lördag 1 december 2007

Ber vi till Jesus eller till Fadern?

Vem ber du till? Det är interessant att lyssna på hur människor tilltalar Gud i olika sammanhang. Det som jag hör mest i min omgivning är "Käre Jesus" och "Käre gode Gud". I andra sammanhang kan det säkert vara olika; det vet jag bara inte. Det är nog inte så många kanske som funderar över hur man ska tilltala Gud. Konstigt egentligen. Knappast någon skulle väl låta bli att vara noga med hur man ska tilltala kungen.

Varför jag tar upp det här? Jo, när lärjungarna ber Jesus om att lära dem att be så börjar ju Jesus med "Fader vår". I det sammanhanget säger Han alltså att vi ska be fadern: "när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."(Mat.6:6)

På annan plats står det: "för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn." (Joh.15:16). Även breven visar hur Fadern åkallas: "ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" (Rom.8:15). Se även Rom.15:6.

Ef.2:18: "Ty genom honom (JC) har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern." och 3:14: "Därför böjer jag mina knän för Fadern," 5:20 : "Tacka alltid vår Gud och Fader för allt" och Fil.4:20 säger: "Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen."

Jakob skriver om tungan: "Med den välsignar vi Herren och Fadern". Petrus skriver i sitt första brev: "Om ni ropar "Fader" till honom..." (3:9). Ändå har jag hoppat över några ställen.

Hur ofta uppmanas det till att be till Jesus då? Faktiskt inte en enda gång!! Visst är det märkligt? Då kan man ju undra om det skulle vara fel att be till Jesus eller att tacka honom. Vissa tycker ju det, bl.a. Jehovas Vittnen, men även Messianska Föreningen Shalom (se den mycket utförliga dialogen med deras ordförande här).

Ja, vad ska man säga då? Har alla böner som vi sänt till Jesus försvunnit i tomma intet? Nej, det tror väl ingen, hoppas jag. Jag är övertygad om att en uppriktig bön når fram till Gud Fadern även om vi ber till Jesus eller till den Heilige Ande. Fadern i himlen är ju inte sämre än en jordisk far! Samtidigt tror jag ändå att vi gör bäst att vända oss till vår himmelska Far när det gäller våra olika behov. Det uppmanar Bibeln oss till. Själv brukar jag be till Gud Fadern när det gäller sånt jag gärna vill ska hända, egna och andras behov, svårigheter och sådant. Men jag pratar också med Jesus, som ju är min Herre. Jag är ju hans tjänare. Det vore väl bra konstigt om man inte skulle kunna få prata med sin Herre, eller hur? Och skulle jag inte kunna få lova och prisa Honom för att Han offrade sitt liv för mig på Golgatas kors? Däremot när det gäller mina personliga och andras behov så vänder jag mig till Fadern.

När jag letade i min bibel så hittade jag följande bibelställen om bön till Jesus som jag nämner här och kommenterar kort:
Joh.14:13,14 "Och vad ni än ber om i mitt namn, skall JAG (Jesus) göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall JAG göra det." Här ser man alltså att även om vi ber till Gud (Fadern) så svarar Jesus!

I 2 Kor.12:8,9 står om Paulus : "Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Det är troligt att Paulus bad till Jesus som ju ofta kallas för Herre.

1 Thess.3:10,11 "Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er .. Måtte vår Gud och Fader själv OCH vår Herre Jesus leda vår resväg till er." I svaret omnämns Fadern och Jesus jämnställd som bönbesvarare! Detta bevisar alltså att Fadern och Jesus är två sidor utav samma Gud.

Till sist tänker jag på Paulus i Apg 9. där han möter Jesus på väg till Damaskus. Ungefär samtidigt vänder sig Jesus till Ananias i Damaskus och vill att han ska hjälpa Paulus (som hette Saulus innan). Ananias svarar Jesus: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som ÅKALLAR DITT NAMN." Här är det mycket klart att de troende alltså åkallade Jesus och inte bara Fadern. Läs fortsättningen och se att Ananias verkligen talade om Jesus, inte om Gud Fadern i det här fallet: "Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, HERREN JESUS som visade sig för dig på vägen hit, HAN HAR SÄNT MIG".
Vi får ständigt vara i kontakt med Gud, både med Fadern och Sonen!

Men hur är det med den helige Ande då. Ska vi be den helige Ande om något? Här svarar jag faktiskt lite annorlunda! Inte att jag tror att bön inte når fram om man ber till den heilige Ande, MEN ... i Skriften finns - så långt jag vet - inte den minsta antydning att troende bad direkt till den helige Ande! Det gör att jag heller inte gör det. Den helige Ande pekar ju ständigt på Jesus och drar aldrig någon uppmärksamhet till sig själv. Låt oss följa detta exempel!

15 kommentarer:

  1. Bra text! Jag tycker om att du lyfter frågan. För många verkar detta vara väldigt känsligt eftersom bön är något så (överdrivet?) personligt. Att ifrågasätta hur man ber känns som en attack mot hela personligheten. Själv tycker jag att vi bör be till Gud, Föräldern som generellt mönster. Vi ber "i Jesus namn", det vill säga på grund av honom och genom honom, kanske också i någon mening i hans ställe. Men jag tycker ändå att det kan vara positivt ibland att vända sig specifikt till Jesus. Förutom de ställen du nämnde kan man väl nämna Upp 4-5 (lovsång till Lammet) och 1 Kor 16 (marana ta, du vår herre kom). Men det finns en poäng i att hålla ordning på vem vi pratar med... Ang Anden så håller jag med om att det känns konstigt att be till Anden, även om Hesekiels profetia till benen skulle kunna vara ett undantag (kom, du ande/vind!). Om man som jag dessutom är osäker på om Guds ande verkligen är en "person" (kanske Anden bara är Guds andedräkt/energi), så blir tveksamheten förstås ännu större.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  2. THEODOR: Du tar upp en givande fråga. Allmänt säger böner också något om bedjaren. Men också om Herren själv.

    När jag sitter i en liten grupp bedjande syskon är det alltid spännande att "tjyvlyssna" lite till vad och om Himlen kan ha att förmedla genom böner som beds.

    Som du skriver så säger bönens adressering också något viktigt. Det är viktigt med adressen. Skriver jag fel adress, så är risken att brevet inte kommer fram. Med bönens adress är det lite annorlunda än Postverkets funktioner.

    Nu för tiden kan man ofta höra bara "Gud" med genderaspekterna och inklusivt språk. Detta nämner jag bara i förbifarten.

    Är du riktigt ordentligt grundligt frälst och andedöptsriktig ska det tydligen vara "Anden" man ber till i vår tid. Lämnar konstaterandeti förbifarten som en egen reflektion.

    Är du godkänt frälst så ska man nog be till "Jesus" tycks det mig.

    Nu vill jag att dessa mina iakttagelser varken ska ses som nedvärderande omdömen eller hädiska yttranden. De är bara mina egna tysta personliga tankar som jag sätter lite ord på...

    Vad jag ser som en lucka och en brist i Den svenska kristenheten är att man sällan använder Fadersnamnet. Mitt hjärta attraheras mera och mera av bönens adress "Fader" eller Far.

    Det ska bli riktigt spännande att höra alla kloka och visa kommentarer under dina rader, Theodor. Tack för bloggposten.

    SvaraRadera
  3. Hej Theo.
    Visst är det vår Far vi i första hand vänder oss till, ang. våra behov. Våra, och andra som vi lägger oss ut för i Jesu namn.

    Tänkte ge min erfarenhet ang. bön till den helige Ande. Om vi förstår att allt handlar om gemenskap, så blir det en naturlig sak att jag självklart också kan umgås med den helige Ande, eftersom jag har behov också av den helige Ande som person.
    En person jag kan prata med, och njuta av samvaro med, och förstås då också be till...om hjälp!

    Men det är annorlunda, för det slutar i regel aldrig där, utan Anden leder alltid vidare...till Jesus, el. Fadern. Ibland båda två samtidigt. För att föra en nära. Den uppgiften har ju Anden; att hjälpa oss komma nära, förhärliga Jesus, och ställa fram honom för oss, och Jesus visar oss Fadern, för oss nära, men allt i Andens kraft!
    Det här är ju en familjesituation där vi barnen, är inneslutna av alla tre personer. Vi har behov av alla, men Andens huvudfunktion är att förmedla, knyta familjeband med oss, uppenbara livet vi fått med dom, av dom, och ge oss barnen KRAFT till allt!

    Det är så underbart med samvaro...familjesamvaro!

    SvaraRadera
  4. Dag. Ursäkta, det var inte min mening att väcka frågan om inklusivt språk, även om det lät så. Jag menade bara att jag tycker vi ska be till Gud, vår pappa (och mamma...), som generellt mönster, och inte till Jesus.

    Nilla. Jag respekterar dina känslor o förstår hur du menar, tror jag. Samtidigt kan jag inte se att skriften undervisar oss om att den helige ande är en person, och det finns heller inga uppmaningar eller exempel på bön till Guds ande. Själv tycker jag att skrifterna bör vägleda oss även i hur vi ber. Hur tänker du? Kan du relatera ditt sätt att be till skriften, eller är det inte relevant hur Jesus o apostlarna lär oss att be när det gäller detta?
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  5. Tack för ditt blog inlägg. Väldigt sunt. Du tar fram en fråga som många omedvetet kanske känner sig ovilliga att låta Bibeln råda över.

    SvaraRadera
  6. Såna här samtal tycker jag om...att få tillfälle att prata om
    dom underbaraste personer som finns; vår Far, den helige Ande och Jesus!
    Kan det finnas något bättre syskon?, DOM SLÅR PRECIS ALLT!

    Dag, visst finns det en brist angående att Faderns namn sällan nämns. Varför tror du, att det är så?
    Kan det vara så att vi faktiskt inte har "upptäckt" honom ännu, utan stannat vid Jesus, eftersom vi på ett mystiskt sätt tror att Jesus och Fadern är "sidor" av en och samma kropp.
    Kristi kropp behöver få en uppenbarelse om Fadern, och komma in i barnaskapslivet, för det är bara där vi kommer in i vår rätta funktion, vår djupaste kallelse. Faderns kärlek är vårat allra djupaste behov.

    Jonas, visst är den helige Ande en PERSON. Den tredje personen i Gudomen, som tillsammans med Fadern och Sonen bildar vår Familj, och är den som vi är födda av. Det är den person som står för det feminina, och är förebilden för allt vad kvinnligt heter på jorden. Originalet finns i himlen.

    Enl. Skriften så talar Jesus om Hjälparen, som Fadern skulle sända i Joh 16:13, som ska leda oss fram till hela sanningen.

    "Den helige Ande och vi har bestämt..." säger Paulus i Apg 15:28.

    Ef. 4:4..."en kropp, och EN Ande...
    v 5 en Herre (Jesus), en tro, ett dop, EN Gud, som är allas Fader..."

    Självklart är det ju bibeln som ska gälla, och vara själva grunden som "bär upp" alla andliga "upplevelser" som vi gör tillsammans med Herren, och ger dom bärkraft!!!
    INGEN sanning finns utanför Ordet, och Anden uppenbarar INGENTING utanför skriften. Allt Anden visar och avslöjar, är INOM ramarna för Ordet.
    Vissa saker är mer "dolda" bara. Det är som ädelstenarna som ligger gömda i berget. Dom syns inte på ytan...Ordet är ju "konstruerat" så. Skatterna måste grävas fram. Inte snickras till på eget vis, efter vårt huvud. Man kan få till vilken lära som helst utifrån bibeln...när våra åsikter mera hamnat i centrum, och det vi vill.
    Och så vill nog ingen av oss vara eller bli... Vi vill laddas med himmelsk mjukvara, eller hur?!

    Jonas, du kan vända dig direkt till Anden, och BE om hjälp, först och främst om att ÖPPNA ditt hjärta för Jesus och Fadern. För Ordet. För umgängelse...En sån bön är aldrig fel. Det ger sig naturligt, på vilket sätt man ber och umgås med Anden...när man gör det. Det handlar så mycket om att utforska vår Familj. Våga göra det, och inte bli för mycket "paragrafryttare", ursäkta uttrycket, säger det med glimten i ögat!
    Precis som ett barn är...som utforskar sin värld, med stor nyfikenhet. Vi FÅR vara så i Pappas familj, som vi tillhör.
    Och om man skulle dra iväg för mycket åt något håll. Ingen fara...barn gör sånt, och Pappa och Jesus vet, och ÄLSKAR oss, och kräver ingen perfektionism från vår sida. Herren har MAKT att hålla oss "upprätta" och bevara oss från det onda.

    Det finns alltså stort utrymme för misstag, felsteg, för Jesus har betalat priset för dom, för oss, och vi lever och rör oss I HONOM NU.
    Ramarna är långt ifrån så snäva som vi kan tro. Inom frälsningens ramar får vi snubbla, utforska lite klumpigt, falla, göra galet, men ALLT gör vi I JESUS, I PAPPAS HAND! Allt eftersom lär vi oss...
    Allt är NÅD utöver NÅD! Från början till slut.

    Lovad vare Jesus, Pappa, och den helige Ande!

    SvaraRadera
  7. Nilla. Med all respekt så är det ingen av dom texter du anger som säger att Guds ande är en person. Man kan lika gärna uppfatta Anden som Guds personliga närvaro eller energi. Och det finns fortfarande ingen text som vare sig uppmanar till bön till Anden eller ger exempel på det. Så jag är fortfarande mycket tveksam och fortsätter att be till Gud. När du pratar låter det som om du ser på Gud som ett team bestående av tre individer. Som jag ser det så lär skrifterna istället konsekvent att Gud är en.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  8. Typiskt kvinnligt att reagera som du gör, Nilla!! ;=)))
    Men en röst om också behöver höras! Och visst ger vissa verser sken av att det är på ett visst sätt medan andra visar det motsatta verker det som. Vi får i full frihet som ett älskat gudsbarn fördjupa oss i Faderns tankar! De ger ständig glädje! All stelhet i relation till en pappa måste självklart vara felaktig!
    Det ligger i ordet Abba, pappa som ger en annan tanke än just Fadern.

    Att få vara ett lekande barn vid pappas sida är en fin bild på den trygghet vi får uppleva i Faderns närhet. Kärleken - hans kärlek som Han lagt i våra hjärtan - driver ut ängslan. Så gott!

    Samtidigt får vi också vara söner. Tanken där är så långt jag kan se det att vi ta del av Guds planer och tankar och till och med i viss mån vara "paragrafrytare" ;=) bara det sker i friheten som tillhör oss söner!

    SvaraRadera
  9. Jonas,
    ja, jag beskriver Gudomen som tre individer, som tillsammans bildar ett "team" familjeteam, helt rätt åtregett. Ett i vilja, tanke, kärlek etc. (Fullkomlig endräkt här alltså)

    Låt Herren själv få visa dig hur det förhåller sig med den helige Ande o s v. Det är bättre det än att jag eller någon annan ska försöka övertyga dig om sanningen. Låt Jesus, det levande Ordet vara din ledstjärna, då kommer vi rätt!

    "För den som älskar Gud, samverkar allt till det bästa..." minns inte nu var det står. Du vet säkert.
    Kram från mig

    Theo!

    Jag ler vid dina ord...tycker mig ha hört det förr "typiskt kvinnligt" javisst, det stämmer nog det, typisk kvinna som jag är ;=)så tar jag det på det feminina sättet alltså.
    Beskriver utifrån min speciella vy...

    Dina rader gläder mig.

    Herren välsigne dig broder!

    SvaraRadera
  10. Nilla. Jag tänker inte försöka övertyga dig heller om du inte är intresserad av att samtala vidare, så jag släpper det med detta. Men jag har sökt Gud och granskat skrifterna noga under lång tid och har Jesus som centrum i mitt liv, ändå håller jag inte alls med om det du säger, jag är inte ens i närheten. Det du beskriver framstår för mig som en tregudslära och finns varken i skriften eller ens i kyrkans treenighetslära. Som jag ser det.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  11. Jonas,
    visst skulle jag vilja prata mer, men det känns bara inte som om du är uppriktigt intresserad, stämmer det, eller...?
    Du säger att du inte ens är i närheten av det jag säger jag tror på...och därmed så är det helt fel.
    Ok, det får du gärna tycka,
    men det kan ju faktiskt också vara så att det jag pratar om är en okänd verklighet för dig.
    Den möjligheten finns faktiskt, och att det kan finns mer att få för dig, mer att se, mer att upptäcka, med Ordet som grund.
    Minns vad jag skrev ang. dess betydelse. Anden uppenbarar ingenting utanför Ordets ramar...det jag pratar om, har jag upptäckt I Ordet.

    "Lyckliga dom som är fattiga i anden, dom tillhör himmelriket" Matt 5:3.

    Med det menar jag att vi får aldrig slå oss till ro Jonas, och tro att vi inget mer har att lära, att få se. Få av uppenbarelser från Herren. Hungern och törsten måste finnas där.
    "Kan det vara så att jag missat något här, Herre. Visa mig!"

    DEN attityden drar till sig nya upptäckter från Herren, för jag lovar dig, jag har fått ändra mig, och andra har fått ändra sig...och varenda gång, tänker man...
    "hur kunde jag inte sett det där???"
    Intressant fenomen, varje gång det händer...

    SvaraRadera
  12. Nilla. Jag har ändrat mig på sätt som varit väldigt omtumlande för mig dom senaste åren. Men jag är ändå öppen för att jag har fel och det är just därför jag gav mig in i samtalet. Anl. att jag var tveksam till att fortsätta var att du skrev att det inte var någon idé att försöka övertyga mig eftersom Gud själv skulle leda mig.

    Självklart tycker både du och jag att vi har rätt, allt annat vore väl konstigt?

    Men när du undervisar mig om vikten av att låta Jesus vara min ledstjärna och att mina andliga erfarenheter inte är tillräckliga (om jag förstått dig rätt), att vi inte får slå oss till ro osv, så känns det som om du tror att om jag bara gjorde det så skulle jag komma rätt, dvs tycka som du.

    Istället för att svara på mina frågor så riktar du in mig på dom brister i mitt sökande som du misstänker finns där. Det är att göra det hela för lätt för sig tycker jag och det blir svårt att samtala vidare...

    Jag respekterar dina uppfattningar och upplevelser och önskar dig allt gott i din vandring med Gud.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  13. Jonas...jag är ledsen om du tog mina ord, som kritik, och ett försök från min sida, att övertyga el undervisa dig, i din "brist".
    Jag känner inte dig, och du kanske upplevde att jag tog mig friheter genom att ifrågasätta din tro, erfarenhet.
    Kanske jag gjorde det, är ledsen isåfall, men
    avsikten med vad jag sa, var eg. att uppmuntra! Hoppas ändå du kände det där mellan raderna.
    Detta med att inte slå sig till ro, handlar om oss allihopa, menade jag...

    Ha det gott Jonas!

    SvaraRadera
  14. Ps. När jag läser ditt första inlägg, så håller jag med dig i att visst är det personligt...allt detta som har med bön att göra. Vem kan säga vad som är rätt, fel sätt?
    Finns det några...? Herren ser ju till hjärtats bön, där mellan alla våra ord...
    Vi ber i Jesu namn...och vi är välkommen att i kraft av Jesu blod gå in i det allra heligaste...d v s in till Fadern.
    Det är ett underbart privilegium att kunna gå raka vägen in! Tänk dig, att Jesus öppnat vägen in till vår Fars och Guds egen tron. Direktkontakt!
    Jag som alltid brottats med fadersrollen, har börjat kliva in i en verklighet jag inte trodde fanns...den är FÖR BRA, men absolut SANN! Prisad vare Herren! Klart man vill berätta..för hela världen, vilken Far vi har, Jesus och helig Ande. ds.

    SvaraRadera
  15. När ni ber gå in i er kammare och stäng dörren och be till er Fader som ser i det fördolda......Fader vår som är i himmelen.....Fadern söker sanna tillbedjare som tillber honom i Ande och sanning......www.fadern.se

    SvaraRadera