Bättre och sämre gudsbarn...

Ibland så kan man undra om Gud betraktar det ena gudsbarnet som bättre eller sämre än något annat. I alla fall så är det lätt att jämföra sig själv med andra och tycker man lätt att man betraktas som bättre eller också sämre barn. Är det riktigt att tänka så? Jag tror inte det! Vad tycker vi om en far som skiljer på sina barn på det sättet? Vad tycker vi om en pappa som har sina älsklingsbarn? Vad ger detta för signaler till barn som inte råkar vara älsklingsbarnet? Det finns även i bibeln exempel på pappor som gjorde skillnad på sina barn, men det har bara orsakat elände!
Tänk på Isak som föredrog Esau framför Jakob, därför att han hade smak för vilt och Esau var ju jägare. Stackars Jakob, men inte blev det väl så mycket bättre för att hans mamma föredrog honom över Esau som motvikt? Och vad hände när Jakob var stor och hade många barn själv? Då gör han samma sak! Han tyckte bättre om Josef än om de andra bröderna och gav honom ett mycket vackert och kostsamt klädesplagg. Och visst förde även detta mycket elände med sig! Nej, vilken tur att inte Gud är sådan! Gud är som Fadern av den förlorade sonen! Han älskade bägge söner lika mycket fast den ene hade lämnat Fadern. Det viktigaste är så klart att vi vänder oss mot Gud, vi behöver omvända oss till Honom och när vi gör det då börjar vi lyssna på det Han säger i sitt Ord.
Vi behöver aldrig vara rädd att bli av med vårt barnaskap. Ingen sund förälder nekar ett barn sitt barnaskap. Det vore hemskt. Så gör inte Gud heller!