydligen avstod att kallas för faros dotterson när han blivit vuxen. Han ville göra sig ett med sitt eget folk Israel. Om han verkligen lidit bedrövelse med sitt folk medan han fortfarande var kvar i Egypten berättar inte bibeln, men tydligen var hans inre inställning sådan att var beredd att göra det. Att vara kvar som faraos dotterson betydde så klart också att han skulle delta i avgudadyrkan för att behålla sin ställning. Jag anar att just detta var en viktig del som gjorde att han avstod från att gälla som prins vid hovet.
Mose måste ha begripit att Israels Gud var verkligen Gud och inte någon av Egyptens avgudar. Dessutom måste han förstått att någon gång så skulle Guds löfte till Abraham, Isak och Jakob bli verklighet. Inte bara det, för vad hjälper det om man inte själv kommer att kunna ta del av detta. Mose och i alla fall hans föräldrar måste ha förstått att Gud skulle uppfylla löftet men också genom uppståndelse låta dem få leva i riket det Gud lovat.
Nu talar författaren till hebréerbrevet om att Mose höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten. Men visste han något om Kristus (messias) över huvud taget då, kan man undra. Tror inte att bibeln säger mer om det än Hebréerbrevet gör.
Dock kan man säga att Mose gör det Messias senare skulle göra på ett fullkomligt sätt, nämligen att göra sig till ett med sitt folk Israel. Som Mose kom från ett kungligt hov så kom Messias från "högsta hovet", utifrån guds direkta närhet (Joh.1:18). Om Messias skriver Paulus i Fil.2 " Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset." Detta tror jag är Kristi smälek. Jesus var beredd att lida för sitt folk och lämna härligheten. Mose gör detta redan som i en skuggbild. Genom det Mose gjorde pekade han framåt mot messias som skulle göra det så fullkomligt!
Mose var villig att tjäna folket när han blir till folkets ledare och till medlare mellan Gud och folket. På ett mycket djupare sett kom Jesus att fullborda lagen genom att vara den verkliga medlare för sitt folk inför Gud.
Författaren till Hebréerbrevet ser liksom själv hur Moses väg var en skugga av Messias väg som inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mk.10:45)
Lönen då? Jo, det var ju inte ute med Mose när han dog och inte fick komma in i löftets land! Där är Mose lagens gestalt som aldrig kan införa en människa i Löftets land, Guds Rike.
Men ändå läser vi att Mose talade med Jesus om hans utgång....(Mk.9) Mose lever och får leva i all evighet med Messias som han hänvisat till med sitt liv. Vi som är troende ska också hellre uthärda smädelse och förtryck om det handlar om att hålla fast vid det som Gud sagt än att följa med i samhällets politiskt-korrekta tvångstänkande som ändrar sig alltefter vinden blåser. För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. 2Kor.5:10
Vilken kanonfin sida du har. Blir mäkta impad.
SvaraRaderaIdag så är det nog inte många kristna som väljer smäleken istället för möjligheten till hög lön och status i samhället.
Många prioriterar sina egna hem före kyrkan också. Tänk bara tillbaka ett par hundra år...människor var jättefattiga men man hade vackra kyrkor. De offrade allt för sin kyrka, och de ville att kyrkan skulle ge dem en försmak av himlen.
@Gun-Britt, roligt att du tog dig tid att kika på min hemsida! Välkommen åter!
SvaraRaderaVisst var det så förr, det där med kyrkor i all sin prakt, men jag vet inte om det var generöst av hjärtat alla ggr! I somras var vi i Älvdalen (Dalarna) och tittade på ett gammalt kyrkhärbre från 1200-talet, där kyrkan tog in 10% av böndernas inkomster ...
Oftast var det väl så att det ännu tidigare var ett sätt att betala skatt att vara med i kyrkbygge ...
Var man med så fick man ju också kunder!!
I alla fall hade kyrkan alldeles för mycket världslig makt, anser jag. Motiveringen som användes av kyrkan var säkert att i himlen skulle man få lön ...
Viktigt är att offrande av pengar, ägodelar och tid sker av uppriktiga skäl för att tjäna Gud.
Alldeles för mycket energi och framförallt pengar har gått åt vackra byggnader, även i nutid. Enkelhet, den lilla gruppen som utgör kristi kropp var den än befinner sig har större värde anser jag. Tror du inte det?
Går man riktigt långt tillbaka så som du gör så är det ju riktigt att det var höga avgifter och ingen frivillighet. Det fanns väl knappast mycket rörelsefrihet i livet överhuvudtaget.
SvaraRaderaNär det gäller tiondet så undrar jag vad du tycker? Om vi hade en enhetskyrka så kunde "tiondet" eller procenten garanteras genom skattsedeln så som svenska kyrkan har det. Idag är det ju så att den som är med i en frikyrka ska både betala full skatt och sen tionde. (säg nu inte att man ska gå ur svenska kyrkan, eftersom det tror jag är absolut fel väg)
Tiondet som sådant anser jag ingår i det gammaltestlamentiga tänkandet som kan sammanfattas med "Thora" som vi oftast felaktigt översätter med "Lagen" men hellre ska översättas med "undervisning". Det var liksom Guds tanke för Israels folk.
SvaraRaderaI NT förekommer inte tanken på tiondet som föreskrift. Det är så klart en bra riktlinje men ändå inget måste. Allt jag är och har tillhör Gud är normen här. Detta tror jag leder till följande huvudtanken: "Var och en skall ge, efter som han känner sig manad i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare." 2Kor9:6. Hur mycket det ska vara är fri. Dock skriver Paulus i versen innan: "Men det säger jag: Den som sår sparsamt, han skall också skörda sparsamt, men den som sår med välsignelse, han skall också skörda med välsignelse." Kristi kärlekslag gäller som inte har någon begränsning varken neråt eller uppåt. Allt hänger på vår personliga relation med Gud.
Theodor, jag tror du missat lite med detta om tiondet i NT. Jesus stöder ju faktiskt fariséernas tiondegivande när han säger att det ena borde ni göra utan att underlåta det andra, men templet fanns då och lagen om tiondet är knutet till tempeltjänsten. Därför nämns det inte av apostlarna, det var med andra ord något som fungerade i symbios med templet med dess präster och leviter.
SvaraRaderaLagen om tiondet kan inte vi praktisera, men tiondet är en biblisk princip som har sina anor tillbaka ända till patriarkerna dagar. Att ge tionde med glädje ger välsignelse.
Gun-Britt, är du aktiv medlem i Svenska kyrkan tycker jag du skall vara kvar. Men är du samtidigt med i en frikyrka, så tycker jag du skall välja vilken kyrka du vill tillhöra. Tänk på att Svenska kyrkan också är en frikyrka. Hur många tycker det är normalt att tillhöra både Missionskyrkan och Pingstkyrkan på samma ort?
SvaraRaderaHade Paulus ansett att tiondet skulle vara grunden för givandet hade han säkert omnämnt det i 2 Kor.8-9. Hans undervisning går dock som jag tidigare skrev längre än så. Korintierna kunde ha resonerat så här : Hörredu Paulus, jag har gett tiondet till Gud redan. Jag håller mig till GT's undervisning, kom inte och säg att det inte det räcker! Nej det framgår klart att de troende i Macedonien i detta läge gör mer än vad förväntas kan, inte utifrån tiondetänkandet utan utifrån deras dåliga personliga ekonomi, men ändå bidrar de generöst. Det är det som används av Paulus till att ge förebilden, inte tiondet som sådant.
SvaraRaderaJag håller med dig Theodor. För Paulus var tiondet något som var kopplat till Templet. Dom i Macedonien hade väl inte ens sett Templet på vykort. :)
SvaraRadera